.

Jag bodde på hotell Scandic vid Potsdamer Platz och det var alldeles nytt och fräscht. Det var även miljövänligt, här och där satt det skyltar om att gästerna skulle tänka på att vara snälla mot naturen och t ex helst inte byta handduk varje dag så sparades det på tvättmedlet.

En sak jag gillade och tyckte var skoj var dörren till badrummet. På avstånd fungerade den som spegel men då man stod framför den så kunde man även se genom den. Visserligen inte klart och tydligt som genom ett fönster utan mer som att titta genom en tonad bilruta. En sån skulle jag kunna tänka mig att ha hemma.

Hela huset var ljust och trevligt, det var vitt på väggarna och dörrarna var i björk. Det var förresten mycket björk både här och där, björkskogen fanns på många väggar i byggnaden och verkade vara ett genomgående tema.

Även i hisstaket så kunde man hitta en gräsmatta med lite björkar och så hördes vackert fågelkvitter under tiden man åkte. Vid ett tillfälle då jag åkte neråt stod även ett äldre amerikansk par där, kvinnan tyckte inte alls om fågelkvittret; It freaks me out! sa hon flera gånger och tänkte säga till i receptionen att de borde stänga av det.

En kort promenad från hotellet hittade jag ett ställe som jag besökte en gång. Ölen var härligt god men servicen var inget vidare. Personalen verkade mer intresserad av att prata med varandra och tog väldig tid på sig att ta hand om sina kunder. Vid flera tillfällen var det folk som reste sig och gick därifrån innan någon av personalen hade upptäckt de.