.

I dag har jag hjälpt en kompis med att bära möbler, flyttkartonger och kassar och fylla en skåpbil hela dagen. Sprang tre våningar upp och ner som en galning, det finns ingen hiss i huset han bodde i. Då vi var klara bjöd han på en matbit.
Strax innan vi skulle gå till restaurangen upptäckte vi att hans tjej råkat packa ner mina handskar i en kartong eller kasse. Så nu är de på väg till Oslo.

I måndags såg jag att det var dags att beställa svart toner till våra skrivare på kontoret. Det står drygt 30 stycken utplacerade i huset så jag gjorde som vanligt, beställde 10 stycken. Två minuter efter att jag gjort beställningen fick jag en orderbekräftelse på mailen. Inget ovanligt, precis som varje gång jag gör en beställning där.
Så, en halvtimme eller kanske en timme senare ringer det. Innan jag svarar ser jag i displayen ett extra långt telefonnummer och de två första siffrorna säger mig direkt att det kommer från utlandet. I örat hör jag en kvinna som pratar engelska, hon presenterar sig och förklarar att hon ringer från ett servicekontor för skrivarna och sitter i England. Hon såg att jag hade beställt ett antal toners och det var visst brist på just den modellen i Sverige. Det fanns bara 8 stycken på deras lager i Stockholm. Eftersom de inte ville att jag skulle bli förvirrad eller besviken då jag inte skulle få alla på en gång ville hon meddela att 2 toners var restnoterade. Jag skulle få de två andra så fort det var möjligt.
Hon gav mig sen två servicenummer, ett för varje toner och så gav hon mig även telefonnumret till det svenska servicekontoret i Stockholm. Ville jag veta mer kunde jag ringa dit!
Jag sa tack och sa att det var ingen större fara. Vi klarade oss bra ändå.
Då jag hade lagt på tänkte jag; Hade det inte varit enklare att någon från Stockholm hade ringt mig?
I dag kom leveransen, det var inte 8 stycken, jag fick 15!

I lördags slog jag till och köpte 10 trisslotter på Ica i Frövi, tänkte att kanske det är där vinsterna finns. På en blev det 100:- kr och en annan 25:- kr * 2. Inte mycket alls. I dag löste jag in vinsten till sex nya lotter och skrapade de, på en var det 25:- kr. Ska byta den till en nya lott i morgon.
Vinsterna på lotto blev inte stora heller.
Den där speldjävulen, han är elak mot mig, han gör inte vad jag säger åt honom.

Tycker att det är den mest trista väg jag brukar köra, den är så seg och långdragen. Ibland händer det att jag pratar för mig själv så att jag inte ska somna.

Sträckorna med vajerräckena är hemska, jag blir nästan hypnotiserad då jag far fram längs de etapperna.
Det stod en polis med laserpistol i handen i Laxå på min sida, men han vände ryggen mot mig då jag snabbt körde förbi honom.

För inte fullt fyra år sen havererade frankeringsmaskinen på jobbet och jag blev tvungen att snabbt köpa en ny. Jag tittade på några maskiner och fick träffa en säljare. Han visade mig en enormt stor maskin som var suverän, den kunde en massa och det gick att köpa till extra saker och tjänster, naturligtvis. Den var inte bara stor, priset som han skrev i offerten var stort också. Men det var ju en sån vi behövde, tyckte han.
Eftersom den var alldeles på tok för avancerad och helt onödig för oss så pekade jag på en annan maskin, en mycket mindre och behändig sak. Han såg väldigt besviken ut i ansiktet men gav mig till slut ett pris på den lilla fina maskinen och jag sa OK.
Han berättade så hur den fungerade och visade vad den klarade av att göra. Han sa ord som t ex; kostnadseffektiv, kvalitetssäkrad och framtidssäkrad. Den var framtidssäkrad eftersom dess programvara var den bästa och kunde uppgraderas flera år senare om/när det behövdes.
Den lilla fina maskinen har rullat på och fungerat helt utan några som helst bekymmer, men nu har den fått ett fel. En dag stod det plötsligt "ring för service" i displayen och när jag gjorde det så fick jag veta tre saker. 1, Det här felet kan repareras. Man öppnar den och byter ut en del saker. 2, Men det går inte av den anledningen att Posten har ändrat reglerna. Maskinen trycker med rött bläck, hade den tryckt med blått bläck så hade inte alls varit några problem. 3, Hur länge den kommer att fungera var det ingen som kunde säga.
Kanske ordet färgsäkrat inte är uppfunnet än? Det sa han aldrig något om.

I dag har jag en sån där pysseldag då jag tvättar, städar och tar hand om allt annat jag inte har hunnit med under veckan. Som att diska t ex. Visst ja, jag måste sy fast en knapp i min vinterjacka också, usch, sånt gillar jag inte att göra.
Jag tvättar alltid på lördagar för sista passet i tvättstugan börjar innan jag slutar jobbet så jag hinner inte hem. Att flexa ut en eller två timmar bara för att åka hem och tvätta tycker jag inte är nödvändigt. Den här gången hade jag inte mycket tvätt heller för jag tvättade en större laddning innan julen och alla helgdagar. Så var det också dags att lämna i två par byxor till kemtvätten så jag slängde med en massa skjortor samtidigt. Vi har den fina servicen på jobbet att det kommer en bil från en kemtvätt två dagar i veckan och hämtar hos oss. Så jag tar bara med mig tvätten till jobbet en dag och tar sen hem det rentvättat några dagar efteråt. Hur enkelt som helst.
När mina två maskiner var klara så hängde jag upp allt i torkrummet. Så satte jag igång med att göra lite mat och ta hand om disken. Då ringer det på dörren och jag anade vem det kunde vara.
Alldeles riktigt, då jag öppnade dörren så stod Granntanten där. Hon frågade om jag var klar med tvättmaskinerna och om hon kunde börja redan nu eftersom hennes pass var efter mitt.
- Visst, det går bra, jag använder bara torkrummet. sa jag och då blev hon glad och rusade upp till sig.
Medan jag stod och diskade kom jag på en liten sak. Varje gång jag har stått nere i tvättstugan och plockat i och plockat ur maskinerna så har jag hört något som låter antingen som bongotrummor eller som om det stod en stor kranbil och pålade i marken utanför? Det har jag gjort sen några månader tillbaka. Men det byggs inte utanför huset, i alla fall inte här vid gatan och någon gatumusikant har jag inte heller sett då jag har tittat ut. Det kan inte vara torktumlaren heller för den använder jag aldrig. Det sliter bara på kläderna.
Kanske är det så enkelt att någon här i huset har köpt sig ett antal bongotrummor bara? För inte kan väl Farbror Fantasi i min hjärna göra något sånt?

En ordentlig omgång massage skulle passa väldigt bra just nu. Jag skulle inte ha något som helst emot att bli ordentligt knådad av Lisa Kudrow och Mira Sorvino. Gärna båda två samtidigt, nakna.
Fast jag vet, det är något som aldrig kommer att hända mig.
Jag får rulla ihop och slå knut på mig i soffhörnet en stund istället och sen sträcka ut på mig igen så mycket det går.

Då jag var till Tyskland i november så var jag till en klädaffär i Neumünster och köpte mig tre kostymer. Jag upptäckte en gång för några år sen då jag var där och provade kläder att det fanns kläder i min storlek, som passade mig utan att jag var tvungen att t ex lämna in byxorna till skräddaren för att korta de. I alla fall så tänkte jag att jag kilar in och passar på och handlar lite då jag är i närheten och har chansen.
En väldigt hjälpsam expedit tog hand om mig då jag klev in och med min knapphändiga och underliga tyska så sa jag vad jag var ute efter; Ich möchte schwarzen anzugen kaufen. Sen var nästan alla mina kunskaper i det tyska språket slut. Så visade jag en lapp där jag hade skrivit upp min storlek. Expediten nickade, tittade på lappen och drog med mig till kostymavdelningen medan han pratade på en massa. Jag lyckades höra några ord här och där i meningarna jag kände igen, försökte snabbt översätta till svenska i hjärnan och så svara. Så gott jag kunde.
Han plockade galant fram en svart kostym, tittade på mig uppifrån och ner, tittade på lappen i kavajen med storleken och hängde sen tillbaka den. Så tog han fram en annan, pekade på provhytten och bad mig gå att prova den. Den passade perfekt.
Jag sa; Den tar jag! på tyska, tror jag. Så sa jag; Zwei schwarzen und ein grau bitte, och pekade på kostymen.
Det där med ein och eine har jag aldrig lärt mig, när vilket ska användas, men jag tror att han förstod mig för han plockade kvickt fram en svart kostym till, rusade iväg och kom snabbt tillbaka med en grå. Han pekade på provhytten igen och sa; Probieren. Det har jag lärt mig att det betyder prova eller testa.
Det underliga nu var, att alla tre kostymer var av samma märke och i samma storlek. MEN, den andra svarta kostymens byxor var för långa och den grå kavajens ärmar var för långa? Använder de inte samma mönster och mått vid tillverkningen?
Jag hämtade byxorna och kavajen hos skräddaren här hemma i dag och nu sitter kläderna som de ska.

Jag beställde ett par trådlösa headset till ett par herrar på kontoret för några dagar sen. De kom i dag, i en kartong vars storlek var ungefär som en halv flyttkartong. Då jag öppnade kartongen var den full av bubbelplast. Efter att ha grävt ner mig nästan till botten hittade jag det jag sökte efter.
Är det verkligen nödvändigt att blisterförpackningen till heatsetet måste vara så stor? Men det var inte det enda jag stillsamt undrade. Inuti den stora blisterförpackningen låg sen headsetet i ytterligare en blisterförpackning, fast något mindre. Och varför var det en plastpåse runt om?
Förpackningsindustrin måste ju tjäna sina pengar antar jag. Sen gör sopbranschen pengar på sopberget. Jag är ju bara en liten människa i den långa kedjan inblandade så jag la inte ner mer energi på mina frågor.

I dag är kontoret fullt av folk igen, alla som har varit lediga under julen är tillbaka. Plötsligt stod en stor folksamling och trampade utanför mitt rum.
Jag fick göra 12 nya passerkort.

Jag köpte ett nytt batteri för 199:- kr och nu fungerar kameran som den ska. Så jag väntar ett tag med att köpa en ny kamera. Det blir billigast så.

I dag var jag djurvårdare igen, var iväg och matade de kvittergalna fåglarna. Jag hann inte ens kliva in genom dörren innan de satte igång att kvittra för fulla halsar. Så fort jag vred runt nyckeln och låste upp hörde jag hur de satte igång.

Jag bytte till nytt vatten och fyllde på med mat i skålarna. Under tiden skuttade djuren runt, snurrade på sina huvuden medan de tittade på mig och kvittrade. Tyvärr kan jag inte fågelspråket så jag förstod inte ett smack vad de sa.
Då jag kom hem sen så tänkte jag att det kanske var dags att äta lite själv. Fast då jag öppnade kylskåpsdörren upptäckte jag att det fanns inte mycket mat där.

Jag tycker att det var ju inte så länge sen jag var iväg och handlade. Kan det vara någon råtta här då jag inte är hemma som äter upp min mat? Eller är det någon elak tomte som är här och snor?
Kanske jag skulle ha ätit två eller tre nävar fågelfoder då jag hade chansen?

Jag är fågelvakt några dagar framöver, så tidigare under dagen for jag iväg till Frölunda och tittade till djuren. På vägen tillbaka mot hållplatsen så genade jag genom köpcentret Frölunda Torg. I skyltfönstret till ett café såg jag ett stort lass semlor ligga bredvid en skylt där det stod.
Semlor! 26:- kr.
Är det redan dags?

Det här året börjar inte bra. Bara en massa rader med 3 rätt på mitt lotto.