Det är ju lysande
Då jag kom hem i går såg jag att det satt en lampa monterad i taket. Fast någon lampknapp fanns det inte på väggen, det var fortfarande bara ett tomt hål där med några ledsna ledningar som hängde ut. Fast i dag såg det annorlunda ut, det satt inte bara en lampknapp på väggen med två knappar och ett eluttag, badrumsskåpet var på plats. Nu lyser det ordentligt och glänser.
Nu saknas bara krokarna för handdukarna, hållaren för toarullen och i duschhörnan en hylla för tvålen och schampot. Så var det ju det där om det blir en stång för duschdraperi eller något annat?
Jag tror även att dörren måste justeras en aning innan den hängs tillbaka. Det sitter nämligen en ny tröskel i dörröppningen så dörren är nog en aning för lång.
Men snälla nån?
Så berättade han att han tidigare under dagen hade fått ett telefonsamtal från en av våra leverantörer. Personen som ringde ville egentligen prata med min chef. Fast eftersom hon gick i pension för några veckor sen så blev personen kopplad till högste chefen i huset.
Den uppringande personen var något upprörd och dessutom besviken på mig. Enligt honom så handlade jag för lite, företaget tjänade inga pengar på det de sålde till oss. Han bad kontorschefen att säga till mig att jag skulle handla mer saker. Kontorschefen blev något paff av det han fick höra, sen sa han att något sånt kunde och ville han inte göra.
- Lennart handlar det vi behöver och vi kan inte handla en massa i onödan och lägga på hög någonstans bara för att ni satte så låga priser på offerten så att ni skulle få avtalet, hade han sagt.
Sen förklarade han också att eftersom det inte var vi i Göteborg som hade gjort upphandlingen utan huvudkontoret i Stockholm så borde han vända sig dit istället. När han reste sig från stolen bad han mig att lova att fortsätta köpa in som jag gjorde och skulle säljaren ringa till mig och försöka övertala mig så skulle jag genast hänvisa mannen till honom.
- Du känner väl mig efter alla dessa år? svarade jag.
Då log kontorschefen stort, tog mig i hand och sa;
- Strålande! Och du, ha så trevligt i Tyskland! Drick ett par öl för mig också.
Tronen är på plats!
Badrummet är inte 100 % klart, handdukstorken är inte inkopplad. Det finns även vissa saker som inte är på plats än, t ex badrumsskåpet, lysröret, eluttaget och lampknappen. Jag vet inte heller än om jag får en stång att hänga upp duschdraperiet på eller om det blir en duschvägg istället. Fast allt det är ju bara småsaker.
Jag har provat kranen i handfatet och lekt med duschhandtaget, sett och känt hur strålarna ändras då jag vred på det. Senare ska jag sätta mig ner på tronen och känna efter hur den känns...
Kanske jag skulle bjuda in lite folk på ett duschparty sen? Som en liten invigning. Jag har en flaska champagne liggandes i kylskåpet, ifall kanske det finns någon eller några intresserade?
På jobbet ligger det ett gult och blått band som jag kan ta hem och hänga upp vid dörren och sen klippa av. Så blir det ju riktigt ordentligt och officiellt gjort.
Det närmar sig!
Då jag kom hem efter jobbet såg jag en samling kartonger ligga i hallen. Jag har listat ut att det är inredningen som ska monteras. I den stora vita lådan gömmer sig visst min nya tron.
Snart är det slut på det här eländet!
Vilken skillnad det blev
Hoppas nu bara att regnet håller sig borta några dagar så fönstren får vara rena ett litet tag.
Så, hemma igen
I badrummet är det inte riktigt klart än. Kaklet sitter på väggarna och klinkern är lagd, men fogmassan (tror jag det heter?) är inte ditsmetad eller intryck i fårorna. Fast jag hör från våningen över att där verkar det finnas toa och dusch på plats. Så någon dag nästa vecka borde något hända även hos mig.
I dag var jag till jobbet och hämtade två flaskor Jif och två stora tygtrasor att torka med. Nu håller jag på med en ordentlig storstädning i köket, av hela köket. Det doftar så gott redan!
Trött eller bara förvirrad?
Väl framme på jobbet så klev jag in på mitt rum, la mobilen på skrivbordet, så vände jag på mig för att hänga upp kavajen på kroken på väggen.
Pip pip!! hörs det bakom ryggen på mig.
"Vad var det för underligt pip?" tänkte jag och tittade på mobilen. "Ett sånt ljud har aldrig kommit från den förut, är det någon ny signal för något?"
Jag tog mobilen i handen, petade på den så ljuset tändes i displayen. "Vad vill du?" sa jag högt till den. Naturligtvis fick jag inget svar. Den var väldigt tyst och det syntes inget meddelande eller annat i displayen. Jag la ner den på skrivbordet igen, vände mig om för att gå och hämta en kopp kaffe. "Pip pip!!" hördes det igen just som jag gick ut denom dörren.
Jag gick tillbaka till skrivbordet, plockade upp mobilen och tänkte "Vad sjutton är det med den?" Jag petade på den igen så den vaknade till liv, men såg inget nu heller.
Jag suckade lite och just som jag lägger ner mobilen hör jag "Pip pip!!" igen. Då ser jag också vad som piper. Någon har lagt sin bärbara DECT-telefon på mitt skrivbord! Det är den som klagar på att batteriet håller på att ta slut.
Ridå!
Jag drömde antagligen
Jag drömde så härligt om solsken, en sommaräng och fågelkvitter. Men den drömmen kom inte tillbaka.
Jaha, välkommen måndag.
Varför... va, nej jag orkar inte
Vid ett av mina besök hemma så tänkte jag att jag har ju inte bråttom iväg så jag kan lika gärna gå till nästa hållplats. Då får jag både motion och frisk luft, sånt är aldrig fel, så håller jag kroppen igång också. Sagt, eller rättare sagt, tänkt och gjort så gick jag. Jag pratade inte med mig själv då, utan tänkte bara. En bit från hållplatsen ligger en bensinstation, där de även hyr ut bilar i olika storlekar.
Då jag närmade mig bensinstationen såg jag alla deras hyrbilar stå på parkeringen en bit bort på andra sidan gatan. Det mina vaksamma små ögon direkt reagerade på var; Varför står bilarna så dumt? Varför har de inte kört in bilarna ordentligt i P-rutan? Nybörjare eller praktikanter?
Det där var ju bilar under 4,5 m, vilket gott och väl får rum i en vanlig svensk P-ruta hur enkelt som helst. Om det hade varit en Opel Omega, Mercedes E420 eller en Volvo V70 hade jag förstått om den hade stuckit ut lite där framme för de bilarna är ju en halvmeter längre.
Fast det där är egentligen inget ovanligt, jag har sett det på andra parkeringar. T ex vid stormarknader. Det har kommit en bil och kört in i en P-ruta och då det fortfarande är en meter eller så kvar så stannar bilen, föraren slår av motorn, kliver ur, låser bilen och går iväg.
Vid vissa tillfällen då jag har stått bredvid där vid bilen jag antingen har klivit ur eller ska kliva in i och sett detta hända har jag funderat; Varför gjorde människan så? Vet inte föraren hur stor bilen är, ser personen illa, är det pga dåligt körbeteende eller bara nonchalans?
Fast sen har jag snabbt slått bort det där ur hjärnan. Varför ska jag bry mig? Det är inte min bil, inte min parkering, jag känner inte människan och jag har varken tid eller intresse att analysera folks underliga beteende i trafiken. Pappa var beteendevetare och några gånger sa jag att den eller den personen vore intressant att analysera hjärnan på då vi såg någon bete sig "lite udda". Då tittade pappa lite på personen jag menade och hur den uppträdde, sen kunde han t ex svara; "Nja, det tror jag inte vore så skojigt, egentligen", "Tror du verkligen det?" eller "Det tror jag skulle vara något invecklat".
Men underliga beteenden i trafiken är något jag inte kan undvika att märka. Efter alla tusentals mil efter mil längs vägarna bakom ratten på en buss, lastbil eller bil har jag lagt märke till en massa underliga saker. Mina ögon är så öppna och vaksamma att de reagerar på minsta lilla. Det är inte klokt hur ofta jag ser folk som inte vet hur man använder blinkers eller hur högerregeln fungerar. Eller kan det vara så att bilarna numera är så dyra att folk inte har råd att köpa en bil med blinkersspak?
Det där med rondellkörning ska vi inte prata om, då kan jag ge många exempel på rent regelvidriga körningar. Bara det där med att ligga i vänsterfilen och blinka vänster i en rondell och sen plötsligt köra tvärt åt höger ut ur rondellen? Utomlands fungerar det mycket bättre, där kan de högerregeln, vet hur en backspegel används och det finns även blinkers i alla bilar.
Men varför ska jag bry mig? Det är lördag kväll, det finns roligare saker att göra.
Det blev kinesen i dag också
Det blev friterad bläckfisk och ett glas rött. Smaskens! Sen åkte jag hem och tittade till mina blommor, de behövde en ordentlig skvätt vatten.
Senare, på väg till spårvagnen mötte jag min granntant vid torget, vi blev ståendes en lång stund och pratade. Vi hann med att gå igenom en hel del.
Det finns en kran i mitt kök
I badrummet var golvet gjutet.
I köket såg jag att det hade flyttat in en ny kran. Kanske den förra inte dög längre? Fast den var bara runt ett år och såg nästan likadan ut, men den var ju inte böjd utan mer rak och lutade.
Jag struntar i hur kranen ser ut, bara den fungerar.
Var sjutton kan pengarna vara?
Då jag hade ätit klart och betalat tog jag min pilotväska (har ingen aning om varifrån den kom?) och gick iväg från restaurangen. Gick in till en mataffär men gick därifrån eftersom jag kom på att jag hade en massa mat hemma redan. Plötsligt öppnade jag en glasdörr och klev in på en stor bank. Där gick jag först fram till en receptionsdisk och frågade efter en personlig bankman. En trevlig kvinna bakom disken pekade mot ett skrivbord där det satt en man som vinkade att jag kunde komma och sätta mig vid hans bord.
Jag satte mig ner i den sköna stolen, la upp pilotväskan på skrivbordet, öppnade den och visade vad jag hade där. Där låg en massa sedlar och mynt i många olika valutor. Jag sa att jag ville växla in allt till Euro och svenska kronor. Bankmannen nickade, lyfte luren på sin telefon och bad någon komma och ordna med växlingen.
En kvinna kom fram till oss, tog min väska och försvann en stund. Under tiden satt bankmannen och jag och pratade om något jag har glömt.
I alla fall så kom kvinnan tillbaka med min väska, plus två tjocka sedelbuntar. Den ena bestod av en massa svenska tusenlappar, 720 000:- kronor för att vara exakt. Den andra bestod av en massa 500 Euro-sedlar, 37 000:- Euro totalt.
Jag tog emot pengarna, la ner de i väskan, tackade och reste mig för att gå. Innan jag gick fick jag en klocka av bankmannen. Jag sa tack och lämnade banken.
Sen ringde plötsligt en ilsken klocka och talade om för mig att det var torsdag morgon och det var dags att gå till jobbet!
Nu undrar jag, var sjutton tog alla mina pengar vägen? Varifrån kom pilotväskan?
Det blev en öl istället
Sen, då min dag var över tänkte jag ta en sväng hemåt och se hur jobbet med badrummet gick. Men det blev inte så. En arbetskompis kom förbi mitt rum och sa; Du ser ut att behöva en öl! Så vi begav oss till ett ställe i närheten och beställde just det, varsin öl.
Vi smuttade på drycken och pratade om ditten och datten en stund och plötsligt var ölen slut. Då kom jag på att jag hade fått tillbaka några skjortor från kemtvätten som jag var tvungen att ta med till mitt tillfälliga boende. Annars skulle jag inte ha något att ta på mig i morgon, i alla fall på överkroppen. Så jag hämtade skjortorna och struntade i att inspektera badrummet, det får bli en annan dag.
Det går framåt!
Efter jobbet i dag tog jag en sväng hemåt innan jag åkte till min tillfälliga sovplats. Såg att det hade jobbats en hel del i mitt badrum under dagen.
Nu hoppas jag att det kan gå undan med resten av jobbet, jag börjar bli trött på det här tillfälliga livet i något sorts stand by.
Bara en stilla dag i solen
Bland annat satt jag i hamnen en bra stund och njöt av en kopp kaffe, en arraksboll och en 70%-ig chokladkaka. Solen var härligt skön också.
Tack för tipset
Vi hoppade på en spårvagn och efter en stund så satt vi till bords på ett helt vanligt och enkelt ställe. Vi fick varsin meny och där såg jag en massa god mat och priserna var väldigt trevliga, det mesta kostade under 100:- kronor. Ett glas rött gick på 35:- kronor, vilket jag inte alls opponerade mig emot. Vi beställde varsin tallrik, ett glas rött och åt. Efter en stund var vi mätta och belåtna.
I dag kände jag mig något hungrig på kvällningen och tänkte att jag tar och åker iväg till det där stället. Jag beställde en tallrik med bläckfisk och ett glas rött. Det var lika gott igen.
Efter att maten var uppäten så tänkte jag att jag slår till och beställer en Irish Coffee. Jag blev glatt överraskad då glaset ställdes framför mig på bordet, så mycket grädde har jag aldrig fått till en Irish!
Det där kan bli ett stamställe tror jag... Fanns inget att klaga på där alls!
Rapport från en byggarbetsplats
I dag for jag iväg hem en sväng för att se hur jobbet med badrummet gick och samtidigt hämta lite kläder plus en tub tandkräm. För att ge en fullständig rapport så måste jag nog även lägga till det som inträffar innan jag ens har hunnit hem. Jag kliver av spårvagnen, går ner för trapporna vid min hållplats och fortsätter mot mitt lilla torg. Strax innan torget möter jag... min granntant. Hon får naturligtvis snabbt syn på mig, sträcker ut armarna brett och ger mig en liten kram. Så undrar hon om det inte är så att jag just nu bor någon annanstans. Jag svarar att jag bor ute på Hisingen för att slippa stöket hemma. Hon nickar och svarar; "Det var väl det jag trodde, det har varit släckt hos dig på kvällarna."
Så berättar hon att hos henne går arbetet snabbt framåt, badrummet har blivit kaklat under veckan och nu väntar hon på toastolen, handfatet och resten.
Då jag har kommit in i min portuppgång, låst upp och öppnat dörren så möts jag som förra gången av plast och täckpapper på golvet. Det har även borrats i parketten vid väggen? Likadant så har det borrats i taket just ovanför också, det skulle visst bli något gjort där läste jag i något meddelande jag fick.
Då jag tittar in i badrummet ser jag att arbete där har gått framåt.
Väggarna har putsats och det har dragits nya elledningar.
Kabeln för den nya handdukstorken som ska sitta på väggen har också blivit dragen.
Då jag klev in i köket såg jag att min kran är fortfarande borta!
Efter att ha plockat ner kläder, tandkräm och lite post i en kasse så gick jag in i stora rummet och tittade till mina flaskor i skåpet. Medan jag satt där fick jag en känsla som jag nog aldrig någonsin har känt tidigare, jag kände att jag ville "hem". Jag ville att badrummet skulle bli klart snabbt så jag kunde komma hem till mig.
Jag har rest, flyttat runt och bott på olika sätt och ställen men aldrig någonstans känt att det här är mitt hem. Men det var just vad jag kände nu. Jag sa hej då till flaskorna, stängde dörren och begav mig därifrån.
Nu ska jag sätta mig på balkongen och njuta av solen och att det är helg. Jag tog med mig en chokladkaka hemifrån, en härligt mörk 70%-ig sak, som jag ska ta några bitar av. Sen kanske det t o m blir så att jag öppnar en öl. Såg i går kväll att det börjar sina i kylskåpet här, det kanske blir så att jag måste åka och hämta en ny back? Fast det får bli någon annan dag, nu tänker jag bara sitta och existera lite.
En lite vansinnig fredag
Tio i fem på eftermiddan, när jag just hade stängt datorn och tagit på mig kavajen för att gå hem kände jag ingen inspiration för att ringa och hyra in en receptionist. Och då bara för en dag också. Så jag gjorde det som var/kändes enklast, jag sa OK, jag kommer in tidigare i morgon, larmar av och tar hand om receptionen och känner du att du orkar jobba så kommer du in då du orkar.
Så i morse åkte jag iväg till jobbet lite tidigare, så jag skulle hinna med de små extra morgonrutinerna. När jag väl satt beredd bakom receptionsdisken 07.45 med en kopp kaffe och två skivor Pågen Lingongrova (utan något på, jag gillar det så) så brakade det hela lös! Det ringde på porttelefonen frenetisk, tydligen kan inte folk läsa att vi öppnar 08.00. Jag svarade och öppnade, svarade och öppnade. Folk ramlade in för fullt med ett kuvert, papper, en pärm, två pärmar eller fem pärmar i en kasse. Ett bud kom med en flyttkartong full med pärmar. Det var rena kalabaliken i huset.
Sista inlämningen för deklarationer med anstånd är på onsdag nästa vecka och varje år är det samma sak. Folk ser ut som fågelholkar i ansiktet och säger; Jaså är det nu?
Jag har inget problem med att sitta i receptionen och ta emot klienter och bud som kommer med kuvert eller pärmar. De är hur lätta som helst att ta om hand. Många av besökarna ler och skrattar då de kommer in och ser mig sitta där. De säger saker i stil med; Jag blev lite förvånad då jag hörde en mansröst svara! Vad kul att se dig sitta här! Eller, Jaså, har du blivit övergiven av kvinnorna!
Det som är något knöligare är människorna på kontoret. Medan jag satt där bakom disken så fick jag även samtal från någon sekreterare som sa att det hade tagit slut på tonern i någon skrivare eller kopiator, Hur gör jag?? Eller så fungerade inte kaffeautomaten, eller datorn eller något annat. Jag sa att jag satt i receptionen och kunde inte komma loss. Men du kan väl bara gå ifrån lite snabbt för att hjälpa mig, fick jag till svar.
Visst blir jag trött på såna svar och kan känna att jag skulle kunna och ibland vilja ge ett riktigt giftigt svar, vilket jag kan. Det kan komma mycket giftiga saker ur min mun, min tunga kan vara väldigt vass. Det lärde jag mig under tonåren då jag satte folk på plats som trodde att de kunde vara överlägsna.
Fast å andra sidan är jag väldigt diplomatisk. Jag vet hur jag kan lugna någon som är upprörd över en kopiator så att han/hon går och tar sig en kopp kaffe istället, och sen tackar mig för det. Samtidigt så tycker jag inte om att bli arg och skälla för då blir jag svettig på kroppen, vilket jag inte heller tycker om. Plus att jag ser ingen anledning till att bli arg och reta upp folk. Tycker inte det finns någon mening med att slösa tid på sånt.
Fast helt plötsligt, då det stod en liten delegation besökare framför disken och undrade vem de nu hade kommit för att träffa så dök receptionisten som hade känt sig lite krasslig upp. Hon hade piggnat till och kände att hon kunde jobba. Så efter att hon hade hängt av sig jackan och fått sig en kopp kaffe så tog hon över efter mig.
Resten av dagen förflöt väldigt lugnt och stilla. Jag fick två telefonsamtal och tre mail, det var allt.
Nu ska jag sätta mig på balkongen jag bor hos och bara existera lite i solen. Tror det får bli en öl där också. I morgon ska jag ta en liten tur hem till mig. Är lite nyfiken på hur det går med mitt badrum, så behöver jag fylla på med skjortor och kalsonger. Jag kan ju inte gå omkring utan kläder hur som helst.
Alla dessa semesterkrav
Tidigt på våren, eller redan i februari-mars så börjar folk på jobbet prata om semester och semesterresor. Det ska planeras vilka veckor alla ska vara lediga och vart det ska resas. Det måste visst vara till ett varmt ställe med bad och regnar det någon dag så är hela semestern förstörd.
I mars får jag många gånger frågan vilka veckor jag har tagit sommarsemester. Jag svarar likadant varje år "Så långt har jag vare sig tänkt eller hunnit." Det viktiga för mig är att få en vecka ledigt i maj så jag kan åka till mina vänner i Tyskland och äta sparris tills magen kvider. Sen vill jag ha en vecka ledigt i november-december ungefär för att åka på julmarknad i Tyskland och handla på mig en ny laddning öl och några flaskor härligt god och rökig Single Malt whisky.
Får jag bara fyra veckor ledigt någon gång runt juli-augusti så är jag nöjd. Jag har inga större krav på att jag måste göra något speciellt då, resa någonstans eller så. Förra året var jag fyra dagar till Berlin, så en vecka till mina vänner i Schleswig-Holstein och så två eller tre dagar hälsade jag på mamma och hennes Sune. Det var helt OK för mig.
I år har jag beställt en resa till Berlin igen, fyra dagar i början av juli. Jag tänker gå på ett par museum jag missade, dricka några öl, köpa lite whisky plus en laddning god choklad och sen åka hem. Sen funderade jag på en resa till Holland eller Skottland. Fast resan till Skottland som såg intressant ut blev snabbt slutsåld och till Holland har jag inte hittat något som har sett intressant ut.
Fast jag är singel och har inga större krav, vad jag gör eller inte gör på semestern behöver ingen annan bry sig om eller störa sig på. Och blir det ingen mer resa i år så har jag ju sparat en massa pengar. Vilket jag tycker är väldigt bra. Då kan det kanske bli några extra flaskor whisky då jag åker till Rendsburg i höst.
Jaså?
Där såg det lite annorlunda ut måste jag säga. I köket hade någon skruvat bort min kran vid diskbänken och snott den! Jag tog min tygkasse och gick därifrån.
Slumpmässigt? Det undrar jag.
Då jag öppnade dörren och klev in i hallen möttes jag av en stark lukt av kloak. Hallgolvet var skyddat av papper och vid alla dörröppningar satt det stora plastsjok som täckte ingångarna. Jag lyfte bort ramen med plast som stod framför ingången till badrummet och såg att mitt badrum var alldeles nedrivet. Toastol, handfat, badkar och väggskåpet var väck, likaså golvet och allt kakel på väggarna. Avloppsrören för toan och handfatet stack upp från det nakna cementgolvet, det var allt.
På hallgolvet låg ett kuvert från min hyresvärd. Jag plockade upp det och la ner det i en kasse tillsammans med två pikétröjor, en kavaj och två slipsar jag snabbt hämtade och sen gick jag därifrån.
Jag stannade till på stan en stund för att äta en skvätt mat. Sen gick jag in på jobbet för att se vad det fanns i brevet.
I kuvertet låg ett brev och en enkät. Det var en del frågor om mitt boende, saker runt området, hur jag trivdes och tyckte om det osv. Det stod i brevet att det skickades ut slumpmässigt till vissa av de boende. Fast det undrar jag? Jag tror det är 6:e eller 7:e gången den där enkäten ramlar ner i min brevlåda.
Jag kryssade i några frågor och sen la jag enkäten åt sidan och lämnade kontoret.
Nu tror jag att jag sätta mig på balkongen och njuta av solen och en öl. Ja, det finns en balkong där jag bor för tillfället. Det är inte så tokigt att ha en sån ibland.
Klämdagar är härliga
I dag var det en härlig klämdag på jobbet, såna innebär lugn och ro och att jag kan få saker ordentligt gjorda. Jag gick dit med lätta steg och utan slips. Det var inte många alls inne på kontoret, ca 10 st av totalt 140 vilket innebar att jag hade det väldigt lugnt = inga mail, endast två korta telefonsamtal (privata) och ingen som klev in på mitt rum.
Efter lunchen nallade receptionisten en skvätt pengar i frimärkskassan, gav mig de och sa till mig att gå och köpa glass till oss två. Vi smaskade i oss varsin god Cornetto Freestyle!
Efter klockan 2 hänvisade jag mig som "Gått för dagen" och satte igång med en massa saker jag hade liggandes. T ex så gjorde jag en ordentlig inventering i förrådet både uppe i huset och det nere i källaren. Jag fick ihop en lång lista på saker att beställa nästa vecka.
Efter det så plockade jag ihop en massa kartonger, kontorsmaterial och annat bråte jag har sett ligga och skräpa på hyllor och i skrymslen runt om i huset eftersom folk lägger/gömmer undan en massa de inte vill ha kvar men inte vet hur de ska göra. Ibland kan det komma någon med ett skevt hålslag i handen, se väldigt förvirrad ut och undra vad de ska göra med hålslaget? Då frågar jag; Fungerar det? Får jag ett nej till svar säger jag; Släng det!
Varför krångla till saker och ting?
P.S Jag hittade ett par gamla damskor slängda/intryckta på golvet bakom en kopiator?
Det kanske inte är så noga numera
Det har hänt vid några tillfällen, då jag har förklarat vägen för franska turister i Sverige, då jag för några år sen var på en konferensresa i Paris och bland annat en kväll skulle tillbaka till hotellet jag bodde på. Vid det tillfället kände jag mig något förvirrad och däst av en del mat och dryck och blandade ihop hur man sa siffrorna, men jag lyckades i alla fall räkna ut vad 68 hette. Taxichauffören var färgad och upplyste mig under tiden vi åkte att han kunde engelska också, ifall jag ville prata ett annat, enklare språk.
Vid ett annat tillfälle så sprudlade det franska ur mig Det var på en resa i Tyskland. Jag stod i en butik och frågade efter vägen någonstans. Jag vet inte vad som hände eller varför men plötsligt hade min hjärna glömt engelskan och de tyska meningarna jag har lärt mig. Då jag öppnade munnen pratade jag franska utan att jag kunde hejda mig?
Tyska borde jag kunna mycket bättre tycker jag själv efter alla mina besök i Tyskland. Jag blir lite sur på mig själv varje gång jag är där att jag inte kan prata så bra som jag borde. Fast det är nog mitt eget fel, jag pratar svenska med min kompis Gerhard och med hans fru pratar jag engelska. Alla jag träffar där börjar automatsikt prata engelska med mig så fort de får veta att jag kommer från Sverige.
En gång hände det faktiskt att en man frågade mig om jag kom från Österrike, jag pratade en sån rolig tyska tyckte han.
Det är många gånger jag reagerar på hur folk pratar eller skriver svenska numera. Varje dag då jag läser tidningarna på nätet kan jag se att det står medans, påväg, tillslut, längst vägen, eran, erat, våran, vårat osv. Då jag gick på gymnasiet hade jag en svenskalärare som nästan skrek så han blev röd i ansiktet att det heter er, ert, vår och vårt! Fick han se en uppsats med några andra ord så blev det stora röda anteckningar vid varje fel.
Påväg vet jag inte vad det är för ord, kanske vi skulle skriva påmåndag också? Tillsluta vet jag vad det är, det är då flaskan stängs, men tillslut. Är det något stopp kanske?
Att går längst vägen har jag inte förstått. Jag trodde att längst var längre.
Folk säger; jag ska prata med han om det, när det heter jag ska prata med honom. Eller, jag sa till han, när det borde vara honom.
I dag på väg till jobbet hörde jag något jag inte har hört tidigare. Det var tre tjejer som hade bokat något de skulle göra längre fram den här månaden. En av tjejerna hade glömt vilket datum det var och frågade efter det. Den 13 juni fick hon till svar. Åh, det är ju jättesnart! svarade hon.
Jättesnart, vad är det för tidsbegrepp? Är inte jätte något stort? Storsnart, hur lång tid är det? Som en millimetersekund kanske.
Fast det kanske inte är så noga längre? Det verkar vara som i trafiken. Vi har hastighetsbestämmelser men det är ingen som följer de längre. Det är t ex 50 på Götaälvbron, jag har kört där i 90 några gånger och har alltid blivit omkörd. Varje gång jag kör i 120 eller 140 på motorvägen så blir jag omkörd. Vi har en högerregel som ska användas i korsningar men då jag har rätt att köra och gör det, tutar och blinkar folk och hytter med näven för att de måste stanna. Bussar som går i linjetrafik ska visst vara spärrade vid 90 eller 100 men jag har legat efter några som har hållt 130-140, med passagerare i.
Så numera kanske det är helt OK att skriva; Tillslut var jag påväg till eran gård, det tog bara en jättekvart. Jag gick längst vänstersidan, för den var kortast. Inga rödmarkeringar där inte! Vanlig modern svensk grammatik bara.
När jag hör ryska kvinnor sjunga då ryser jag på ryggen. Men det språket kan jag inte prata, förstår det inte heller. Fast det låter härligt.
