.

De senaste dagarna har bara varit långa, röriga och sega på jobbet. Jag har försökt göra en massa, gjort en massa men tycker inte att jag har fått något gjort. Jag har ringt folk som bett mig ringa för jag har inte haft möjlighet att svara. Då svarar de inte själva. Jag har pratat med folk som inte har lyssnat eller förstått, är var det kanske både och? Jag har suttit i möten jag kunde ha varit utan.
Fast i dag dök det upp ett par trevliga ögonblick. Jag gick iväg till Skatteverket med några tjocka kuvert eftersom sekreteraren var överhopad med uppgifter och höll på att bli konstigt röd i ansiktet. Det var även viktigt att dokumenten kom in i dag.
Då jag var tillbaka från min promenad och gav henne kvittensen på att allt var ordentligt inlämnat kramade hon mig, log och sa att jag var en ängel.
Då jag kom fram till min port här hemma för en liten stund sen så kom en ung tjej gåendes på trottoaren från andra hållet bärandes på en tung matkasse i ena handen och ett paket i andra. Jag kände inte igen henne men hon svängde också in mot porten. Jag sa; - Jag ska vara lite snäll, så öppnade jag porten och höll upp den åt henne.
- Du var inte lite snäll nu, du var mycket snäll! sa hon innan hon klev in i hissen och for iväg.
För att bli en ängel, måste man inte dö först? Eller var det helgon kanske?