.

Min företrädare på min tjänst var en något äldre och egen man. Väldigt trevlig och kunnig men han hade lite underliga idéer om vissa saker. Som exempel så hade han Ballografpennorna inlåsta och portionerade ut de skvättvis, annars skulle folk ta för många. Likadant var det med kollegieblock. Var det någon som behövde ett sånt fick man gå och be om ett. Internet var inte bra och att ha internetbank var farligt. Pengarna kunde ju försvinna eller så kunde någon stjäla de från kontot. Han hade inget betalkort heller.
Han hade också hand om larmet tillsammans med vår chef. Efter några år fick även jag lära mig det men då var det som om jag gjorde ett slags intrång. Det tog ett halvår innan han accepterade att jag fick ringa och avbryta en utryckning när det inte behövdes någon. Ungefär lika länge innan jag fick lära mig att larma på och av.
Om någon behövde ett nytt passerkort ville han först titta på det, hade det bara spruckit lite eller hade bara ena hörnet gått av fick personen inget nytt kort. All information satt i magnetremsan och så länge den var oskadad så då gick det att använda.
Hade någon tappat sitt kort och han var tvungen att göra ett nytt kort muttrade han länge, såna där kostade ju pengar. Då jag hade lärt mig hur passerkortsdatorn fungerade gjorde jag nya kort till vem som behövde, snabbt och utan krångel. När det började bli få kort kvar ringde jag och beställde en ny laddning.
Nu är vårt larmsystem gammalt och måste bytas. Vi ska byta datorer och då kommer inte vårt program att fungera. Köper vi och installerar ett ny program kommer inte kortläsarna, glaskrossen och allt annat kunna kommunisera med varandra.
Sen en tid tillbaka har jag letat i en massa gömmor och hittat en del gammal dokumentation, bland annat en manual för larmet, några pärmar med kopplingscheman och disketterna för programmet. Jag frågade min chef när larmet installerades men hon visste inte. Det har alltid funnits, fick jag till svar. På manualen till larmet stod det 1992 eller om det var 1995?
I dag hade jag ett möte med en larmtekniker. Jag fick berätta hur våra lokaler såg ut, hur larmanläggningen nu såg ut och så hur jag ville att allt skulle fungera. Sen berättade han om vad som finns och kunde passa oss.
Jag fick bland annat veta att jag skulle kunna sitta vid datorn hemma, logga in mig och så låsa hela kontoret med några knapptryck. Det kanske vore något att ha? Plötsligt stänga av alla kortläsare så ingen kom in eller ut en lördag. Att sätta upp kameror var inga problem heller.
Folk jobbar nästan dygnet runt hos oss. Jag brukar titta i passerkortsloggen ibland och där står det att ett kort har dragits 23.14 en torsdag. Eller 07.46 en söndag. 04.24 en tisdag är inte heller något ovanligt. Hur viktigt är det att bläddra i en pärm då?
Larmteknikern skrev ner mina önskemål, vi tog sen en tur runt i kontoret och så ska han återkomma med ett par förslag. Det ska bli kul att se vad det kan bli. En sak vet jag, det kommer att kosta mycket pengar, många kronor blir det.