.

Vissa mornar på jobbet är något hektiska, oftast är det måndagarna men nu blev det fredagen som blev värst den här veckan. Jag visste att två av receptionisterna skulle vara lediga i dag. Det är inget konstigt, tokigt eller underligt men att sen den tredje som skulle larma av och öppna ringer strax innan jag skulle gå hem på torsdan bådade inte gott. Hon sa att hon kände sig underlig och kanske inte kunde jobba i dag. Som hon kände sig så kunde hon inte ge något klart besked utan det jag fick var, kanske.
Tio i fem på eftermiddan, när jag just hade stängt datorn och tagit på mig kavajen för att gå hem kände jag ingen inspiration för att ringa och hyra in en receptionist. Och då bara för en dag också. Så jag gjorde det som var/kändes enklast, jag sa OK, jag kommer in tidigare i morgon, larmar av och tar hand om receptionen och känner du att du orkar jobba så kommer du in då du orkar.
Så i morse åkte jag iväg till jobbet lite tidigare, så jag skulle hinna med de små extra morgonrutinerna. När jag väl satt beredd bakom receptionsdisken 07.45 med en kopp kaffe och två skivor Pågen Lingongrova (utan något på, jag gillar det så) så brakade det hela lös! Det ringde på porttelefonen frenetisk, tydligen kan inte folk läsa att vi öppnar 08.00. Jag svarade och öppnade, svarade och öppnade. Folk ramlade in för fullt med ett kuvert, papper, en pärm, två pärmar eller fem pärmar i en kasse. Ett bud kom med en flyttkartong full med pärmar. Det var rena kalabaliken i huset.
Sista inlämningen för deklarationer med anstånd är på onsdag nästa vecka och varje år är det samma sak. Folk ser ut som fågelholkar i ansiktet och säger; Jaså är det nu?
Jag har inget problem med att sitta i receptionen och ta emot klienter och bud som kommer med kuvert eller pärmar. De är hur lätta som helst att ta om hand. Många av besökarna ler och skrattar då de kommer in och ser mig sitta där. De säger saker i stil med; Jag blev lite förvånad då jag hörde en mansröst svara! Vad kul att se dig sitta här! Eller, Jaså, har du blivit övergiven av kvinnorna!
Det som är något knöligare är människorna på kontoret. Medan jag satt där bakom disken så fick jag även samtal från någon sekreterare som sa att det hade tagit slut på tonern i någon skrivare eller kopiator, Hur gör jag?? Eller så fungerade inte kaffeautomaten, eller datorn eller något annat. Jag sa att jag satt i receptionen och kunde inte komma loss. Men du kan väl bara gå ifrån lite snabbt för att hjälpa mig, fick jag till svar.
Visst blir jag trött på såna svar och kan känna att jag skulle kunna och ibland vilja ge ett riktigt giftigt svar, vilket jag kan. Det kan komma mycket giftiga saker ur min mun, min tunga kan vara väldigt vass. Det lärde jag mig under tonåren då jag satte folk på plats som trodde att de kunde vara överlägsna.
Fast å andra sidan är jag väldigt diplomatisk. Jag vet hur jag kan lugna någon som är upprörd över en kopiator så att han/hon går och tar sig en kopp kaffe istället, och sen tackar mig för det. Samtidigt så tycker jag inte om att bli arg och skälla för då blir jag svettig på kroppen, vilket jag inte heller tycker om. Plus att jag ser ingen anledning till att bli arg och reta upp folk. Tycker inte det finns någon mening med att slösa tid på sånt.
Fast helt plötsligt, då det stod en liten delegation besökare framför disken och undrade vem de nu hade kommit för att träffa så dök receptionisten som hade känt sig lite krasslig upp. Hon hade piggnat till och kände att hon kunde jobba. Så efter att hon hade hängt av sig jackan och fått sig en kopp kaffe så tog hon över efter mig.
Resten av dagen förflöt väldigt lugnt och stilla. Jag fick två telefonsamtal och tre mail, det var allt.
Nu ska jag sätta mig på balkongen jag bor hos och bara existera lite i solen. Tror det får bli en öl där också. I morgon ska jag ta en liten tur hem till mig. Är lite nyfiken på hur det går med mitt badrum, så behöver jag fylla på med skjortor och kalsonger. Jag kan ju inte gå omkring utan kläder hur som helst.