.

Då jag kom hem i dag var jag upp till mitt vindsförråd för att hämta en resväska. Väl uppe på vinden såg jag en gammal trästege stå lutad mot förrådet. På andra sidan nätdörren såg jag att någon hade rört runt på mina plastbackar. Ovanför dörren och upp till taket är det öppet så man kan svinga sig över.
Men inget var försvunnet, det finns ju inget av intresse där alls. Jag har lite bilgrejer där, bl a alla mina fjärrljus, en kupévärmare, en varningstriangel och en drös isskrapor. Utöver det så står det där en kontorsstol, sju resväskor, en stege, en låda med lego, en liten ryggsäck från Venedig och min ölkärra. Totalt ointressanta och värdelösa saker helt enkelt.
I förrådet till vänster om mitt syntes också att någon/några hade slängt runt med sakerna där.
Frågan är hur personen/personerna kommit in? Jag såg inga skador på dörren till vinden så en nyckel måste ha varit inblandad.

För ett par veckor sen lämnade jag in fem skjortor till kemtvätten. Jag fick tillbaka fyra för en av skjortorna hade visst råkat bli tvättad i något frätande medel och blivit förstörd.
Veckan därefter lämnade jag in fyra påslakan och två stora underlakan för tvätt. Då fick jag tillbaka mina fyra påslakan PLUS ett obekant. Men bara ett underlakan?
Nu har jag lämnat in fyra påslakan, ett stort underlakan och två enkla.
Jag undrar vad jag får tillbaka?

Tittade in en sväng till Beate och såg bland ett av inläggen att hon hade gjort ett personlighetstest. Såna har jag gjort ett antal gånger genom åren. Det har varit på arbetsförmedlingens jobbsökarkurser och vid anställningsintervjuer. Resultaten vid varje test brukar se väldigt lika ut vid varje tillfälle och förslagen på yrke åt mig brukar även det upprepas.

Det är nog inte så underligt att ordet direktör snurrar runt i min hjärna. Kan också tänka mig att få huvudrollen i en Hollywoodfilm, tjäna några miljoner och så vara ledig ett par år. Fast bl a lärare, socialarbetare och präst är något jag inte kan se mig själv som. Designer och musiker, där är jag helt borta!

I dag såg jag att två par av mina skor behövde putsas, de var något fläckiga och kladdiga. Jag torkade av de, strök på skokrämen och ställde de på diskbänken. Efter en stund satte jag igång med att borsta de rena och blanka. Det gör jag oftast i ståendes i köket, samtidigt som jag tittarut genom köksfönstret och ser om det finns något kul att titta på där utanför. Det gör det oftast inte. Ibland brukar det skutta runt antingen två eller tre harar och mumsa på gräset, det är alltid något.
Det jag såg nu var hur skitigt och sandigt fönstret var, tänkte att det kan nog snart vara dags att tvätta det. Tror det är två år sen jag tvättade alla mina fönster. Två dagar efter att jag hade gjort det kom det ett ordentligt regnväder och svepte förbi så såg de lika grå ut igen. Efter det tänkte jag, Nej, se ut så där då!
Efter att jag hade putsat färdigt alla skor såg och kände jag en massa brödsmulor på golvet. Jag plockade fram dammsugaren och svepte runt med den i köket, sen tog jag hallen och sovrummet också av bara farten. Då jag skulle ställa in dammsugaren så slog det mig att jag kan ju ta och städa städskåpet. Det hade jag inte gjort på länge. Så jag plockade ut allt därifrån och hittade lite saker jag kunde ta och slänga. En tom flaska lacknafta har jag ingen användning av, inte heller ett skosnöre eller en billampa. Längst in på en hylla stod en halvfull flaska impregneringsmedel? Undrar varför jag hade den? Prislappen var gammal så den åkte nog med då jag flyttade hit.
När jag var klar med städskåpet tänkte jag att jag kan ju lika gärna fortsätta och göra en ordentlig storstädning. Jag hade tvätten snurrandes nere i tvättstugan så då kunde jag ju passa på. Så jag tog skåp efter skåp, dammsög och torkade rent. När jag tyckte att jag var klar så torkade jag golvet och gick sen ut med soppåsen.
Jag hittade nämligen mer gamla saker, t ex en påse müsli som gick ut 2009, ett paket kakao med datumet 2007, ett paket florsocker jag inte hittade något datum på och en burk kanel från 2006.
Diskbänken och spisen gnistrar och det doftar härligt gott i hela köket. Jag gjorde slut på en hel del rengöringsmedel och gned slut på en skursvamp och två disktrasor.

Medan jag städade så kom jag att undra över vad som flyger runt i luften. Det sitter en ventil i min sovrumsvägg och en i vardagsrummet. Då jag flyttade in här så var det ordentlig svart runtom på tapeten, i båda rummen. Jag drog loss den fyrkantiga plattan och såg rakt ut genom väggen. Det var fritt fram för luften och annat att blåsa in.
Efter att ha tvättat rent tapeten klippte jag till ett par dammsugarfiler och satte dit. En gång om året byter jag till nya filter och de som har suttit där ser både svarta och grå ut. Runt brevlådan och nyckelhålet till det övre låset i dörren blir det alltid en grå smutshinna, där blåser luften in för fullt.
Det är ju tur att det kommer in luft här så jag inte kvävs, men frågan är vad det är för partiklar som far runt i luften?

På eftermiddagen gick jag ut en sväng på stan och uträttade några ärenden. På min väg tillbaka till jobbet slog det om till röd gubbe där jag skulle gå över gatan så jag stannade vid övergångsstället. Jag skulle gå över en tvåfilig gata och medan jag står där på trottoaren ser jag att i bilen bakom den som står närmast mig sitter det en ung kille vid ratten och pysslar med något. Jag flyttar på mig lite åt sidan och tittar lite noggrannare och ser att han skriver ett SMS på sin mobil. Han ser väldigt koncentrerad ut.
Trafikljusen för bilarna slår om till grönt och bilen närmast mig kör iväg, vilket även alla bilar efter den gör. Men den första bilen i den högra filen rör sig inte, nej för killen sitter nämligen fortfarande och skriver. Han håller mobilen i ett fast grepp och trycker in bokstav efter bokstav. Bilen bakom honom tutar, upprepande och många gånger. Bil nummer tre hänger på och börjar också tuta. Men det hjälper inte så mycket, inte ett dugg. Bilarna längre bak i kön bryr sig inte om att tuta, utan svänger helt enkelt bara ut i den vänstra filen och kör om.
Så verkar den unga killen vara klar för han lägger ner mobilen på instrumentbrädan framför sig, tittar upp på ena trafikljuset och det slår då om till rött igen!
Människor är härliga.

Present köpt.
Tågbiljetter köpta.

Klart!

Jag är bjuden på ett 60-årskalas, nu gäller det att komma på vad jag ska köpa i present till herrn som fyller. Kanske det är dags att väcka mina små grå.

Ett tag tillbaka har jag funderat på att köpa en LED-skärm till datorn, men sen tänkte jag att det kan vänta. För två eller tre veckor sen kom tanken upp igen och jag var iväg lite snabbt och tittade på några olika modeller och storlekar. Jag såg att det var fina saker det där, allt syntes klart och tydligt, bilder och filmer såg väldigt skarpt ut. I tisdags kom det några LED-skärmar till kontoret som ska testas och se om det kan vara något att köpa in. Jag tog en och ställde undan min vanliga skärm. Det blev något helt annat att titta på.

Så i går åkte jag iväg till en butik och köpte mig en egen LED-skärm. Jag hade tur, det fanns bara en 24 tums Samsung kvar vilket var modellen jag fastnade för. Då jag kom hem på kvällen kopplade jag in den och bara satt där länge och njöt av den fina bilden. Den gamla skärmen kan åka tillbaka till jobbet nu, jag hade lånat den därifrån. Det var en sån där testskärm från förra gången som hade blivit över.

I dag var det lite hektiskt på jobbet och så hade jag ett par möten. Det resulterade i att jag inte hade 100 % möjlighet att prata i mina 3 telefoner. Då jag var klar med ett möte såg jag att jag hade ett missat samtal på ena mobilen. Jag lyssnade på det inpratade meddelandet och ringde sen upp personen. Det gick fram en massa signaler men det var ingen som svarade så jag pratade in ett meddelande.
Dagen fortsatte och jag pysslade med mitt en stund till och sen åkte jag hem. Då jag hade varit hemma en stund ringde mobilen igen. Jag svarade och då hörde jag killen som hade sökt mig tidigare. Han bad om ursäkt för att han ringde efter att jag hade slutat men jag sa att det gjorde inget. Klockan var ju bara 17.45 och jag var ju vaken. Vi kom överens om tiden för vårt möte och så var det hela klart. Tog inte lång stund alls.
Fast jag är van. Det finns folk på jobbet som ringer mig på en lördag eller en söndag, det finns även vissa som ringer mig då jag har semester.
En gång då jag var i Tyskland på min årliga majvecka då jag frossar i sparris ringde en person från jobbet och frågade om det fanns några skruvmejslar på kontoret han kunde låna.
En söndag eftermiddag fick jag telefon från en person som hade tappat sitt passerkort och undrade om vi inte kunde mötas vid kontoret så jag kunde göra ett nytt åt honom.
En gång då jag var i Tyskland en vecka en höst fick jag telefon från en väldigt uppskruvad kille som undrade om han kunde komma in och göra en inspektion av brandlarmet senare under dagen. Han ringde på förmiddan och undrade om det skulle passa bra direkt efter lunch. Jag sa att jag hade semester och var utomlands så det gick inte. Men han verkade inte lyssna riktigt utan frågade om det passade bättre vid klockan 14.00?
Medan jag pratade kastade jag som vanligt då och då ett öga i vänstra backspegeln och plötsligt såg jag en massa blinkande strålkastare och blåljus bakom mig. Det var ett ordentligt antal polisbilar, ungefär ett dussin som närmade sig. De for förbi mig och det måste ha tutat mycket för då tystnade killen plötsligt och undrade vad som hände.
- Jag susar fram på Autobahn norr om Hamburg och blir omkörd av ett dussin polisbilar.
Det var tyst en stund, sen sa killen;
- Jaha, då är du inte på jobbet då?
Han ringde en vecka senare och så fick han göra sin inspektion.

Medan jag stryker mina nytvättade skjortor så har jag datorn på och lyssnar på Radio One från Edmonton. Fick höra att deras sommartid har börjat, men någon sommar verkar det inte vara än, inte med alla minusgrader och snö. Fast det är inte alla stater där som flyttar fram klockan en timme, vissa har normaltiden kvar. De påpekade också att folk skulle sova ordentligt under natten till måndag. Varje måndag efter omställningen går visst bilolyckorna upp med 8% där borta.

Jag har även hunnit med att städa i sovrummet och bädda så i kväll kryper jag ner under mina fotbollslakan. Men så mycket mer kunnig eller intresserad av fotboll har jag inte blivit.
Nu ska jag hälla i mig en skvätt kaffe och så får jag ta hand om disken som ligger och ropar efter mig.

Jag tittade på programmet Maniska samlare på Kanal 9 i går. Folk som samlar på allt möjligt och fyller sina hus så de inte själva får rum någonstans. Har sett det några gånger tidigare och varje gång har jag reagerat på samma sätt. Jösses! Hur kan man leva så? Själv är jag raka motsatsen och skulle jag komma in i ett sånt hus skulle jag nog svimma eller bli sjuk.
Jag har svårt att samla på något, jag vill inte ha några saker i onödan för det tar bara plats. Jag kan hur lätt som helst slänga något jag anser vara onödigt eller som jag inte har någon nytta av.
Då jag är ute och reser har jag inte heller med mig för mycket för jag tycker inte om att bära på en massa i onödan. Jag är inte ens heller med i några föreningar, det kan bero på att jag har lite svårt för att binda mig för något. Jag har gjort det några gånger men det blir bara för ett kort tag. Någonstans inom mig har jag en konstig känsla som säger att jag kan inte göra det för antingen måste jag säga upp medlemskapet av någon anledning eller så kommer det att hända något som gör att kontakten bryts.
Men, det finns nog ändå några saker jag samlar på; det är choklad, öl, whisky och pengar.
Ibland så tar chokladen, ölen och whiskyn slut men det är ingen fara, då åker jag en sväng till Tyskland och köper lite nytt för mina pengar, vilket är något jag inte gör av med i onödan. De gillar jag verkligen och är gömda på säkra ställen.
I och för sig skulle jag kunna vara utan öl och whisky, det finns ju kaffe. Men om jag skulle välja efter smaken så kommer kaffet på tredje plats.

De senaste dagarna har bara varit långa, röriga och sega på jobbet. Jag har försökt göra en massa, gjort en massa men tycker inte att jag har fått något gjort. Jag har ringt folk som bett mig ringa för jag har inte haft möjlighet att svara. Då svarar de inte själva. Jag har pratat med folk som inte har lyssnat eller förstått, är var det kanske både och? Jag har suttit i möten jag kunde ha varit utan.
Fast i dag dök det upp ett par trevliga ögonblick. Jag gick iväg till Skatteverket med några tjocka kuvert eftersom sekreteraren var överhopad med uppgifter och höll på att bli konstigt röd i ansiktet. Det var även viktigt att dokumenten kom in i dag.
Då jag var tillbaka från min promenad och gav henne kvittensen på att allt var ordentligt inlämnat kramade hon mig, log och sa att jag var en ängel.
Då jag kom fram till min port här hemma för en liten stund sen så kom en ung tjej gåendes på trottoaren från andra hållet bärandes på en tung matkasse i ena handen och ett paket i andra. Jag kände inte igen henne men hon svängde också in mot porten. Jag sa; - Jag ska vara lite snäll, så öppnade jag porten och höll upp den åt henne.
- Du var inte lite snäll nu, du var mycket snäll! sa hon innan hon klev in i hissen och for iväg.
För att bli en ängel, måste man inte dö först? Eller var det helgon kanske?

Min företrädare på min tjänst var en något äldre och egen man. Väldigt trevlig och kunnig men han hade lite underliga idéer om vissa saker. Som exempel så hade han Ballografpennorna inlåsta och portionerade ut de skvättvis, annars skulle folk ta för många. Likadant var det med kollegieblock. Var det någon som behövde ett sånt fick man gå och be om ett. Internet var inte bra och att ha internetbank var farligt. Pengarna kunde ju försvinna eller så kunde någon stjäla de från kontot. Han hade inget betalkort heller.
Han hade också hand om larmet tillsammans med vår chef. Efter några år fick även jag lära mig det men då var det som om jag gjorde ett slags intrång. Det tog ett halvår innan han accepterade att jag fick ringa och avbryta en utryckning när det inte behövdes någon. Ungefär lika länge innan jag fick lära mig att larma på och av.
Om någon behövde ett nytt passerkort ville han först titta på det, hade det bara spruckit lite eller hade bara ena hörnet gått av fick personen inget nytt kort. All information satt i magnetremsan och så länge den var oskadad så då gick det att använda.
Hade någon tappat sitt kort och han var tvungen att göra ett nytt kort muttrade han länge, såna där kostade ju pengar. Då jag hade lärt mig hur passerkortsdatorn fungerade gjorde jag nya kort till vem som behövde, snabbt och utan krångel. När det började bli få kort kvar ringde jag och beställde en ny laddning.
Nu är vårt larmsystem gammalt och måste bytas. Vi ska byta datorer och då kommer inte vårt program att fungera. Köper vi och installerar ett ny program kommer inte kortläsarna, glaskrossen och allt annat kunna kommunisera med varandra.
Sen en tid tillbaka har jag letat i en massa gömmor och hittat en del gammal dokumentation, bland annat en manual för larmet, några pärmar med kopplingscheman och disketterna för programmet. Jag frågade min chef när larmet installerades men hon visste inte. Det har alltid funnits, fick jag till svar. På manualen till larmet stod det 1992 eller om det var 1995?
I dag hade jag ett möte med en larmtekniker. Jag fick berätta hur våra lokaler såg ut, hur larmanläggningen nu såg ut och så hur jag ville att allt skulle fungera. Sen berättade han om vad som finns och kunde passa oss.
Jag fick bland annat veta att jag skulle kunna sitta vid datorn hemma, logga in mig och så låsa hela kontoret med några knapptryck. Det kanske vore något att ha? Plötsligt stänga av alla kortläsare så ingen kom in eller ut en lördag. Att sätta upp kameror var inga problem heller.
Folk jobbar nästan dygnet runt hos oss. Jag brukar titta i passerkortsloggen ibland och där står det att ett kort har dragits 23.14 en torsdag. Eller 07.46 en söndag. 04.24 en tisdag är inte heller något ovanligt. Hur viktigt är det att bläddra i en pärm då?
Larmteknikern skrev ner mina önskemål, vi tog sen en tur runt i kontoret och så ska han återkomma med ett par förslag. Det ska bli kul att se vad det kan bli. En sak vet jag, det kommer att kosta mycket pengar, många kronor blir det.