.

Tror det hela började då jag vaknade av att porten nere i trapphuset slog igen klockan 2 eller 3 på natten. Jag tänkte Jaha? stängde ögonen och försökte somna om, vilket inte gick. Istället låg jag och spände mig resten av natten, vred och vände på mig så jag rullades in i täcket som en varmkorv i ett bröd. Då klockradion skrek att jag skulle gå upp var jag inte så värst pigg och glad.
När jag väl satt på spårvagnen på väg till jobbet ringde det, tjugo i åtta, det var en man som undrade om han skulle kunna komma och testa brandlarmet. Han hade plötsligt fått ett återbud och tänkte att då var det ju bara att kila in till oss. Jag sa att det går inte, utan det måste bokas ett par veckor i förväg, som vi brukar göra vilket han borde veta.
Jag hann inte ens kliva in på mitt rum och hänga av mig jackan då det stod två personer framför mig med varsin nyanställd och bad att få passerkort, telefon och frågade om datorerna hade kommit? Jag frågade då om varför hade jag inte blivit förvarnad tidigare och är det någon som har beställt datorer? Det är inte min uppgift.
Sen fortsatte dagen med en massa avbrytande och störande saker så jag kom helt ur kurs. Jag kände mig en aning trött också på grund av alla sömnlösa timmar under natten.

Under dagen tittade jag in i kylskåpet och hittade där två stora brie-ostar som jag tröstade mig med. De smakade härligt gott så jag blev lite pigg och glad en kort stund. Synd att jag inte hade en skvätt rött vin till osten, det skulle nog ha skojat upp dagen lite mer tror jag.