En stor fet spindel?
I morse då jag hade duschat gick jag mot sovrummet för att klä på mig. Just som jag skulle kliva över tröskeln springer en spindel fram från under sängen och mot mig. Kroppen var ungefär 1 cm i diameter och den hade svarta långa ben. - Vem är du? sa jag till den, Du bor inte här.
Snabbt hämtade jag diskborsten och just som den skulle springa in under byrån och gömma sig slog jag ihjäl den. Tror inte jag har sett en så stor spindel här tidigare.
Såna besökare vill jag inte ha hos mig, de kan gå in till någon granne istället.
Snabbt hämtade jag diskborsten och just som den skulle springa in under byrån och gömma sig slog jag ihjäl den. Tror inte jag har sett en så stor spindel här tidigare.
Såna besökare vill jag inte ha hos mig, de kan gå in till någon granne istället.
Ser ju lite skojigt ut kanske
Jag började lite lätt att röja vid mina fönster i går. Slet ner gardinerna, oj så friskt med damm det hade samlat sig på alla gardinstänger... plockade bort blommor och annat.
Möblerna får jag skjuta undan i något hörn så gott det går. Det ser ju lite annorlunda ut men mig stör det inte. Jag har bott provisoriskt och tillfälligt tidigare under mitt liv så det kan jag stå ut med ett litet tag.
En idé är ju att slänga ut alla möbler på gården, men antagligen går de sönder eller så kommer det folk och stjäl allt. Då måste jag köpa nytt och det har jag inte tid eller lust med.
Jaha, då var det dags igen
I dag då jag kom hem så låg det en lapp på hallmattan. Där stod det att jag skulle lämna in en av mina nycklar till boservicekontoret för nu vill några gossar komma in och byta mina fönster och göra något med ventilationen. Jag måste naturligtvis ta bort allt runt och framför fönstren. Frågan är var jag ska ställa köksbordet, stolarna och sängen? Jag har bara drygt 50 kvm, det finns inga stora ytor att röra sig på.
1 - 2 dagar innan de kommer just till mig får jag en lapp som förvarning. 6 - 8 dagar ska dem visst hålla på.
Kanske jag kan se om det går att ställa sängen på högkant och stå och sova? Spänna fast mig där på något sätt.
1 - 2 dagar innan de kommer just till mig får jag en lapp som förvarning. 6 - 8 dagar ska dem visst hålla på.
Kanske jag kan se om det går att ställa sängen på högkant och stå och sova? Spänna fast mig där på något sätt.
Samsung = Sämsang i mina öron
I dag klev en kvinna in på mitt kontorsrum och sa att hon behövde en ny mobil eftersom den hon hade var gammal, ett antal år faktiskt och hade börjat bete sig underligt, samtal bröts och den hitttade inte alltid täckning. Jag sa att det ordnar jag och hon ville förståss ha en iPhone 4s som alla andra. Men då protesterade hon och sa att hon ville ha den mer avancerade Samsungen.
I företagets nya mobilpolicy så kan jag nämligen antingen betställa en iPhone 4s, en avancerad Samsung som kan ta emot mail och en enklare billigare Samsung.
Jag nickade och sa att visst, det ordnar jag. Samtidigt som jag sa det så tittade hon lite förvånat eller undrande på mig och frågade varför jag såg så underlig ut eller log så konstigt.
Då förklarade jag att varje gång jag hör ordet Samsung, ser det någonstans eller läser det så hör jag alltid min släkting Harolds röst i min hjärna. Han bor i St Paul/Minneapolis eller The Twin Cities som det också heter, i USA och pratar engelska med en härligt bred amerikansk accent. Ungefär som jag skulle vilja låta då jag pratar engelska. Då jag var över dit en gång och hälsade på så hade han och hans fru just köpt en ny TV, en Samsung. Eller som han sa - Sämsang!
Efter det så sitter det kvar i mig. Det visade sig även att han och jag gillar grapefrukt något enormt. Kanske det kan ha något med saken att göra?
I företagets nya mobilpolicy så kan jag nämligen antingen betställa en iPhone 4s, en avancerad Samsung som kan ta emot mail och en enklare billigare Samsung.
Jag nickade och sa att visst, det ordnar jag. Samtidigt som jag sa det så tittade hon lite förvånat eller undrande på mig och frågade varför jag såg så underlig ut eller log så konstigt.
Då förklarade jag att varje gång jag hör ordet Samsung, ser det någonstans eller läser det så hör jag alltid min släkting Harolds röst i min hjärna. Han bor i St Paul/Minneapolis eller The Twin Cities som det också heter, i USA och pratar engelska med en härligt bred amerikansk accent. Ungefär som jag skulle vilja låta då jag pratar engelska. Då jag var över dit en gång och hälsade på så hade han och hans fru just köpt en ny TV, en Samsung. Eller som han sa - Sämsang!
Efter det så sitter det kvar i mig. Det visade sig även att han och jag gillar grapefrukt något enormt. Kanske det kan ha något med saken att göra?
Spökerier?
Jag var in en sväng till jobbet under dagen för att ta hand om en massa som jag missat, inte hunnit med och sånt som bara blivit liggandes. Dagarna den här veckan var så splittrade, ruggiga och hysteriska. Jag fick ingen arbetsro eller kunde få till en röd tråd utan allt blev bara knas. Jag blev avbruten och störd hela tiden så jag tror inte ens att jag hann sitta ner och dricka en hel kopp kaffe någon gång. Jag tog en kopp, satte mig ner, tog ett par klunkar och sen var det kört.
I alla fall så tänkte jag att på en lördag eller söndag är det inte så många inne så då kan jag alltid få lite arbetsro. Det finns några personer på jobbet som brukar åka in och jobba på 1:a maj, Kristi flygardagen och andra röda dagar och säger att det är då de får mest gjort, för då är det ingen som stör. Dessa herrar jobbar även över en del andra dagar och har i snitt 20 timmar övertid i veckan.
Jag klev in på andra våningen, där var tyst och nästan öde, jag såg några få personer som satt vid sina platser och stirrade på datorskärmen väldigt koncentrerat. Jag klev ner för trappan till mitt våningsplan och satte mig på min stol. Sen satte jag igång och betade av sak för sak lugnt och stilla. Efter ett par timmar gick jag och hämtade mig en kopp kaffe och fortsatte jobba.
Plötsligt hördes en duns eller smäll, det bara small till och jag hoppade till en aning. Vad sjutton var det? tänkte jag och klev ut i korridoren och tittade mig omkring. Där var alldeles öde, ingen annan är jag var där, jag skakade på huvudet och förstod ingenting. Just som jag vände och skulle gå in på mitt rum igen så såg jag att en pärm som hade stått på bänk hade trillat ner och låg på golvet. Det var en stadig jopapärm och den hade stått där hela veckan utan att röra på sig. Det fanns ingen annan där än jag själv heller, dörren in till korridoren var stängd och låst och hade någon gått in dit så måste personen ha använt sitt passerkort och då skulle kortläsaren ha surrat och pipit.
Kanske den bara hade stått lite snett alla dagar, lutningen hade ökat lite dag för dag och nu så tog tyngdlagen hand om det hela?
Jag vet inte, jag tog upp pärmen bara, la den på bänken och fortsatte med mitt.
Lördag = lotto
Attans, jag har glömt bort att trumma! Undrar om det hjälper om jag gör det nu?
Som en liten docka
I torsdags fick jag en bild på mailen, en arbetskamrat hade blivit mamma. På bilden låg en något trött och utmattad men ändå leende nybliven mamma i en sjukhussäng och under filten ovanpå hennes bröst låg en liten Ester och tittade fram. Det första jag såg på den lilla tjejen var mamma L:s ögon och haka, exakt likadant såg det ut.
I dag gjorde de två ett kort besök på jobbet så vi fick träffa den lilla krabaten. Det var en väldigt liten människa, med pyttesmå fingrar och söta små fötter. Precis som en liten docka.
I dag gjorde de två ett kort besök på jobbet så vi fick träffa den lilla krabaten. Det var en väldigt liten människa, med pyttesmå fingrar och söta små fötter. Precis som en liten docka.
Oj, helgen är snart slut
Ibland önskar jag att helgen hade en dag till, den tar slut alldeles för fort. De här två dagarna har jag tagit hand om sånt jag struntat i tidigare. Som t ex att dammsuga, städa badrummet, ta hand om den skitiga ugnen som borde ha gjorts ren för ett par månader sen och stryka de där eländiga skjortorna som hängt i hallen sen ett tag tillbaka. Sen var jag tvungen att handla hem en massa mat också.
Helgens lilla höjdpunkt, lottodragningen gjorde mig inte alls glad. Inte en endaste siffra stämde med mina, nästan så jag blev en aning deprimerad där. Men det kanske beror på att jag glömde av att försöka komma i kontakt med speldjävulen? Får nog göra en liten notering i min Filofax och ställa fram min indiantrumma.
Helgens lilla höjdpunkt, lottodragningen gjorde mig inte alls glad. Inte en endaste siffra stämde med mina, nästan så jag blev en aning deprimerad där. Men det kanske beror på att jag glömde av att försöka komma i kontakt med speldjävulen? Får nog göra en liten notering i min Filofax och ställa fram min indiantrumma.
Fredag
Nu är arbetsveckan slut, tack för det. Tänker inte göra en endaste ansträngande sak fr o m nu utan bara andas och existera.
Har tre skjortor som behöver strykas men det kan vänta, på helgerna är jag ju ändå lite ledigt klädd. Vissa helgmornar klär jag inte på mig så mycket ändå, jag tassar mest omkring i tofflorna och morgonrocken en lång stund, ibland bryr jag mig inte om att ta på mig något av det utan är ännu lättare klädd.
Tog mig en ordentlig omgång med min skivstång i går kväll, plus några dagar innan också (fast jag inte borde ha gjort) så då jag vaknade i morse protesterade många muskler ordentligt då jag skulle ta mig upp ur sängen så jag borde nog låta bli att röra den och bara låta kroppen vila. Det gjorde också något ont i kroppen då jag vred på mig under duschen.
Tror jag bara ska hälla upp en öl, smutta på den och inte göra så mycket mer. Kanske jag ska ta mig två eller tre cl whisky också.
Har tre skjortor som behöver strykas men det kan vänta, på helgerna är jag ju ändå lite ledigt klädd. Vissa helgmornar klär jag inte på mig så mycket ändå, jag tassar mest omkring i tofflorna och morgonrocken en lång stund, ibland bryr jag mig inte om att ta på mig något av det utan är ännu lättare klädd.
Tog mig en ordentlig omgång med min skivstång i går kväll, plus några dagar innan också (fast jag inte borde ha gjort) så då jag vaknade i morse protesterade många muskler ordentligt då jag skulle ta mig upp ur sängen så jag borde nog låta bli att röra den och bara låta kroppen vila. Det gjorde också något ont i kroppen då jag vred på mig under duschen.
Tror jag bara ska hälla upp en öl, smutta på den och inte göra så mycket mer. Kanske jag ska ta mig två eller tre cl whisky också.
Tut Tut!
I går kväll strax efter nio så ringde det plötsligt i min jobbmobil. När jag hörde första signalen så hoppade jag plötsligt och överraskat till. Det brukar jag faktiskt aldrig göra då det ringer vilket jag både reagerade över och blev fundersam över en stund.
Jag såg i displayen att samtalet kom från receptionen på jobbet så jag svarade bara med mitt förnamn, sen hörde jag hur larmet tjöt och en uppskärrad tjej upprört sa att larmet gick och vad skulle hon göra? Jag frågade om hon visste vad som hade hänt. Då berättade hon att hon hade tyckt att det varit väldigt varmt och kvalmigt där när hon jobbade över och utan att tänka på vad klockan var så öppnade hon ett fönster... vilket naturligtvis gjorde att larmet gick. Då sa jag att jag skulle ringa vaktbolaget och stoppa utryckningen och hon kunde fortsätta med sitt.
Jag la på och ringde så upp vaktbolaget, sa vem jag var, vad som hade hänt och lämnade mitt lösen. Mannen som svarade sa att han skulle stoppa väktaren och så var det hela löst.
Två sekunder efter att jag hade lagt mobilen på en stol i hallen så ringde den igen. Åter igen var det från receptionen och samma tjej. Hon undrade hur det hade gått och jag förklarade att utryckningen var stoppad och allt var klart. Först tackade hon mig för hjälpen, så bad hon om ursäkt att hon hade ringt så sent men jag sa bara att det var ingen fara. Klockan var ju inte ens tio och jag var alldeles ensam hemma så det var bara kul att någon ringde och pratade med mig. Sen sa tjejen att en annan person där hade blivit så förskräckt att hon hade sprungit in på en toalett, låst dörren och vägrade nu att komma ut, sen... Sen så gick hennes mun igång för fullt så jag fick höra vad hennes bror hade för bekymmer, att hon inte hade firat valborg utan jobbat över, att hennes bil krånglade och en del mer. Jag sa att hon kunde lugna sig så kunde vi prata mer dagen efter.
I dag så kom hon in till mig och bad om ursäkt att hon hade varit så uppjagad. Men jag sa att det där hade hänt fler. En väldigt sen kväll en helg då jag själv hade varit där bara för att slinka in på toaletten innan jag åkte vidare hemåt hade larmet gått. Då rusade jag fram och tillbaka i receptionen, med byxorna vid knäna, en mobil i vardera hand och visste inte riktigt vad jag skulle göra.
När man helt plötsligt blir överraskad av ett ilsket tjutande i runt 100 decibel som skär i öronen, då är det lätt att bli lite skärrad.
Jag såg i displayen att samtalet kom från receptionen på jobbet så jag svarade bara med mitt förnamn, sen hörde jag hur larmet tjöt och en uppskärrad tjej upprört sa att larmet gick och vad skulle hon göra? Jag frågade om hon visste vad som hade hänt. Då berättade hon att hon hade tyckt att det varit väldigt varmt och kvalmigt där när hon jobbade över och utan att tänka på vad klockan var så öppnade hon ett fönster... vilket naturligtvis gjorde att larmet gick. Då sa jag att jag skulle ringa vaktbolaget och stoppa utryckningen och hon kunde fortsätta med sitt.
Jag la på och ringde så upp vaktbolaget, sa vem jag var, vad som hade hänt och lämnade mitt lösen. Mannen som svarade sa att han skulle stoppa väktaren och så var det hela löst.
Två sekunder efter att jag hade lagt mobilen på en stol i hallen så ringde den igen. Åter igen var det från receptionen och samma tjej. Hon undrade hur det hade gått och jag förklarade att utryckningen var stoppad och allt var klart. Först tackade hon mig för hjälpen, så bad hon om ursäkt att hon hade ringt så sent men jag sa bara att det var ingen fara. Klockan var ju inte ens tio och jag var alldeles ensam hemma så det var bara kul att någon ringde och pratade med mig. Sen sa tjejen att en annan person där hade blivit så förskräckt att hon hade sprungit in på en toalett, låst dörren och vägrade nu att komma ut, sen... Sen så gick hennes mun igång för fullt så jag fick höra vad hennes bror hade för bekymmer, att hon inte hade firat valborg utan jobbat över, att hennes bil krånglade och en del mer. Jag sa att hon kunde lugna sig så kunde vi prata mer dagen efter.
I dag så kom hon in till mig och bad om ursäkt att hon hade varit så uppjagad. Men jag sa att det där hade hänt fler. En väldigt sen kväll en helg då jag själv hade varit där bara för att slinka in på toaletten innan jag åkte vidare hemåt hade larmet gått. Då rusade jag fram och tillbaka i receptionen, med byxorna vid knäna, en mobil i vardera hand och visste inte riktigt vad jag skulle göra.
När man helt plötsligt blir överraskad av ett ilsket tjutande i runt 100 decibel som skär i öronen, då är det lätt att bli lite skärrad.
En lite skojig och udda dag
I morse fick jag för mig att det var måndag ända fram till lunch vilket gjorde att jag blev lite rubbad och förvirrad. Kanske det var den röda dagen i går eller kan det ha varit den där ölen jag hällde i mig?
Jag blandade även ihop vissa personer på jobbet, sa fel namn till fel person. Det var till några av de unga assistenterna, det är ju en hel drös unga tjejer mellan 25 och 30, alla är brunetter och ser nästan likadana ut. Då kan det bli lite svårt att snabbt komma ihåg vem som är vem.
Jag behövde även kolla upp ett utlägg jag hade gjort för några månader sen. Jag hade fyllt i en utläggsblankett, häftat dit alla kvitton, fått det påskrivet av chefen och skickat upp det till huvudkontoret i Stockholm. Men några pengar hade inte betalats in på mitt konto. Alltså behövde jag ringa Leverantörsreskontran och fråga vad som hade hänt, eller rättare sagt varför inget hade hänt?
Jag visste inte direktnumret så jag ringde växeln och bad kvinnan som svarade att koppla mig till - Leffleffriantörrskontrott! Eller något liknande. Min tunga ville inte riktigt hänga med och säga vad jag egentligen ville säga.
- Men snälla Lennart, vad är det du säger? Ta ett djupt andetag och så försöker du prata lite långsammare. fick jag till svar. Vid mitt andra försök gick det bättre och tungan skötte sig som den skulle. - Ja du, det där är inget lätt ord att säga! sa kvinnan i växeln och kopplade mig vidare.
Efter det behövde jag ringa två olika företag. Då blandade jag ihop det hela lite så när jag trodde att jag ringde företag A slog jag numret till B. Så när jag fick svar och la fram mitt ärende så förstod inte personen i andra änden inte ett dugg. - Sånt har inte vi hand om, sa rösten i luren. Då kom jag på att jag hade slagit telefonnumret på visitkortet till höger och när jag fick svar plockade jag upp visitkortet till vänster...
Vid ett annat samtal jag ringde så presenterade jag mig som vanligt med för- och efternamn och från vilket företag jag ringde från. Rösten som svarade var inte den jag hade väntat mig, en kvinna 50+ utan det här lät som en yngre tjej. Samtidigt som jag blev lite överraskad av den främmande rösten så sa någonting långt långt bak i hjärnan att rösten var bekant på något sätt, men jag kunde inte komma på varför eller vem det var.- Hej Lennart, det är F. sa rösten. - F, vem då F? tänkte jag, Vilken F? Min hjärna gick i spinn och snurrade ordentligt. - Du vet väl, sa tjejen, B och R:s dotter. Då gick poletten ner och hjärnan varvade ner sig till sin vanliga fart. På slutet bad jag henne hälsa till sina föräldrar och hon sa att jag gärna fick ringa fler gånger.
Efter allt det där hade hela dagen rusat framåt så mycket att det var lika bra att gå hem.
Jag blandade även ihop vissa personer på jobbet, sa fel namn till fel person. Det var till några av de unga assistenterna, det är ju en hel drös unga tjejer mellan 25 och 30, alla är brunetter och ser nästan likadana ut. Då kan det bli lite svårt att snabbt komma ihåg vem som är vem.
Jag behövde även kolla upp ett utlägg jag hade gjort för några månader sen. Jag hade fyllt i en utläggsblankett, häftat dit alla kvitton, fått det påskrivet av chefen och skickat upp det till huvudkontoret i Stockholm. Men några pengar hade inte betalats in på mitt konto. Alltså behövde jag ringa Leverantörsreskontran och fråga vad som hade hänt, eller rättare sagt varför inget hade hänt?
Jag visste inte direktnumret så jag ringde växeln och bad kvinnan som svarade att koppla mig till - Leffleffriantörrskontrott! Eller något liknande. Min tunga ville inte riktigt hänga med och säga vad jag egentligen ville säga.
- Men snälla Lennart, vad är det du säger? Ta ett djupt andetag och så försöker du prata lite långsammare. fick jag till svar. Vid mitt andra försök gick det bättre och tungan skötte sig som den skulle. - Ja du, det där är inget lätt ord att säga! sa kvinnan i växeln och kopplade mig vidare.
Efter det behövde jag ringa två olika företag. Då blandade jag ihop det hela lite så när jag trodde att jag ringde företag A slog jag numret till B. Så när jag fick svar och la fram mitt ärende så förstod inte personen i andra änden inte ett dugg. - Sånt har inte vi hand om, sa rösten i luren. Då kom jag på att jag hade slagit telefonnumret på visitkortet till höger och när jag fick svar plockade jag upp visitkortet till vänster...
Vid ett annat samtal jag ringde så presenterade jag mig som vanligt med för- och efternamn och från vilket företag jag ringde från. Rösten som svarade var inte den jag hade väntat mig, en kvinna 50+ utan det här lät som en yngre tjej. Samtidigt som jag blev lite överraskad av den främmande rösten så sa någonting långt långt bak i hjärnan att rösten var bekant på något sätt, men jag kunde inte komma på varför eller vem det var.- Hej Lennart, det är F. sa rösten. - F, vem då F? tänkte jag, Vilken F? Min hjärna gick i spinn och snurrade ordentligt. - Du vet väl, sa tjejen, B och R:s dotter. Då gick poletten ner och hjärnan varvade ner sig till sin vanliga fart. På slutet bad jag henne hälsa till sina föräldrar och hon sa att jag gärna fick ringa fler gånger.
Efter allt det där hade hela dagen rusat framåt så mycket att det var lika bra att gå hem.
Poff! sa det bara
I morse tittade jag på termometern i köksfönstret för att se hur jag skulle klä mig, jag behövde nämligen åka till jobbet en stund. Jag hade bara halvdag i går men stannade kvar några timmar för att ordna en del saker som hade blivit liggande. Vilket jag lyckades med till en del, men samtidigt som jag satt där så ramlade det in en del saker som behövde vara klart tills på onsdag morgon eller förmiddag.
Efter ett tag i det tysta huset tänkte jag att nu har jag stannat kvar tillräckligt många timmar extra så jag kilar in i morgon istället och gör färdigt resten då istället.
När jag stod där och tittade på termometern visade den 10 grader och solen sken fast det såg lite kyligt ut så jag tog överrocken på mig. Det var helt OK då.
Men när jag senare på eftermiddan klev ut från kontoret och skulle ge mig av hemåt så var det väldigt annorlunda. Solen sken som besatt och det var rena värmeböljan så det var bara att plocka av mig lite kläder.
På vägen hemåt passade jag på att stanna till och ta mig en öl så att jag inte skulle svimma av törst eller torka ut.
Efter ett tag i det tysta huset tänkte jag att nu har jag stannat kvar tillräckligt många timmar extra så jag kilar in i morgon istället och gör färdigt resten då istället.
När jag stod där och tittade på termometern visade den 10 grader och solen sken fast det såg lite kyligt ut så jag tog överrocken på mig. Det var helt OK då.
Men när jag senare på eftermiddan klev ut från kontoret och skulle ge mig av hemåt så var det väldigt annorlunda. Solen sken som besatt och det var rena värmeböljan så det var bara att plocka av mig lite kläder.
På vägen hemåt passade jag på att stanna till och ta mig en öl så att jag inte skulle svimma av törst eller torka ut.
Härligt skönt i solen
I dag har jag haft en härligt skön dag då jag inte har gjort en enda vettig sak, fast jag kanske borde. Till exempel tagit fram dammsugaren och få undan de där luddiga grå dammråttorna jag har sett flyga runt här och där. Jag brydde mig inte ens heller om att bädda i morse. Men det är söndag i dag och ingen kan se varken dammet eller mina ostrukna skjortor. I stället var jag ut till en lekpark ute på Hisingen som jag inte hade en aning om fanns.
Antagligen kanske för att jag inte brukar besöka såna. Men i morse så hörde min bror av sig och sa att han skulle åka dit med sin sambo och deras två små flickor så kunde vi ha en liten picknick där.
Jag tänkte att det passade ju väldigt bra för jag hade inte hunnit med att åka hem till de och lämna 3-årspresenten till deras äldsta förra månaden och så kunde det ju vara kul att se hur den lilla bebisen hade växt.
Den pigga lilla 3-åringen hade ett par tuffa solglasögon, en gul jacka hon tyckte om väldigt mycket, vilket jag fick höra många gånger och en massa energi som hon använde till att springa runt i naturen med och busa. Den 3 månader gamla bebisen låg i sin vagn och sov gott mesta tiden.
När 3-åringen fick syn på den stora Eriksbergskranen så sa hon att hon ville gå upp för alla trapporna och titta hur det såg ut där uppe. När jag sa att det var nog lite för många trappor för henne så svarade hon att det gjorde inget, hon var nämligen duktig på att gå i trappor och det var soligt och då går det väldigt bra.
När jag sen åkte hemåt och klev av vid min hållplats för att traska hem till min lilla boning så upptäckte jag hur grönt det plötsligt hade blivit. Det har jag inte tänkt på då jag har gått till och från jobbet varje dag. Fast då har jag nog inte varit så uppmärksam tror jag.
Nu är det den här intensiva tiden då hela naturen bara exploderar i färger och den härliga värmen kommer. Snart är även april slut och då kommer maj. Den tyska sparrisens månad, den gillar jag! Åh, vad jag längtar...
Antagligen kanske för att jag inte brukar besöka såna. Men i morse så hörde min bror av sig och sa att han skulle åka dit med sin sambo och deras två små flickor så kunde vi ha en liten picknick där.
Jag tänkte att det passade ju väldigt bra för jag hade inte hunnit med att åka hem till de och lämna 3-årspresenten till deras äldsta förra månaden och så kunde det ju vara kul att se hur den lilla bebisen hade växt.
Den pigga lilla 3-åringen hade ett par tuffa solglasögon, en gul jacka hon tyckte om väldigt mycket, vilket jag fick höra många gånger och en massa energi som hon använde till att springa runt i naturen med och busa. Den 3 månader gamla bebisen låg i sin vagn och sov gott mesta tiden.
När 3-åringen fick syn på den stora Eriksbergskranen så sa hon att hon ville gå upp för alla trapporna och titta hur det såg ut där uppe. När jag sa att det var nog lite för många trappor för henne så svarade hon att det gjorde inget, hon var nämligen duktig på att gå i trappor och det var soligt och då går det väldigt bra.
När jag sen åkte hemåt och klev av vid min hållplats för att traska hem till min lilla boning så upptäckte jag hur grönt det plötsligt hade blivit. Det har jag inte tänkt på då jag har gått till och från jobbet varje dag. Fast då har jag nog inte varit så uppmärksam tror jag.
Nu är det den här intensiva tiden då hela naturen bara exploderar i färger och den härliga värmen kommer. Snart är även april slut och då kommer maj. Den tyska sparrisens månad, den gillar jag! Åh, vad jag längtar...
Lördag
I dag hade jag tänkt skriva några mail som jag egentligen borde ha skrivit under veckan. Till några personer på andra sidan Atlanten och en person i Filipinerna, eller skriver man det med två l på svenska? Jag har tyvärr glömt det och min ordok från SAOL ligger på mitt skrivbord på jobbet och numera verkar det egentligen inte ens vara så noga med det svenska språket ändå. Man kan visst prata och särskriva hur som helst numera, men jag reagerar lite ibland ändå vid vissa tillfällen.
Det är många gånger jag hör folk sitta på bussen, prata i sina mobiler och säga "Jag är typ vid Grönsakstorget" eller "Jag sitter typ på bussen nu" eller "Klockan är typ halv sex nu och..." eller "Jag är typ försenad från jobbet men..."
Ordet typ för mig betyder konstig eller underlig person. När jag hör ordet typ i en annan situation reagerar jag en aning och funderar lite. Varför inte bara säga "Jag sitter på bussen"? Eller "Jag är försenad," bara?
Men strunt samma, varför bry sig?
I alla fall, Philppines stod det i mailet jag fick för ett tag sen och som jag borde ha svarat på men jag har inte haft tid eller inspiration till.
Jag borde även ha tagit en omgång med skivstången i dag men det kan jag nog göra i morgon istället. Jag känner att efter den här ruskiga veckan jag har haft så känner jag att i dag behöver jag inte göra ingenting alls utan bara vila upp mig en aning istället och att det inte är något fel.
Det kan vara skönt att bara andas lite och slappna av en aning. Snart är det måndag igen...
Men innan dess så är det lottodragningen!
Det är många gånger jag hör folk sitta på bussen, prata i sina mobiler och säga "Jag är typ vid Grönsakstorget" eller "Jag sitter typ på bussen nu" eller "Klockan är typ halv sex nu och..." eller "Jag är typ försenad från jobbet men..."
Ordet typ för mig betyder konstig eller underlig person. När jag hör ordet typ i en annan situation reagerar jag en aning och funderar lite. Varför inte bara säga "Jag sitter på bussen"? Eller "Jag är försenad," bara?
Men strunt samma, varför bry sig?
I alla fall, Philppines stod det i mailet jag fick för ett tag sen och som jag borde ha svarat på men jag har inte haft tid eller inspiration till.
Jag borde även ha tagit en omgång med skivstången i dag men det kan jag nog göra i morgon istället. Jag känner att efter den här ruskiga veckan jag har haft så känner jag att i dag behöver jag inte göra ingenting alls utan bara vila upp mig en aning istället och att det inte är något fel.
Det kan vara skönt att bara andas lite och slappna av en aning. Snart är det måndag igen...
Men innan dess så är det lottodragningen!
Usch!
Den här tiden på året är den värsta för mig, förutom månadsskiftet november-december som är ännu värre.
Nu är det dags för bokslut, deklarationer, säljare som vill hälsa på och jag vet inte vad och så även folk som bara är en liten aning uppskruvade en annan tid på året blir alldeles helt uppstressade nu.
Varje dag den här veckan, med start från i måndags runt ca 7.40 (ett telefonsamtal på spårvagnen innan jag ens hunnit till jobbet) och sen hela tiden har jag blivit avbruten av telefonsamtal, folk som rusar in på mitt rum för att bara fråga om något litet... och så får jag höra en lång utläggning på ett antal minuter och så ringer det samtidigt i inte bara en telefon utan två och ibland också i min privata mobil.
Jag är en lugn och sansad person som ofta kan hantera såna där udda saker eller situationer, det är en liten talang jag tydligen har men inte alls vet hur jag har fått men det finns personer som säger då och då att - Du är duktig på det där. Du kan fixa grejen.
Men saken är den att jag får ju aldrig tid för att ordna det jag egentligen ska göra. Eftersom alla dessa människor kommer och stör så blir jag avbruten och jag har inte tid att fixa grejen. Bara just för henne eller just för honom. Jag måste ju fixa en grej för någon annan som tre minuter innan bad mig fixa något!
I tisdags runt 11.00 kände jag mig alldeles genomsvettig. Då jag äntligen var hemma på kvällen slet jag av mig alla kläder och ställde mig i duschen en lång stund...
I måndags eftermiddag kom jag på tre saker jag behövde ta upp med fastighetsskötaren för vårt kontor. Något jag borde ha ringt om och tagit upp för en vecka sen. Runt 10 minuter senare hade jag glömt vad alla dessa punkter var för någon klev in i mitt rum och hojtade om något. Jag minns faktiskt inte vad det gällde.
Ibland önskar jag att jag var en liten bananfluga. Att få slippa allt ansvar och bara flyga omkring och även slippa tänka på att tjäna en massa pengar för att betala en massa räkningar. Slippa det där med att varje morgon behöva kliva upp ur sängen bara för att klockradion tjuter.
Eller så kunde jag tänka mig att vara ett lejon på någon savann, det är ju härligt varmt och skönt där och de har visst sex en fasligt massa gånger varje dag har jag fått höra av en tjej på jobbet.
När jag dör vill jag bli återfödd som ett lejon, det ska jag skriva i mitt testamente!
Nu är det dags för bokslut, deklarationer, säljare som vill hälsa på och jag vet inte vad och så även folk som bara är en liten aning uppskruvade en annan tid på året blir alldeles helt uppstressade nu.
Varje dag den här veckan, med start från i måndags runt ca 7.40 (ett telefonsamtal på spårvagnen innan jag ens hunnit till jobbet) och sen hela tiden har jag blivit avbruten av telefonsamtal, folk som rusar in på mitt rum för att bara fråga om något litet... och så får jag höra en lång utläggning på ett antal minuter och så ringer det samtidigt i inte bara en telefon utan två och ibland också i min privata mobil.
Jag är en lugn och sansad person som ofta kan hantera såna där udda saker eller situationer, det är en liten talang jag tydligen har men inte alls vet hur jag har fått men det finns personer som säger då och då att - Du är duktig på det där. Du kan fixa grejen.
Men saken är den att jag får ju aldrig tid för att ordna det jag egentligen ska göra. Eftersom alla dessa människor kommer och stör så blir jag avbruten och jag har inte tid att fixa grejen. Bara just för henne eller just för honom. Jag måste ju fixa en grej för någon annan som tre minuter innan bad mig fixa något!
I tisdags runt 11.00 kände jag mig alldeles genomsvettig. Då jag äntligen var hemma på kvällen slet jag av mig alla kläder och ställde mig i duschen en lång stund...
I måndags eftermiddag kom jag på tre saker jag behövde ta upp med fastighetsskötaren för vårt kontor. Något jag borde ha ringt om och tagit upp för en vecka sen. Runt 10 minuter senare hade jag glömt vad alla dessa punkter var för någon klev in i mitt rum och hojtade om något. Jag minns faktiskt inte vad det gällde.
Ibland önskar jag att jag var en liten bananfluga. Att få slippa allt ansvar och bara flyga omkring och även slippa tänka på att tjäna en massa pengar för att betala en massa räkningar. Slippa det där med att varje morgon behöva kliva upp ur sängen bara för att klockradion tjuter.
Eller så kunde jag tänka mig att vara ett lejon på någon savann, det är ju härligt varmt och skönt där och de har visst sex en fasligt massa gånger varje dag har jag fått höra av en tjej på jobbet.
När jag dör vill jag bli återfödd som ett lejon, det ska jag skriva i mitt testamente!
