En härligt skön dag
I går kväll blev det inte bara lite öl utan även ett härligt skönt bad i en ny bastu som inte fanns på plats vid mitt förra besök.
I dag blev det en utflykt till fritidsområdet Fjällnora utanför stan.
Det var soligt, friskt och härligt och vi tog en lång promenad längs vandringsleden.
Isen låg blank och fin på sjön och det gnistrade vackert i frosten. Badade gjorde jag inte, det får bli till våren. Efter några timmar satte vi oss i bilen och åkte hem. Nu blir det till att förbereda nyårsfirandet.
Uppsala
Så lite senare på kvällen satt jag plötsligt hemma hos en kompis i Uppsala och drack öl.
Lite skumt, men varför bry mig?
När jag sen drog av mig slipsen slog det mig att någon dag tidigare då jag kom hem så kände jag en annan doft inne hos mig. Minns inte om det var en parfym eller matdoft men det var i alla fall något jag inte var orsak till.
Jag undrar vad som händer här då jag vänder ryggen till?
En sån underlig dag
I går kväll skickade jag ett SMS till kollegan som ligger på sjukhuset i Stockholm och önskade gott nytt år och att hon skulle bli frisk så vi kunde ses nästa år. Det kom inget inget svar under kvällen så jag kanske trodde att det var något från henne nu?
När jag sen hörde ljud utanför fönstret och såg en bil köra utanför huset på innergården och parkera där förstod jag att det inte var lördag. Det var en vanlig vardag för hantverkare jobbar ju inte på helgerna och jag borde gå till jobbet.
Dagen på kontoret var en aning underlig också. Några gånger kom jag på, Att det måste jag ju göra, Det skulle jag ju beställa eller Det skulle jag ju kolla upp. Men då jag gjorde det så upptäckte att jag redan hade fixat saken.
Ett par gånger ringde jag min kollegas Blackberry i 08 men den var avstängd. Eftersom den befinner sig på ett sjukhus så kanske den inte alltid få vara igång. Min kollega i receptionen som också håller kontakt med 08 var ledig i dag så jag hoppas att jag får veta något i morgon. Helst något bra och trevligt. Eller i alla fall något.
Det ringde i en telefon
Det ringde i en telefon i går kväll men inte i någon av mina. Min arbetskamrat berättade i dag för mig att det ringde hos henne och i örat hörde hon vår sjuka kollega prata med svag svag röst.
De hade gått ner med en kamera i lungorna och tittat men inte hittat något. Det syns en fläck av något slag på röntgenplåtarna så det måste finns något där. I dag skulle de operera henne, gå in via bröstkorgen och titta.
De pratade kanske 20 minuter och hela tiden fick hon stanna upp för att hämta andan.
Hoppas han blev glad nu
Många julsnapsar där antar jag
När jag hittade luren och svarade så hörde jag en väldigt sluddrig mansröst som frågade efter någon. Jag sa att det bor ingen med det namnet här, då ställde han samma fråga igen. Jag sa Fel nummer! så tydligt jag kunde och la på.
Mannen hade antagligen firat jul riktigt ordentligt och hällt i sig ett stort antal julsnapsar.
Fick lite information i dag
Det finns fortfarande frågetecken.
Denna ruggiga ovisshet!
Vi har ofta kontakt med varandra, kanske inte dagligen men ändå ett par gånger i veckan. Ibland pratar vi även privat eller mailar några bilder mellan varandra från resor eller semestrar.
Det här året har hon haft mycket att göra och känt sig stressad, trött och hängig. Avdelningen hon jobbar på har haft för lite personal och för mycket att göra. Så ibland har hon varit sjuk och hemma. Men det har funnits saker som måste ha ordnats på mitt kontor och eftersom bara hon och jag kan göra det så har hon kopplat upp sig hemifrån och ringt mig och så har vi fixat det hela.
Efter semestern har hon känt sig sämre så i augusti gick hon till en doktor. Hon berättade hur hon kände sig, han tog lite prover och sa något om "Vad ska jag göra, trolla?" Sen slarvades proverna bort! Hon gick till en annan doktor efter ett par veckor men de hittade inget direkt. Hon fick en kur antibiotika men det gav inget resultat.
I tisdags fick jag höra av en annan person på min avdelning som även hon ofta har kontakt med vår arbetskamrat, både i jobbet och privat, att hon hade plötsligt inte hade kunnat andats under dagen och fick ta ambulans till ett sjukhus i Stockholm.
Där ligger hon nu. Hennes föräldrar och bröder är där men vet inte vad som har hänt eller vad som är fel. Det har tagits prover men inga resultat har kommit fram. Min arbetskamrat här hade ett svar på ett mail i sin Outlook från vår kollegas Blackberry som skickades i går kväll. Men det sa inget eller gav något svar, det slutade mitt i en mening.
Usch! Det här känns inget vidare.
Jaha?
Den kan inte ha gått sönder av ålderdom eller slitage för jag köpte in den och 119 till förra året, den borde ha hållt några år till. Mannen frågade om det gick att få en ny till hans rum, jag hade några liggandes så det gick bra.
En sån underlig helg
I alla fall så började det hela på lördag morgon. Klockan var något mellan halv tio och tio och jag stod i köket klädd i morgonrock och tofflor och gjorde mig en kopp kaffe. Men jag blev avbruten av att det ringde på dörren. Då jag öppnade så stod en obekant kvinna där med ett skärp i handen. Hon bodde några portar bort och hade hittat skärpet utanför på trottoaren. Hon undrade om det var mitt skärp för det såg ut att passa mig?
Jag pekade på mina byxor som låg på stolen i hallen och sa att jag har bara ett skärp och det sitter i byxorna. Så stirrade hon plötsligt på min hals och utbrast, - Men, har du blivit knivskuren i halsen!? Jag förklarade att nja, jag hade blivit opererad för giftstruma och att det bara var ett ärr. Så tog hon skärpet och gick.
Jag gick tillbaka till köket och lyckades till slut få till en kopp kaffe. Vid elva befann jag mig nere i tvättstugan för det var dags att sätta igång med tvätten. När jag står och slänger in kläderna i maskinerna så hör jag plötsligt ett "Hej!" och hoppar högt.
Det var min granntant som dök. Hon hade varit ner dit tidigare och sett att personen som hade bokat passet innan hade inte tvättat något alls och borde ha ringt på hos mig och erbjudit mig tiden istället. Det stod hon och ondgjorde sig över en bra stund. Jag förklarade att jag bara hade lite tvätt och ville hon tvätta efter mig på resten av tiden så gick det bra. Hon sken upp, sa tack så mycket och försvann upp till sig.
Då jag hade tvättat tredje maskinen och hängt in lakan och handdukarna i torkrummet gick jag upp och sa till att nu var jag klar. Granntanten blev glad och sa att hon genast skulle sätta igång. Jag gick in till mig och stängde min dörr. En halv minut senare ringde det på dörren. Där stod granntanten igen med en kasse i handen och undrade om jag drack vin? - Visst, det händer. Då räckte hon kassen till mig och sa, - Den här ska du ha och så hade jag plötsligt en flaska vin i handen.
På söndag kväll ringde det åter igen på dörren och då jag öppnade stod en annan granne där. Underligt nog så stod jag i köket och fixade till kaffe igen? Det var en man som bodde högre upp i huset och undrade hur min handdukstorkare fungerade. Hans fungerade inte riktigt som den skulle och hade ringt på hos flera för att höra efter. Hos en tjej högre upp, ovanför mig och honom fungerade den som den skulle och så frågade han om jag visste vem han pratade om. Jag visste inte riktigt vem men trodde på ett ungefär för jag har bara träffat och pratat med henne lite kort vid ett par tillfällen. Han sa att hon var väldigt trevlig och vore inte det någon för mig? - Ni två skulle nog kunna komma överens bra! Du är ju så trevlig och skötsam.
Efter att han hade tittat och känt på min handdukstorkare så sa han att det här skulle han ta upp med hyresvärden, sa hej då och försvann. Eftersom han var pensionär hade han ju hela dagen på sig att ordna med det hela så jag kunde ta det lugnt.
Kan det ha varit allt ringande och springande vid min dörr som gjorde att jag inte kunde somna förrän efter två i natt? När jag tittade på klockan vid 01.58 tänkte jag, Nej! jag vill sova nu! Usch vad jag känner mig seg i dag, det här blir nog ingen rolig dag.
Glühwein!
Flaska nummer ett räckte ett par veckor och snart är flaska nummer två slut, men jag har fortfarande flera flaskor kvar så det är ingen fara. Det är inte så farligt kallt ute så jag fryser, men det är ändå gott att ta en skvätt ibland.
Varje gång jag är i Tyskland handlar jag drycker ordentligt, ibland så bilen jag har knäar ordentligt och får slita hårt på vägen hem. Det har jag råd med och eftersom jag åker själv så finns det alltid gott om plats i bilen. Fast många gånger önskar jag att jag hade någon med mig så jag slapp åka ensam.
Ett par fredagsbilder
Tänkte att han kan få sitta på mitt skrivbord ett tag så kanske folk blir nöjda. Kanske någon eller några lägger lite presenter i korgen?
Då jag slutade jobbet i går och gick iväg så tog jag inte den vanliga vägen. Jag tog istället en helt annorlunda väg, nämligen genom korridorerna under köpcentret Nordstan. Undrar om stolen är på rymmen?
Vadå, jag skulle ju ändå gå upp?
- Jaså, du håller på i tvätteriet! sa jag.
- Ja, mitt kvällsnöje just nu. suckade hon.
Så öppnar hon dörren till hissen och kliver in, men halvvägs så stannar hon till och vänder sig om.
- Du, ska du tvätta på lördag?
Jag svarar att det ska jag göra och då ler hon stort.
- Jag lovar att den här lördan ska jag inte väcka dig! Så skrattar hon, kliver in i hissen och åker ner till källaren.
Vid några tillfällen har hon haft tvättpasset innan mig på lördagarna, ibland har hon inte haft mycket att tvätta så när hon varit klar med maskinerna stod de bara stilla. När hon sett att jag skulle ha passet efteråt har hon ringt på min dörr för att ge mig chansen att börja lite tidigare.
En gång var jag faktiskt vaken och tassade runt i morgonrock och tofflor. Vid ett par andra tillfällen låg jag i skön djup sömn i min säng. Plötsligt hörde jag något, fattade snabbt att det var dörrklockan, drog av mig täcket och på något sätt lyckades jag på min väg mot dörren dra på mig kalsongerna som jag hittade på golvet, men inga glasögon. Så när jag öppnade dörren, väldigt överraskad och sömndrucken såg jag bara en kvinnogestalt framför mig och förstod inte så mycket.
En annan gång hittade jag även glasögonen men eftersom det var dagen efter julfesten med jobbet så var jag inte mycket piggare för det. Undrar hur det går nu på lördag egentligen?
Det verkar bo någon där nu också
Vid ett tillfälle för många många år sen fick jag tanken att åka till min gamla skola där jag gick på lågstadiet och titta. När jag kom dit kände jag inte alls igen mig, det var både tillbyggt och ombyggt. Samtidigt tog jag en sväng ner till bostadsområdet där jag hade bott. Vad risigt det ser ut här! var min första tanke. Fast min lekskola där bredvid kände jag igen, den såg likadan ut.
Nu körde jag återigen förbi det långa runda huset där jag bott och tittade mot min gamla port. Jo, i fönstren till höger på nedersta våningen lyste det två adventsstakar och i "mitt" rum lyste en taklampa. Då bor det alltså folk där nu också, tänkte jag.
Sen fortsatte jag en bit till och stannade vid en villa i området en bit från stationen. Där parkerade jag och klev ur bilen, så ringde jag på dörren där en chef jag hade för många år sen bor. Efter en kort stund öppnades dörren och hans fru tittade förvånat fram. Men vad gör du här, i dag? sa hon och så sken hon upp i ett stort leende och bad mig kliva in. Så kom min gamle chef fram och så blev jag kramad av båda två en lång stund.
Jag brukar alltid titta dit om jag har tid när jag är där i trakten så jag tänkte att det måste jag göra nu. Så där blev jag sittandes ett par timmar medan jag fick en skvätt kaffe och två chokladbiskvier som deras ena dotter hade bakat. Sen fick jag höra nästan allt om döttrarna (den ena ringde under tiden och jag blev "tvungen" att prata lite med henne då) och barnbarnen.
Då jag sa hej och tack så sa de att jag var tvungen att komma förbi till våren eller sommaren igen. Förra sommaren hade vi det väldigt trevligt då vi satt och fikade i bersån. Kunde jag bara förvarna de i god tid så skulle de försöka ordna så döttrarna var på plats. Det var så länge sen vi träffades och de undrade och frågade om mig ibland.
När jag åkte vidare for jag förbi mitt gamla hus en gång till, adventsljusen lyste fortfarande, fast taklampan var släckt. Undrar om jag ska ringa på där någon gång och fråga om min grön-och-vitrandiga tapet är kvar i mitt rum? Nej tror inte det, mycket har nog förändrats därinne sen 1976.
Mosås
Då jag bodde där i trakten som liten gosse brukade jag ofta åka genom Mosås. Det händer även nu att jag gör det ibland. Eftersom motorvägen mellan Örebro och Laxå är så deprimerande trist att jag nästan somnar vid ratten då jag susar fram där så brukar jag istället köra den gamla vägen en bit vilket betyder att jag kör rakt genom Mosås. Det är en härligt skön och kurvig väg där det står skyltar med 50 och 80 på, fast vad jag håller för hastighet är det ingen som ser. Tror nästan att jag skulle kunna blunda och köra vägen fram, jag kan den så väl att jag vet vad det står för hus bakom nästa kurva. Samhället har inte förändrats sig ett dugg sen jag var liten, kanske det är lite grönare och lummigare nu där längs vägen än på 70-talet.
Fast i går befann jag mig verkligen i Mosås, jag åkte dit och stannade till. Min kompis J bor där sen en tid tillbaka och jag var inbjuden på hans 40-årspartaj som han hade i Mosås gamla stationshus. Det var ett mysigt gammalt stenhus som jag gillade. Där var det musik, underhållning, mat och dryck och fullt med folk.
Det fanns bara ett stackars litet element på en vägg som inte orkade värma upp huset ett dugg så det var isande kallt då vi kom dit. Men det gjorde inte så mycket, med alla värmeljus tända på borden och allt folk så blev det faktiskt imma på fönstren då mörkret föll.
Äntligen
Nu blir det glühwein, en stor dos.
Varför just då?
Strax efter 5 hänvisade jag min telefon på Gått för dagen och stängde av datorn. Så tog jag på mig jackan, stoppade på mig mina mobiler och klev ut ur mitt rum. Två steg hann jag ta, sen möttes jag plötsligt av en person som hoppade fram och sa något om att det finns inga häftklamrar i kopieringsmaskinen så vad gör jag? Jag sa att det låg såna på en hylla ovanför maskinen.
- Jaha? sa människan och såg ut som ett frågetecken. Personen vände sig i alla fall om och gick iväg. Så tog jag tre eller fyra steg till och möttes av en person som hojtade att hon hade tappat sin nyckelbricka, "Du kan ju ordna en sån och komma upp till mig, jag sitter på rummet", sen försvann den människan lika fort som hon hade dykt upp.
Det kan vänta till i morgon, du har varit här hela dagen utan att säga något, tänkte jag gick vidare.
Sen kom jag till slut ut till receptionen, en promenad som vanligtvis högst tar en minut. Då stiger det fram en person som visar mig sin datorväska som har gått i två delar och vill ha en ny, helst nu eller i morgon bitti. Jag förklarar att det får vi ta i morgon, det finns inga väskor hemma utan jag måste beställa och att jag har slutat och är på väg hem. Som svar får jag något mutter och ett förvånat ansikte. Två sekunder senare hoppar det fram ytterligare en människa som upphetsat säger att bakdörren på 3:e våningen inte har fungerat som den ska under hela dagen. Den kärvar och krånglar och borde ses över. "Du fixar det snabbt, va!" säger personen och försvinner. Jag går dit och ser att dörren eller låset måste repareras, samtidigt undrar jag lite lätt varför jag inte fått veta det tidigare? Hur ska jag få tag i larmkillarna som slutade redan vid 4?
Jag satte upp en lapp på dörren med "Använd inte denna utgång! Låset är trasigt." Sen sprang jag snabbt från huset och satte mig på en spårvagn hem. Halvvägs hemåt ringer jobbmobilen, "Larmet går här! Det satte igång då jag gick ut genom dörren med en lapp på, varför, vad ska jag göra?"
Men jag är inte förvånad, det är inte första gången sånt där händer. Folk vet att jag slutar 5 men eftersom de själva jobbar dygnet runt så tror de tydligen att jag också gör det.
Att folk är uppjagade då jag kommer in på morgonen, hugger tag i mig och frågar eller ber om saker då, det förstår jag. På kvällen innan eller på väg till jobbet på morgonen så kan de ha kommit på något, men att plötsligt hoppa på mig då jag är på väg hem? Där går gränsen, då får de klara sig själva.
Det är ju vuxna människor, men ibland undrar jag.
Musigt värre...
Jag tog ett antal och gick runt på kontoret och delade ut en mus hit och dit där jag visste att det behövdes en. Då möter jag en sekreterare som tittar på mig och ler stort.
- Väldigt vad många musar du går omkring med, säger hon och skrattar till.
- Ja, det är trevliga saker som jag gillar mycket, svarar jag.
Då klappar hon mig på ena skinkan och ler stort.
- Jag tror nog allt att du tycker att det är kul att leka med såna!
Tror jag blir knäpp!
Så, tidigt i morse hörde jag hur tidningsbudet springer runt i trapphuset och slänger ner tidningarna i brevlådorna. Sen var den sömnen förstörd.
I dag har sekvenser av filmen Insomnia med Al Pacino snurrat runt i min hjärna.
Jag blir så trött!!!
Skillnaden mellan R och L?
- Nej men, slängel Lennalt lis i ditt hål! utbrast snabbt en annan tjej. Så tystnade hon tvärt och tittade sig omkring. Jag menar ditt hår, inte hål!
Tjejen som plockade riskornen ur håret ryckte på axlarna.
- Äsch, vi känner varann, jag vet vad du menar. Men du, det där skulle ha passat på en fredag!
Kanske jag ska ta med mig en portion ris på fredag och slänga runt bordet?
Julfest
Till förrätt blev det tre taniga små sillbitar som var totalt smaklösa, plus ett pluttigt salladsblad och några småttiga morotsbitar. Till varmrätt blev det en oxfilé, som var god så den klagar jag inte alls på. Till efterrätt fick vi en citronpannakotta som inte smakade något alls.
Nubbarna, vinerna och ölen var helt OK.
Underhållningen var något värre än en buskis och när den började så gick hälften av oss från borden. Ett pojkband som spelade och sjöng så falskt att blommorna på borden vissnade, en sångerska som inte hördes och så ett gäng tonårstjejer i tomtekläder som dansade can-can framför borden och visade sina svarta trosor hela tiden.
- Fjanterier! tänkte jag, tog två småflaskor Hallands fläder från bordet och gick hem.
Hoppsan, en sån dag!
Den här dagen blev totalt helt fel tycker jag, vet inte varför direkt utan det bara känns så. Eller så kan jag inte hitta de rätta orden för att beskriva det.
Det första som hände var att jag plötsligt vaknade av att det tjoade till i min privata mobil, ett SMS ramlade in. Jag ryckte till, slet tag i telefonen och knappade fram meddelandet. Det kom från Öresundsbrons SMs-tjänst och löd "Hård vind över bron. Vindkänsliga fordon bör inte framföras, hastighet 70 km/h". Jag la ner mobilen och tittade lite lätt på klockradion, 08.03. "Nej, det där ser fel ut?" sa det då i min hjärna.
Då slog det mig att jag hade ett svagt minne av att klockradion hade skrikit till att det var dags att kliva upp och då tryckte jag på Znooooozzzzeee. Men jag måste ha gjort fel. Antagligen stängde jag av larmet helt och somnade sen om.
Fast jag slängde mig kvickt upp ur sängen, duschade, rakade mig, slängde på mig lite lukta gott, klädde mig och 15 minuter senare traskade jag snabbt iväg till hållplatsen. Då jag kom dit rullade just en spårvagn som gick till rätt ställe så jag hoppade på den.
Då jag klev in på jobbet var det ingen som reagerade direkt. Jaha, kommer du nu? var det någon som sa. Jag trodde du hade tagit ut några flextimmar? sa någon annan.
Sen fick jag sex eller sju påringningar av säljare som alla upprepade orden Miljötänk, Miljösmart, Miljöviktigt och Miljöditten eller något liknande 5 eller 6 gånger då de ville sälja sina prylar till mig. Varje gång jag sa Nej tack!, så började de om med sitt anförande. Efter att jag lagt på ringde sen tre av de på min jobbmobil istället och började om. Då sa jag att jag varken hörde eller lyssnade och la på.
På eftermiddan satt jag i möte och hade stängt av min telefon. Då knackar det på dörren till rummet vi sitter i och en tjej från receptionen tittar in och säger att det var någon från växeln på Stockholmskontoret som hade ringt henne två gånger om att en kvinna ringde mig upprepade gånger. Kvinnan lät upprörd och var tvungen att prata med mig.
Efter en stund så var den saken löst. Det visade sig vara en kvinna från en budfirma som stod på trottoaren utanför vår ytterdörr nere vid gatan. Hon hade ett kuvert som skulle lämnas till en annan person på mitt kontor och mitt telefonnummer fanns visst i mobilen hon hade fått av budfirman. Hon ringde mig för att få komma in med kuvertet.
- Hade det inte varit enklare att bara använda porttelefonen så hade receptionen släppt in er? frågade jag henne.
- Porttelefon? Det är väl bättre att du bara går ner och öppnar åt mig!
Jaha?
När jag kom hem nu på kvällen slog det mig att jag glömde beställa allt jag hade skrivit upp på listan som låg på skrivbordet, vilket jag hade försökt börja med runt 10-tiden.
