.

Måndagen kom över mig plötsligt som en rak höger. Det första som hände var att min privata mobil ringde 06.25, det var min kompis J som hojtade att det var dags att vakna. Han satt i sin bil och for genom Göteborg på väg söderut.
Strax efter halv åtta satte jag mig på spårvagnen och där fick jag fyra samtal på min jobbmobil. Tre frågade varför nätverket inte fungerade och en sa att strömmen hade gått då hennes våningsplan.
Alla ställde de två klassiska frågorna jag alltid får vid såna tillfällen. Nämligen 1, vad är fel? och 2, när är det reparerat? Jag förklarade att jag inte hade kommit till kontoret än och hade inte en aning om något.
Väl på plats på jobbet så kom flera personer och ställde samma frågor. Jag sa att jag hade felanmält det hela och att folk jobbade med problemen. Då fick jag en annan kommentar som brukar dyka upp då och då, Säg till att de snabbar på, vi har bråttom.
Nu har jag gömt mig i ett mörkt hörn tillsammans med en kopp kaffe och två skinkfrallor som jag hittade i köket. Tänker inte svara mer när det ringer nästa gång.