.

Den här dagen blev totalt helt fel tycker jag, vet inte varför direkt utan det bara känns så. Eller så kan jag inte hitta de rätta orden för att beskriva det.
Det första som hände var att jag plötsligt vaknade av att det tjoade till i min privata mobil, ett SMS ramlade in. Jag ryckte till, slet tag i telefonen och knappade fram meddelandet. Det kom från Öresundsbrons SMs-tjänst och löd "Hård vind över bron. Vindkänsliga fordon bör inte framföras, hastighet 70 km/h". Jag la ner mobilen och tittade lite lätt på klockradion, 08.03. "Nej, det där ser fel ut?" sa det då i min hjärna.
Då slog det mig att jag hade ett svagt minne av att klockradion hade skrikit till att det var dags att kliva upp och då tryckte jag på Znooooozzzzeee. Men jag måste ha gjort fel. Antagligen stängde jag av larmet helt och somnade sen om.
Fast jag slängde mig kvickt upp ur sängen, duschade, rakade mig, slängde på mig lite lukta gott, klädde mig och 15 minuter senare traskade jag snabbt iväg till hållplatsen. Då jag kom dit rullade just en spårvagn som gick till rätt ställe så jag hoppade på den.
Då jag klev in på jobbet var det ingen som reagerade direkt. Jaha, kommer du nu? var det någon som sa. Jag trodde du hade tagit ut några flextimmar? sa någon annan.
Sen fick jag sex eller sju påringningar av säljare som alla upprepade orden Miljötänk, Miljösmart, Miljöviktigt och Miljöditten eller något liknande 5 eller 6 gånger då de ville sälja sina prylar till mig. Varje gång jag sa Nej tack!, så började de om med sitt anförande. Efter att jag lagt på ringde sen tre av de på min jobbmobil istället och började om. Då sa jag att jag varken hörde eller lyssnade och la på.
På eftermiddan satt jag i möte och hade stängt av min telefon. Då knackar det på dörren till rummet vi sitter i och en tjej från receptionen tittar in och säger att det var någon från växeln på Stockholmskontoret som hade ringt henne två gånger om att en kvinna ringde mig upprepade gånger. Kvinnan lät upprörd och var tvungen att prata med mig.
Efter en stund så var den saken löst. Det visade sig vara en kvinna från en budfirma som stod på trottoaren utanför vår ytterdörr nere vid gatan. Hon hade ett kuvert som skulle lämnas till en annan person på mitt kontor och mitt telefonnummer fanns visst i mobilen hon hade fått av budfirman. Hon ringde mig för att få komma in med kuvertet.
- Hade det inte varit enklare att bara använda porttelefonen så hade receptionen släppt in er? frågade jag henne.
- Porttelefon? Det är väl bättre att du bara går ner och öppnar åt mig!
Jaha?
När jag kom hem nu på kvällen slog det mig att jag glömde beställa allt jag hade skrivit upp på listan som låg på skrivbordet, vilket jag hade försökt börja med runt 10-tiden.