.

En dag nu i veckan så undrade en arbetskompis om jag hade bråttom hem. Jag sa att nej då inte alls. Så fortsatte han med att säga att han kände sig lite hungrig och undrade om jag hade lust att följa med till en kinesrestaurang som han brukar gå till. Eftersom jag är något handikappad i ett kök och många gånger bara använder min stekpanna till att värma pytt i panna eller fräsa upp några laxfiléer någon kväll så sa jag att jag hänger med.
Vi hoppade på en spårvagn och efter en stund så satt vi till bords på ett helt vanligt och enkelt ställe. Vi fick varsin meny och där såg jag en massa god mat och priserna var väldigt trevliga, det mesta kostade under 100:- kronor. Ett glas rött gick på 35:- kronor, vilket jag inte alls opponerade mig emot. Vi beställde varsin tallrik, ett glas rött och åt. Efter en stund var vi mätta och belåtna.
I dag kände jag mig något hungrig på kvällningen och tänkte att jag tar och åker iväg till det där stället. Jag beställde en tallrik med bläckfisk och ett glas rött. Det var lika gott igen.
Efter att maten var uppäten så tänkte jag att jag slår till och beställer en Irish Coffee. Jag blev glatt överraskad då glaset ställdes framför mig på bordet, så mycket grädde har jag aldrig fått till en Irish!

Det där kan bli ett stamställe tror jag... Fanns inget att klaga på där alls!