.

När jag klev upp för sista halvtrappan på väg till min dörr i trapphuset i kväll så mötte jag min granne Lena. Hon hade en stor hög kläder och några galgar i famnen.
- Jaså, du håller på i tvätteriet! sa jag.
- Ja, mitt kvällsnöje just nu. suckade hon.
Så öppnar hon dörren till hissen och kliver in, men halvvägs så stannar hon till och vänder sig om.
- Du, ska du tvätta på lördag?
Jag svarar att det ska jag göra och då ler hon stort.
- Jag lovar att den här lördan ska jag inte väcka dig! Så skrattar hon, kliver in i hissen och åker ner till källaren.
Vid några tillfällen har hon haft tvättpasset innan mig på lördagarna, ibland har hon inte haft mycket att tvätta så när hon varit klar med maskinerna stod de bara stilla. När hon sett att jag skulle ha passet efteråt har hon ringt på min dörr för att ge mig chansen att börja lite tidigare.
En gång var jag faktiskt vaken och tassade runt i morgonrock och tofflor. Vid ett par andra tillfällen låg jag i skön djup sömn i min säng. Plötsligt hörde jag något, fattade snabbt att det var dörrklockan, drog av mig täcket och på något sätt lyckades jag på min väg mot dörren dra på mig kalsongerna som jag hittade på golvet, men inga glasögon. Så när jag öppnade dörren, väldigt överraskad och sömndrucken såg jag bara en kvinnogestalt framför mig och förstod inte så mycket.
En annan gång hittade jag även glasögonen men eftersom det var dagen efter julfesten med jobbet så var jag inte mycket piggare för det. Undrar hur det går nu på lördag egentligen?