Lite magi på en tisdag
På eftermiddan i dag var vi några som stod och pratade ute i receptionen på jobbet. Plötsligt upptäckte jag en sak och bad att få stiftpennan som låg en bit bort från mig. Jag fick den och medan de andra fortsatte att prata så ställde jag pennan med spetsen neråt på disken och så stod pennan rakt upp.
- Hur sjutton gjorde du det där? var det någon som plötsligt hojtade till då han såg pennan stå rakt upp för sig själv.
- Äsch inget avancerat, svarade jag. Du vet, jag och mina magiska fingrar.
Jag lyfte upp pennan och gav den till honom och bad honom att prova. Han ställde pennan på spetsen och den ramlade omkull och la sig direkt. Han gjorde om detta två eller tre gånger. Då sa en tjej att hon måste prova, vilket resulterade i samma sak. Pennan ramlade naturligtvis ner på disken. Då tog jag upp pennan och ställde den på spetsen igen och den stod rakt upp alldeles själv.
När jag lyfte på pennan och la ner den på disken tog en av tjejerna stryptag på mig och sa att om jag inte berättade hur jag gjorde det där så skulle hon plåga mig.
- Det är hur lätt som helst. Jag stoppade bara ner spetsen på pennan i det här lilla hålet som jag upptäckte nu.
Så tog jag pennan igen och stoppade ner spetsen i ett litet hål som fanns i receptionsdisken.
- Ja ja, sa tjejen som släppte taget om min hals. Stoppa in den i hålet, det gillar du att göra.
Påminner om något?
Samtidigt så har jag upptäckt att mitt hår luktar något underligt, någon kemisk doft eller hur jag ska säga. Kan inte beskriva den med ord. Den stör mig inte utan jag bara noterade det en dag. Fast vad jag har läst på etiketten så innehåller schampot en massa underliga kemiska ämnen så det kanske inte är så underligt.
Men saken är den att doften är så bekant på något sätt, det slog mig att Den här doften kände jag då jag var en liten gosse! Men jag kan inte komma på när och varför?
Då får jag åka ett år till
- 4 025 kronor, vilket blir 140 kronor billigare per månad mot att köpa månadskort. På ett år sparar jag 1 680 kronor, svarade jag.
- Men att bara betala 4 025 kronor på en gång, det är ju ganska mycket, alla kanske inte kan det, var det någon då som sa. Fast då kontrade en annan med att - Äsch, sånt stör inte Lennart, han har råd. Han har fullt med pengar och betalkort i plånboken.
- Nej, jag vet hur han gör, sa en tredje. Han skriver kontorsstol på kvittot och gör ett utlägg!
Det ska jag kanske försöka komma ihåg nästa gång det är dags...
Antagligen avstängda!
Sista fredagen i december 2011 så satte jag mig bakom ratten i en väldigt ny Volvo V60, då jag hämtade den så såg jag att den hade bara gått 43 km. Vilket gjorde att den doftade väldigt ny och kändes härligt fräsch och var väldigt ren. Den första känslan jag fick efter några kilometer var att den kändes lite annorlunda, faktiskt något bättre än att köra en V70. Men den var ändå inte lika skön och stadig som en tysk bil, vilket jag föredrar.
Hjulupphängningen och fjädringen kändes inte riktig rätt utan kunde och borde ha varit lite bättre, men svenska bilar har ju alltid haft för klena fjädrar och hjulupphängingar. Men förarstolen var OK, det var ju ingen Recarostol direkt men den var ändå lite stadig.
I alla fall, då jag närmade mig Enköping, där jag bodde på 80-talet som tonåring, så hamnade jag plötsligt på den nya motorvägen förbi Hummelsta. Jag har läst om om bygget av den vägen under åren på Unt men inte varit i trakten på några år. Men jag blåste bara på som vanligt och när jag upptäckte var jag var så ringde jag mamma och berättade att nu kör jag på den nya vägen. Då fick jag till svar att Ja ja, där har jag åkt för ett tag sen.
Så när jag närmade mig sista avfarten mot Uppsala så svängde jag av och susade friskt vidare. Vad jag inte visste var att hastighetsgränserna hade ändrats på vägen och att det var flera fartkameror uppsatta sen jag körde där senast.
När jag satt där vid ratten i mörkret och glatt ringde upp folket jag var på väg till så körde jag något (eller kanske mer väldigt) för fort och upptäckte plötsligt att Oj där stod det en fartkamera! Den fanns inte där tidigare? Jag körde även om en långtradare utanför Örsundsbro som körde väldigt långsamt i en uppförbacke och då jag svängde in framför den i en hastighet långt över 130 (där man bara fick fick köra 90) så såg jag ytterligare en fartkamera i högra ögonvrån.
Men när jag i går fick fakturan från min bilpool mailad till mig så fanns det inga noteringar om några fartkameror. Det stod bara när jag hade haft en bil och hur långt jag hade kört.
Antagligen var kamerorna avstängda. Eller så körde jag så väldigt fort att de inte hann ta någon bild på mig? Ibland är jag så väldigt snabb!
Men, jaha?
I kartongen låg det en stor laddning med omslagspapper som säkert var ditlagt för att fylla ut tomrummet. Men några USB-minnen hittade jag inte, jag ruskade ordentligt på kartongen men det hjälpte inte.
Jag ringde företaget och berättade vad jag hade fått och blev lovad en ny leverans. Hoppas bara att den kartongen innehåller det jag ska ha.
En snabb tur till Tyskland
Just som jag bokade mig en plats kom en arbetskamrat in på mitt rum och undrade vad jag höll på med. Jag sa att jag bokade en resa tilll Tyskland och när han såg den så bad han mig att boka en plats åt honom också.
Så tidigt på lördagsmorgonen klev jag på en buss och for genom Danmark och kom fram till härliga Tyskland på eftermiddagen. Där gick vi omkring ett bra tag i den stora butiken, tittade på alla härliga varor och njöt. Vi provade lite olika viner där jag hittade två röda som jag köpte ett par boxar av.
Jag hade väldigt enkel packning, som jag oftast brukar ha på mina resor. En stor resväska med två saker, min necessär och lite kläder för söndagen. Jag tog en kundvagn och plockade på ett antal flaskor och efter ett tag var jag nöjd.
Jag betalade och gick ut till bussen och plockade ner alla flaskor i min resväska, alla flaskor fick rum precis men min necessär fick inte plats så den fick jag bära i handen istället. Men den är så lätt så det var inga problem.
På kvällen blev det god mat och goda efterrätter. Sen hamnade vi i hotellets pub och där fanns det en massa god öl att smaka på.
På det hela taget är jag väldigt glad och nöjd med den här helgen. Fast hemresan var inte rolig, efter att vi åkte av färjan i Helsingborg så satt jag så underligt i bussen att jag fick kramp i höger vad och lår. Det kanske jag kan bota med ett par huttar, jag hittade nämligen två små souvenirflaskor med whisky i necessären nu när jag kom hem.
Jag är ingen tankeläsare
Men, jag har ingen aning om varför saken ligger där eller om/vad jag ska göra med t ex boken? Varför skriver folk ingen lapp med en förklaring och lägger där?
En morgon för ett tag sen låg det två böcker på mitt skrivbord. Jag visste inte vad jag skulle göra med böckerna så jag lät de ligga där. På eftermiddan sen så ringde en person och undrade om jag hade skickat iväg böckerna.
Jag svarade Nej, eftersom jag inte visste att de skulle skickas iväg och vart då? Utan vare sig namn och adress så är det väldigt svårt.
Mmm, smaskens!
Ibland undrar jag lite stillsamt många gånger när det där papperslösa kontoret kommer? Det är inte bara jag som gör det, många gånger får jag höra samma sak muttrandes av folk på kontoret som svär över allt papper som ska skrivas ut, kopieras och sättas in i alla pärmar. Då jag gick på gymnasiet i mitten av 80-talet så sa många att nu när datorerna kommer så slipper vi äntligen allt papper. Vad jag sen har läst och hört så har förbrukningen av vanligt A4-papper dubblerats under de senaste 20 åren. Så hur lyckat blev det?
Fast sen orkade jag inte fundera mer på det utan gjorde snabbt klart min beställning och gick sen och hämtade mig en kopp kaffe. Väl ute i köket så kunde jag se en härligt vacker tårta stå på köksbänken.
Eftersom den såg så härligt frestande ut så kunde jag inte hålla mig utan skar mig en bit. En härligt fluffig moussetårta, passionsfrukt och hallon. Den smakade underbart!
Då jag gick hem såg jag att i kylskåpet står halva tårtan kvar, det kan nog bli en bit i morgon också...
Det var snabba klipp!
Frisören tog sin maskin och satte igång, efter ett par minuter tog han en sax och klippte raskt i några minuter och så tog han maskinen igen. Plötsligt var det hela klart och han visade med en spegel hur det såg ut i nacken.
- Det ser utmärkt ut, sa jag.
När han tog av mig den där skyddsgrejen jag hade över mig så frågade han om jag ville ha gelé i håret, vilket jag tackade nej till.
- Men du skulle ju se så tuff och trendig ut då!
Nej, tuff och trendig skulle jag aldrig kunna se ut, varken med gelé eller något annat i håret.
Tror inte jag ens satt en kvart där i stolen, för den där klippningen gick väldigt snabbt!
Sån't elände
Ingen vanlig torsdag i dag
Vet inte om det har något med om det jag drömde, vilket jag inte tänker ta upp här eller om det var för att min trevliga och härliga arbetskamrat i Stockholm skulle begravas i dag.
Tyvärr hade jag inte möjlighet att åka dit och vara med, vilket jag önskade att jag hade kunnat göra. Fast en kollega härifrån åkte redan i går kväll till Stockholm för att vara med där i dag och hon lovade att framföra min hälsning till M då hon gick förbi kistan. Min kollega och jag ordnade även en härligt färgglad bukett Gerbera förra veckan, M var förtjust i den blomman.
Själv hade jag ett ljus tänt på mitt skrivbord under dagen och satt och undrade hur sjutton ska jobbet vi utförde tillsammans kunna göras nu?
Väldiga variationer
Vid en hållplats klev nämligen två tjejer i övre tonåren ombord. Jag hajade till en aning först eftersom de pratade så det hördes i hela spårvagnen, fast de stod alldeles bredvid varandra. Ingen i spårvagnen kunde undvika att höra vad den ena tjejen hade gjort kvällen innan. Att den andra tjejen hatade matte och spanska fick vi också veta.
Anledning nummer två var deras klädsel. Den ena tjejen hade tjock dunjacka och skidbyxor i samma ljusgröna färg, en lång och tjock halsduk som var virad flera varv runt halsen och rosa moonboots. Den andra tjejen hade tjock dunjacka med huva, men den var nerfälld, svart kortkort kjol som inte var gjord av så värst mycket tyg alls, svarta strumpbyxor som mest liknade ett fisknät och högklackade skor där klacken var 1 dm hög. Hon kunde knappt gå i de skorna eller ens bara stå på benen på spårvagnsgolvet så jag undrar hur det gick att gå på den knaggliga isen?
Ingen av de hade någon mössa men det skulle nog mest ha varit till besvär. De skakade nämligen på huvudena hela tiden och rättade sen till håret gång på gång.
Då jag berättade vad jag sett för en arbetskompis sa han att han hade sett något liknande. En tjej i en enormt tjock parkas med huvan långt över huvudet, väldigt kortkort kjol och helt utan strumpbyxor. Men hon hade haft stadiga militärkängor på fötterna.
