.

Jag har en arbetskamrat på kontoret i Stockholm som jag har väldigt bra kontakt med ända sen jag började jobbet för 10 år sen. Underligt så tiden rusar, jag hinner inte ens med själv! Hon är jämnårig med mig och redan då vi träffades första gången så kom vi väldigt bra överens, det var nästan som om vi alltid känt varandra.
Vi har ofta kontakt med varandra, kanske inte dagligen men ändå ett par gånger i veckan. Ibland pratar vi även privat eller mailar några bilder mellan varandra från resor eller semestrar.
Det här året har hon haft mycket att göra och känt sig stressad, trött och hängig. Avdelningen hon jobbar på har haft för lite personal och för mycket att göra. Så ibland har hon varit sjuk och hemma. Men det har funnits saker som måste ha ordnats på mitt kontor och eftersom bara hon och jag kan göra det så har hon kopplat upp sig hemifrån och ringt mig och så har vi fixat det hela.
Efter semestern har hon känt sig sämre så i augusti gick hon till en doktor. Hon berättade hur hon kände sig, han tog lite prover och sa något om "Vad ska jag göra, trolla?" Sen slarvades proverna bort! Hon gick till en annan doktor efter ett par veckor men de hittade inget direkt. Hon fick en kur antibiotika men det gav inget resultat.
I tisdags fick jag höra av en annan person på min avdelning som även hon ofta har kontakt med vår arbetskamrat, både i jobbet och privat, att hon hade plötsligt inte hade kunnat andats under dagen och fick ta ambulans till ett sjukhus i Stockholm.
Där ligger hon nu. Hennes föräldrar och bröder är där men vet inte vad som har hänt eller vad som är fel. Det har tagits prover men inga resultat har kommit fram. Min arbetskamrat här hade ett svar på ett mail i sin Outlook från vår kollegas Blackberry som skickades i går kväll. Men det sa inget eller gav något svar, det slutade mitt i en mening.

Usch! Det här känns inget vidare.