.

I dag klev kontorschefen in på mitt rum. Han gav mig några papper som jag tidigare hade lagt på hans skrivbord eftersom jag behövde hans underskrift på de. Han la papperen på mitt skrivbord, sen satte han sig i besöksstolen framför mitt bord. Så ruskade han på huvudet, suckade en aning och flinade. - Jag måste nämna en sak för dig, började han.
Så berättade han att han tidigare under dagen hade fått ett telefonsamtal från en av våra leverantörer. Personen som ringde ville egentligen prata med min chef. Fast eftersom hon gick i pension för några veckor sen så blev personen kopplad till högste chefen i huset.
Den uppringande personen var något upprörd och dessutom besviken på mig. Enligt honom så handlade jag för lite, företaget tjänade inga pengar på det de sålde till oss. Han bad kontorschefen att säga till mig att jag skulle handla mer saker. Kontorschefen blev något paff av det han fick höra, sen sa han att något sånt kunde och ville han inte göra.
- Lennart handlar det vi behöver och vi kan inte handla en massa i onödan och lägga på hög någonstans bara för att ni satte så låga priser på offerten så att ni skulle få avtalet, hade han sagt.
Sen förklarade han också att eftersom det inte var vi i Göteborg som hade gjort upphandlingen utan huvudkontoret i Stockholm så borde han vända sig dit istället. När han reste sig från stolen bad han mig att lova att fortsätta köpa in som jag gjorde och skulle säljaren ringa till mig och försöka övertala mig så skulle jag genast hänvisa mannen till honom.
- Du känner väl mig efter alla dessa år? svarade jag.
Då log kontorschefen stort, tog mig i hand och sa;
- Strålande! Och du, ha så trevligt i Tyskland! Drick ett par öl för mig också.