Håhå jaha?
I dag satt jag på jobbet och undrade vad jag hade gjort för ont för att bli drabbad av några underliga saker. Till exempel varför hade de 15 USB-minnen jag beställt förra veckan hamnat i Finland någonstans? Varför ringde en person till mig två gånger och undrade när de kunde leverera tre kaffemaskiner fast jag hade fel namn och jobbade på fel företag? Vid andra påringningen upptäckte personen att jag befann mig i fel stad också.
Sista veckan i augusti hade jag beställt 5 miniräknare, varför hade inte de kommit än? När jag ringde och frågade för tre veckor sen hade jag blivit lovad att de skulle undersöka och skynda på. Var fanns mina räknare, i Ukraina kanske?
Det var några saker till som låg på mitt bord som jag stirrade på och blev lite trött på. Så klev det också in folk titt som tätt på mitt rum och undrade varför det inte gick att maila, varför hissen var trasig och så var det någon som hade beställt något privat och istället för sin hemadress hade skrivit jobbets adress och var det OK?
Jag slog ut med armarna i luften och frågade - Vad har jag gjort för ont för att drabbas av detta?
En av personerna svarade snabbt - Du skrev på anställningspapperet!
Jag schasade ut allt folk från mitt rum och gick för att hämta en ny kopp kaffe. Kaffet i den första koppen jag hade hämtat innan jag slog mig ner vid skrivbordet hann kallna under allt tumult.
På vägen tillbaka slank jag in i köket och såg några övergivna bullar, jag snodde en och satte mig i mitt rum igen och försökte koppla av. Det gick lite så där, antingen så blev jag avbruten av telefonen eller så stolpade någon in.
Efter att jag tuggat i mig bullen kände jag mig lite piggare och satte igång med mina uppgifter. Jag lyckades i alla fall reda ut några saker, tiden gick och så blev det äntligen dags att gå hem. Då jag gick förbi köket igen slängde jag en snabb blick mot köksbänken och såg att det fortfarande låg några bullar kvar.
Jag snodde en till och sa - Du får följa med mig hem!
Adoptera en bulle på det viset visar på stor empatisk förmåga...så de så ;)
Nä...fy farao...ibland skulle man låsa in sig på kontoret..om man har nåt alltså...och bara äta bullar...!!
När jag läser det här inlägget så tänker jag på mina kollegor som har likadana arbetsuppgifter som du. Jag tänker även på mig själv (med riktigt dåligt samvete) och hur jag agerar - ungefär som dina kollegor. Man borde skämmas egentligen.
Nu fick du ju iofs två belöningar (ni verkar alltid ha nå't gott på ert jobb). Din motsvarighet på mitt jobb fick ett sexpack för några veckor sedan då han ställde upp på sin fritid. Igår fick han en kram då han hjälpte mig med iPhonen och en simpel idiotgrej, som jag borde ha kommit på själv.
Bra och tänkvärt inlägg Lennart. Men ska verkligen se ett jobb från två sidor om du förstår vad jag menar!
Jag gillar dessa funderaringar/händelser som handlar om andra platser, ganska långt bort. Undrar hur dom tänker när dom fellevererar dina beställningar: "Den där Lennart undrar om vi ska skicka hans nya dator till mer behövande... vi tar landsbygden på Estland, så får han eftersöka dom sen lite" haha!
Micke - Jag bara är sån, ser jag en eller flera övergivna bullar känner jag att jag måste ta hand om de. Man kan ju inte bara lämna de så där hur som helst.
Beate - Tror det där händer på flera arbetsplatser än man anar. Ibland blir jag trött på mitt jobb men så undrar jag, vad ska jag annars göra om dagarna och hur hittar jag ett skojigare jobb?
Kalle - Undrar vad någon eller några skulle tänka om det plötsligt kom ett paket med en dator till ett ställe i Estland, kanske en skola. "Oj, titta en dator och här står det Lennart, vem är det???"
