.

I dag klev jag in på mitt kontorsrum några minuter innan 8. Hängde upp jackan, slog igång datorn och gick och hämtade en kopp kaffe. Efter en kort pratstund i receptionen fick jag veta att det stod att larmet hade gått och jag svarade att jag redan visste det. Fick nämligen ett telefonsamtal på kvällen.
Sen gick jag och satte mig vid skrivbordet och gjorde det vanliga. Öppnade Outlook, tittade om det låg några små notisar på skrivbordet och smuttade på kaffet. Jag hade fått ett par mail som jag svarade på och löste enkelt. Vid halv 9 gick jag iväg och ordnade ett par saker åt en sekreterare, lagade en kopiator genom att stänga igen pappersfacket ordentligt (titta maskinen går inte, måste vara något stort fel?!) och tog emot ett paket som visade sig innehålla 5 miniräknare!
Strax innan 9 satt jag i stolen vid skrivbordet igen, gjorde några beställningar över nätet, godkände två fakturor, ringde tre samtal och fick inte tag på någon alls. Vid 10 tror jag att det var, då slängde jag plötsligt bara av en händelse ett öga mot min dörr och såg något som inte hade funnits där på morgonen.

Väskan som jag plötsligt såg stå där hade INTE stått där då jag klev in i rummet på morgonen. Jag gick ut till receptionen och frågade om de hade sett någon gå in till mig då jag varit borta. För att komma in till mig måste man passera receptionen och den är alltid bemannad. Som svar på min fråga fick jag två ruskande huvuden som såg förvånade ut och så två - Nej, det har vi inte gjort.
Väskan var tom och jag har ingen aning om hur den kom dit eller varför? Är det en present? Ska den kastas? Ska någon hämta den? Jag lät den vara och lämnade den där då jag gick hem.
Jag begriper inget, kanske det var dagens mysterium?
Strax innan lunch tittade en medarbetare in, en kvinna 50+ och frågade om jag hade mat med mig i dag. Eftersom jag inte hade orkat ordna något kvällen innan sa jag nej och att jag tänkte gå ut och köpa mig något.
Då plockade hon upp en plastlåda från kassen hon höll i handen och la den på mitt skrivbord. - Här får du en portion spenatlasagne, det vet jag att du gillar. Hon förklarade att det var som tack för hjälpen och lite uppmuntran för att jag jobbade så bra. Jag tackade och sa att det var trevligt att få och höra. Hon sa också att jag är gullig och söt, men det har jag något svårt med. Det sa alla tanter till mig då jag var 5 och så klappade de mig på huvudet.
Den där väskan, kommer den att stå där i morgon? Hur sjutton kom den dit? Varför står den där? Ska jag ringa Det okända med Caroline Giertz kanske?
Skumt.