.

Ungefär så kan jag nog sammanfatta min torsdag. I dag hade jag ett möte med en man från ett larmbolag igen, för att diskutera vad vi behöver ha i våra kontorslokaler och så få en offert på det. Jag har fått ett par andra offerter som jag har tittat igenom och sett varit OK, men haft några funderingar och frågor så jag har ringt tillbaka och då även bett om att få vissa kostnader mer preciserade. Att få den första offerten har inte varit några problem, den brukar komma en eller två dagar efter ett möte men då jag sen har frågat efter vissa detaljer så har det tagit väldigt lång tid att få en ny.
Vid ett tillfälle så hade jag ett möte med en man som lämnade en offert. Det stod uppställt antal kortläsare, magnetkontakter osv plus arbete och sen en klumpsumma längst ner. Jag frågade vad en en kortläsare kostade, jag behövde inte veta just det exakta priset nu utan bara på ett ungefär. Mannen såg då plötsligt väldigt allvarlig ut och sa att det var lite svårt att säga. Men han sa att kortläsare utan knappar var mycket billigare, halva priset bara.
Två dagar efteråt fick jag priserna på mailen, skillnaden mellan en kortläsare med knappar och en utan var 118:- kronor. Priset på den med knappar var fyrsiffrigt, kostade inte bara 1 000:- kronor heller.
Jag har även i ett par veckor letat efter avtalet med vårt larmbolag, i våra pärmar på kontoret, nere i arkivet plus att jag har ringt och frågat om det har funnits på huvudkontoret i Stockholm. Men det har inte funnits någonstans. Så i dag ringde jag larmbolaget och bad att få en kopia. - Visst, sa en trevlig tjej jag pratade med, jag ska plocka fram det och maila det till dig.
Det kom inget mail med något avtal från henne. Däremot kom det ett mail som hade en röd flagga från en av hennes chefer som skrev att han och jag behövde prata med varandra, kunde han få ringa mig i morgon? Han skrev att de hade bytt ekonomiprogram för ett tag sen och då hade vi visst fallit bort ur systemet. Inte konstigt att vår bevakning har varit så billig under åren!
Fast allt har fungerat som vanligt hela tiden, vid alla larm har alltid någon ryck ut och ringt mig som de skulle, det har jag nog märkt. Speciellt halv tre på natten t ex.
På vägen hem i dag så kilade jag in i den lilla Ica-butiken vid mitt torg för att handla några saker. Jag plockade det jag skulle ha och gick till kassan. Där la jag mina saker på rullbandet och ställde korgen på golvet. Då såg jag ett körkort och en 500-hundring ligga på golvet framför mina fötter. Jag plockade upp det och sa; - Någon har tappat 500 kronor här. Den unga tjejen som stod framför mig och plockade/letade febrilt i alla sina fickor andades ut och sken upp som en sol. - Åh tack! Vilken ärlig människa du är! Sen gav hon mig en kram, betalade sina saker och gick.
Så gjorde jag likadant, betalade mina saker och gick hem. Då jag låste upp min dörr och öppnade den såg jag ett brev ligga på hallmattan. Jag blev nästan lite glad. Det har inte legat något där på så förskräckligt många dagar så jag har trott att alla har säkert glömt bort mig, kanske jag t.o.m har slutat att existera?
Jag klev in i hallen, ställde min kasse på stolen, böjde mig ner och plockade upp brevet. Det kom från Sverigedemokraterna. Jag gick ut och slängde det i pappersinsamlingen.
Jag har redan röstat och det var på ett helt annat parti.