.

Strax efter 5 hänvisade jag min telefon på Gått för dagen och stängde av datorn. Så tog jag på mig jackan, stoppade på mig mina mobiler och klev ut ur mitt rum. Två steg hann jag ta, sen möttes jag plötsligt av en person som hoppade fram och sa något om att det finns inga häftklamrar i kopieringsmaskinen så vad gör jag? Jag sa att det låg såna på en hylla ovanför maskinen.
- Jaha? sa människan och såg ut som ett frågetecken. Personen vände sig i alla fall om och gick iväg. Så tog jag tre eller fyra steg till och möttes av en person som hojtade att hon hade tappat sin nyckelbricka, "Du kan ju ordna en sån och komma upp till mig, jag sitter på rummet", sen försvann den människan lika fort som hon hade dykt upp.
Det kan vänta till i morgon, du har varit här hela dagen utan att säga något, tänkte jag gick vidare.
Sen kom jag till slut ut till receptionen, en promenad som vanligtvis högst tar en minut. Då stiger det fram en person som visar mig sin datorväska som har gått i två delar och vill ha en ny, helst nu eller i morgon bitti. Jag förklarar att det får vi ta i morgon, det finns inga väskor hemma utan jag måste beställa och att jag har slutat och är på väg hem. Som svar får jag något mutter och ett förvånat ansikte. Två sekunder senare hoppar det fram ytterligare en människa som upphetsat säger att bakdörren på 3:e våningen inte har fungerat som den ska under hela dagen. Den kärvar och krånglar och borde ses över. "Du fixar det snabbt, va!" säger personen och försvinner. Jag går dit och ser att dörren eller låset måste repareras, samtidigt undrar jag lite lätt varför jag inte fått veta det tidigare? Hur ska jag få tag i larmkillarna som slutade redan vid 4?
Jag satte upp en lapp på dörren med "Använd inte denna utgång! Låset är trasigt." Sen sprang jag snabbt från huset och satte mig på en spårvagn hem. Halvvägs hemåt ringer jobbmobilen, "Larmet går här! Det satte igång då jag gick ut genom dörren med en lapp på, varför, vad ska jag göra?"
Men jag är inte förvånad, det är inte första gången sånt där händer. Folk vet att jag slutar 5 men eftersom de själva jobbar dygnet runt så tror de tydligen att jag också gör det.
Att folk är uppjagade då jag kommer in på morgonen, hugger tag i mig och frågar eller ber om saker då, det förstår jag. På kvällen innan eller på väg till jobbet på morgonen så kan de ha kommit på något, men att plötsligt hoppa på mig då jag är på väg hem? Där går gränsen, då får de klara sig själva.
Det är ju vuxna människor, men ibland undrar jag.