.

Den här veckan har varken varit trevlig eller skojig mot mig. Har jag inte fått påringningar från någon envis säljare så har det varit mina medarbetare som har kommit med underliga frågor eller påpekanden.
En dag kom en kvinna och frågade varför Jopapärmarna var så dåliga och hade förfalligt. Hon räckte över en till mig och sa att det inte gick att knäppa ihop den som man skulle och det störde hennes rutiner. Hon ville veta var pärmen var gjord, var jag köpte alla pärmar och att jag skulle påpeka detta så vi kunde få 100% fullgoda pärmar att jobba med. Hon sa till mig, ett antal gånger att detta faktiskt hände henne flera gånger i veckan!
- Ta en ny pärm i förrådet bara! sa jag på bästa sätt, nämligen trevligt, mjukt och väluppfostrat medan jag slängde den odugliga pärmen i soptunnan.
För det första är jag en vänlig och snäll människa. För det andra vet jag att alla revisorer i huset där jag jobbar bryr sig bara om vad de gör och alla siffror. För det tredje så har jag inte tid med sånt där tjafs.
I måndags, eller tisdags, minns inte riktigt så fick jag ett samtal från en person som ville sälja kontorstolar till oss. Hon pratade, pratade och pratade... jag lyssnade lite halvhjärtat på känn en minut eller så och avbröte henne med att jag inte var intresserad. Jag har avtal och regler att följa så tyvärr, nej tack. Men det lyssnade hon inte alls på. Hon började om igen...
Eftersom jag då råkade sitta med vår mäktige kontorschef i ett litet plötsligt spontat möte, han hade råkat gå förbi mitt rum, kommit på något han ville prata med mig om så hade han klivit in och vi började prata. Jag sa vänta ett ögonblick till personen i telefonen så får ni prata med min chef. Så räckte jag över luren till honom och han lyssnade, sen sa han ungefär det jag hade sagt. Tydligen så hjälpte inte det. Personen i andra ändre fortsatte att prata. Kontorschefen räckte över luren till mig och skakade på huvudet. Jag tog emot luren och knäppte av samtalet. Min kontorschef tittade på mig med stora ögon.
- Får du många såna där samtal?
Jag sa att det kom ett antal varje dag. Han bara stirrade på mig.
- Hur sjutton orkar du? Hur gör du? Hon lyssnade ju inte ett smack på vad jag sa!
- Jag har en liten teknik. Jag lyssnar inte, säger nej tack vänligt och lägger på. Vad kan jag annars göra? Jag har mina inköpskanaler och regler att följa.
I tisdags kväll stod jag vid en mack i Västra Frölunda och tankade gas eftersom den lilla skvätten i tanken tog slut så väldigt fort då jag susade fram något för fort på den stora leden där. Energivärdet på biogasen är inte mycket alls, när jag kör en gasbil så rör sig nålen på bränslemätaren väldigt snabbt mot tom tank. Det syns mycket tydligt kan jag säga och inte är den billig heller!
I alla fall, då ringde det på jobbmobilen och en uppskärrad medarbetare sa att larmet går vad ska jag göra? Jag frågade vad som hade hänt och sa att då ringer jag och stoppar utryckningen. Ett par minuter efter att jag hade ringt vaktbolaget och sagt att larmet utlöstes av misstag så ringer det igen. Det är samma person som ringde tidigare, han säger att han råkade öppna fönstret igen, som man inte ska göra halv 9 på kvällen. Jag ringer och stoppar utryckningen en gång till.
När tanken är full och jag ska öppna bildörren för att kliva in och köra iväg ringer det ännu en gång. Det är kontorschefen som upprört säger att han har försökt stänga av larmet men inte har lyckats. Jag säger att allt är ordnat och att han kan glömma det. Just innan jag ska lägga på säger han; - Du, sätt upp två timmar övertid för det här och så tar du ut de sen! Du måste vara ledig ibland.
I går eftermiddag var jag på ett möte hos vår fastighetsvärd angående brandskyddet på vårt kontor och närliggande kontor och butiker. Det skulle bara hålla på en dryg timme så jag gick iväg och slog då av telefonerna. Det är ju dumt att det ringer under ett föredrag.
När mötet sen är över slår jag igång mobilerna och på jobbmobilen har jag då fyra eller fem missade samtal och några meddelanden. Vilka handlade om ungefär, min mobil har tappat ringsignalen vad gör jag, har vi några flyttkartonger jag kan låna en vecka och var håller du hus för hur installerar jag den bärbara skrivaren?
Min första plötsliga tanke var då, dessa vuxna männsikor, hur klarar de sitt privatliv? Kan de själva åka till ICA, bäddar de själva sin säng och vem byter glödlamporna hemma i deras hus?