.

I går kväll hällde jag upp en kall och härligt god öl i ett av mina stora tyska ölglas. Plötsligt så flyger det fram två bananflugor och lägger sig i skummet! Jag tänker "Jaha?" och då jag dricker upp ölen så följer bananflugorna med ner i magen.
I dag på morgonen tar jag ett stort glas juice till frukost innan jag går till jobbet. När jag sen kommer hem svärmar det en massa bananflugor i båda glasen på diskbänken. Några flugor har fastnat längst ner i kladdet och kan inte komma därifrån. Jag lägger ner glasen bland all annan disk och diskar allt.
Varför finns egentligen bananflugor? Vad är vitsen med dessa små flygfän? En aning dumma verkar de vara också, flyga ner i min öl och drunkna?

I dag gick mina favoritskor sönder, på den vänstra sprack sulan strax under tårna i en skarv och så fortsatte det framåt och upp i ovanlädret. Den högra sprack inte i sulan utan bara i sömmen mellan sulan och ovanlädret och uppåt. Jag köpte skorna för 6 år sen och har sulat om de två gånger och reparerat de lite just där de sprack nu för det har vara små tendenser till att just spricka helt. Förra gången jag var till skomakaren sa han att det kommer inte att hjälpa så länge det som han gjorde då.
Fast jag har fem par kvar så det är ingen fara. Men två par har lädersulor och går ju inte att använda under hösten och vintern.

I går kväll sprang jag först runt med dammsugaren, såg att det behövdes, sen tog jag en ordentlig dust med skivstången och efter det så tog jag en härligt skön dusch. Klädd i bara morgonrock och tofflor satte jag mig därefter i soffan och pustade ut tillsammans med en kall öl och tittade på programmet Maniska samlare. Som vanligt blev min reaktion att jag kan inte förstå hur man kan samla på saker så där? Själv är jag alldeles tvärs om, jag vill äga och ha så lite som möjligt hemma hos mig. Ungefär som då jag reser, jag vill bära på så lite som möjligt. Packar bara det jag verkligen behöver i väskan så att den ska vara så lätt.
Fast ibland gör jag vissa undantag. T ex då jag åker till Tyskland och hälsar på min kompis Gerhard och de andra. Då är bilen väldigt full med last! Men det är ju på tillbakavägen och så kör jag alltid med en Volvo V70 eller Ford Galaxy med säten nerfällda. En gång hade jag packat så fullt så jag var tvungen att lägga en flaska Tullamore Dew under förarsätet, det fanns ingen annan plats!
I alla fall så då programmet var slut så var konstigt nog också ölen slut! Jag reste mig ur soffan och traskade iväg med mitt tomma ölglas.
Just som jag ska gå in i köket så lossnar plötsligt sulan under min vänstra toffel och fastnar i eller på tröskeln! Jag är inte alls beredd på detta så jag flyger handlöst rakt fram ut ur båda tofflorna med armarna snurrandes och jag lyckas hålla i ölglaset då jag får tag i diskbänken och återfår balansen. Jag blev nästan lite svettig där. Tänk om jag hade ramlat och slagit ihjäl mig? Hur skulle jag då ha kunnat ringa efter hjälp? Jag skulle antagligen ha legat där utan att någon hade märkt något. Och vad skulle ha hänt med all min whisky, öl och den goda chokladen? Då hade det stått en massa flaskor här utan att jag skulle ha kunnat dricka något av den härligt goda drycken.

Det där är mina älsklingstofflor! Tror det är 6 eller 7 år sen jag köpte de och de känns fortfarande lika sköna som när de var nya. Jag har haft med de på de flesta av mina resor. Med de har jag tassat runt på min farbrors altan och gräsmatta i Edmonton, jag har gått runt med de på ett par väldigt tjocka heltäckningsmattor i Minneapolis och St Paul. De har också få gå runt i en massa olika hotellkorridorer på mina konferensresor. De har naturligtvis alltid fått åka med till Tyskland och gå runt i den trevliga trädgården där.
Den vänstra sulan lossade en aning för nästan ett år sen tror jag, men då tog jag fram min tub med kontaktlim, smetade på en massa lim och lyckades få sulan att fästa igen. Men nu vägrade den att göra det.
Jag fyller ju nu i september så om jag har tur kanske någon skickar eller kommer med en presentkartong till mig som innehåller ett par Ecco-tofflor i storlek 40? Om inte så får jag väl själv gå iväg och köpa ett par nya sköna kompisar, min fötter är lite ledsna.

I morse då jag klev upp ur sängen kastade jag ett öga genom fönstret och såg att utanför verkade det lite lurigt. Vädermässigt sätt. Runt brunnen på den lilla promenadvägen nedanför fönstret så låg det en massa lera och dy runt brunnen. Antagligen så orkade inte brunnen ta emot vattnet i går kväll utan spottade upp en del under det massiva regnandet.
På himlen såg det en aning svårbedömt ut. Det låg ett molntäcke där ovanför som verkade elakt, men jag tänkte inte så mycket på det. Jag gjorde mig iordning istället.
Då det var dags att gå till spårvagnen så tittade jag ut genom köksfönstret, det var lika svårt att se vad som väntade där utanför så jag tog på mig skorna, hängde på mig en kavaj och gick iväg utan paraply. Jag tänkte att jag kan leva lite farligt i dag och chansa vilt. Skulle det börja regna då det var dags att gå hem så har jag tre paraplyer ståendes på jobbet. De har råkat bli kvar där sen ett tag tillbaka.
Jag klarade mig till och från jobbet utan att få en endaste liten regndroppe på mig.
Fast nu ser det så där mörkt, skumt och lurigt ut utanför fönstren igen...

I början av veckan fick jag besök av en kompis som lånade en plats i min bäddsoffa. Eftersom jag jobbade på dagarna fick han också låna nyckeln hem så kunde han komma och gå som han ville. I fredags så kom ytterligare en person och lånade den andra bädden i soffan.
I dag skulle de åka hem till Oslo så jag följde med de till bussen. De hade handlat en hel del saker här så det var flera påsar att bära så jag hjälpte till att vara bärare. Vi gav oss iväg i väldigt god tid så vi hann med att äta en bit god mat innan bussen skulle åka.
Efter att jag följt med till bussen och vinkat av de så satte jag mig på spårvagnen och åkte hemåt. Under min åktur så blev det härligt kolsvart på himlen och den öppnade sig. Ett ordentligt regnväder satte igång! Det regnade så det studsade på marken och det blev stora floder längs trottoarerna eftersom brunnarna inte hann svälja allt vatten. På min lilla promenad från hållplatsen till min port så lyckades jag bli genomblöt, ända in på skinnet. Till och med strumporna blev dyblöta!

Då jag var tillbaka på jobbet förra måndan så hade jag ett stort antal mail liggandes i Outlook. Jag betade av ett efter ett och upptäckte att en hel del kunde jag bara radera. Fast några lät jag vara kvar så att jag kunde ta hand om det senare.
Det fanns även ett mail med en röd flagga. Det kom från en person på ett företag jag ofta har kontakt med och han skrev att det var viktigt att jag tog kontakt med honom så fort jag var tillbaka efter semestern. Jag tog telefonen och ringde honom, han svarade inte utan jag hamnade i växeln där jag fick veta att han var ute på ett ärende. - Men jag kopplar dig till hans mobil, sa kvinnan i växeln. Hon kopplade mig vidare och jag fick prata med mannens mobilsvar. Jag pratade in ett litet meddelande och sa att jag var på plats igen så ring mig.
Jag hörde inte ett ljud av honom. På torsdag eftermiddag ringde jag honom igen, nu direkt på mobilen. Den var avstängd så jag fick prata med mobilsvaret. På fredagen ringde jag igen och hamnade även då i mobilsvaret. Då svarade jag på hans mail så han även fick en indikation där från mig.
Efter lunch i dag ringde han mig, han förklarade att han hade haft mycket att göra och inte hade haft tid att höra av sig till mig. Efter lite pratande om ditt och datt så sa han vad han egentligen ville, det var inte något viktigt. Den röda flaggan var alldeles onödig. Men han satte alltid såna i alla sina mail så folk skulle se att det var just han som hade mailat.

I dag ringde det flera gånger till mig på jobbet, det har varit ganska lungt på den fronten eftersom det verkar vara många som fortfarande har semester. Nu fick jag ett samtal från en säljare som pratade med hastigheten 95 ord/sekund. Han förklarade att han ringde från ett möbelföretag som sålde kontorsmöbler och att vårt företag hade skrivit på ett riksavtal och nu skulle vi göra affärer.
Jag försökte hejda honom några gånger men han hörde inget eller lyssnade inte utan fortsatte att mala på. Han ville bland annat att jag skulle ordna två rum på kontoret och där skulle han låta ställa en massa möbler vi kunde titta på och sen skulle jag skriva upp vilka vi skulle köpa. Sen rabblade han procentsatser och rabatter och jag minns inte vad.
Mitt i en mening sa jag trött - Nej, nu lägger jag på! Då blev det plötsligt tyst. Då passade jag på att säga att när det görs nya avtal så får jag information från Stockholm först om vad och vilka företag det gäller och något sånt hade jag inte fått om det här.
Då fick jag veta att allt inte var riktigt klart än, när det hade blivit påskrivet av alla och var ordentligt färdigt så skulle allt kanske kunna börja fungera någon gång i september.
- I så fall hör jag av mig senare ifall vi behöver någon möbel, sa jag. Just nu har vi så det räcker. Och något rum för att ha en utställning i blir det inte. Så jobbar inte vi.
Då satte han igång igen, han föklarade att det skulle vara så väldigt bra om vi var förberedda. - Tänk på leveranstiden! Ni kan få ett skrivbord snabbare!
- Snabbare än vad? frågade jag.
- Snabbare än... än... sen verkade han inte komma längre.
- Tyvärr har jag inte tid att prata längre, sa jag. När jag har sett ett avtal kanske jag hör av mig, om det behövs, avslutade jag och la på.
Det samtalet fick mig att tänka på en händelse för några år sen.
En dag stod det plötsligt en kvinna i receptionen och frågade efter mig. En av receptionisterna ringde på mig och jag gick ut för att se vad det gällde. Det visade sig att kvinnan ville sälja en massa kontorsmaterial. Mitt i receptionen öppnade hon sin väska, gick fram till en soffa och slängde upp en massa prylar samtidigt som hon satte igång och mala sin säljramsa.
Jag sa att jag inte var intresserad utan hade redan vad vi behövde. Hon hörde inget eller lyssnade inte, jag vet inte. Det verkar vara ett vanligt beteende har jag märkt. Istället så plockade hon fram något mer och fortsatte prata.
Jag stod tyst och tittade på henne, sen tog jag höger pekfinger och tryckte in det en liten, liten bit i hennes högra tutte, mjukt och försiktig. Då hoppade hon till och blev tyst.
- Vad gör du!? sa hon.
- Jag undrade var stoppknappen fanns?
Så sa jag att jag inte var intresserad och att hon kunde gå. Hon plockade snabbt ner sina prylar i väskan och försvann. Just som jag petade på henne så klev det ut några besökare från ett av konferensrummen, en av herrarna log och sa - Jaha, det är så där man ska göra! Det ska jag komma ihåg.

Jag strök några skjortor tidigare under dagen och hängde sen in de i garderoben, då passade jag på att göra en snabb inventering av ölbackarna jag har ståendes där. Upptäckte att det står tre backar med flaskor som är urdruckna och en back där hälften av flaskorna är urdruckna.

Det har visst gått åt en del dryck i sommarvärmen. Fast jag har fortfarande ett stort antal backar kvar därinne fulla med olika sorter av härligt god öl. Två backar som innehåller väldigt god weissbier har jag ställt längst ner i travarna, där tar jag bara en flaska då jag verkligen vill ha något extra gott.

Jag satt och bläddrade bland mina gamla papper en kväll och hittade några A4-sidor med en massa lottorader. För en väldigt massa år sen fick jag och pappa några lottorader av farmor som hon tyckte att vi skulle spela. Hon trodde att det kunde vara några bra variationer.
Pappa tog raderna och satt ibland på kvällarna och spann vidare på dessa rader och fick fram en massa nya variationer. Sen plockade jag och pappa ut några rader och spelade några kuponger ett antal veckor under några år. Raderna gav en hel del vinster under åren men inte så vi blev ekonomiskt oberoende.

Sen flera år tillbaka har jag inte brytt mig om att ändra till nya rader utan bara fortsatt med samma kuponger. Fast i dag satt jag vid skrivbordet på jobbet med dessa papper liggandes framför mig och så sa jag till mig själv att; Nej, nu tar jag och byter till nya rader! Så jag kilade snabbt ut och hämtade en bunt kuponger och satte igång med att välja ut ett antal nya siffror.
Innan jag åkte hem så lämnade jag in mina kuponger och nu hoppas jag att resultatet blir mycket bättre. Då jag hade fyllt i sista kupongen så jag högt; Jag vet inte var du svävar omkring pappa, men hjälp till nu så det blir stora vinster!
Hoppas han kan sväva iväg och spänna ögonen i speldjävulen. Så han blir lite skakis och ser till att rätt siffror rullar fram.

Semestern är slut = traska till jobbet igen.
Fast den här veckan blir väldigt tyst och lugn, det brukar vara så 2 eller 3 veckor in i augusti.