.

I dag kom en kollega på jobbet till mig och frågade om det fanns en kartong eller något liknande hon kunde få. Hon skulle skicka några saker till sin dotter som befann sig i London. Hon la sakerna på mitt skrivbord, jag kastade ett öga över det hela och sa "Visst, vänta lite".
Så gick jag ut i vårt postrum, spanade över de kartonger som låg där och väntade på att slängas. Jag fick syn på en, tog den och gick tillbaka till mitt rum.
- Den här kan vi ta, sa jag och började plocka ner sakerna.
Min kollega tittade på mig med stora ögon, lite nervöst och sa;
- Den ser en aning för liten ut, tror du verkligen att det går?
- Visst, inga problem. sa jag.
Jag la snabbt ner sakerna som de skulle ligga och stängde locket. Min kollega tittade tyst på mig. Efter någon sekund eller så sa hon;
- Hur sjutton gjorde du det där?
Till den frågan hade jag inget svar, jag bara såg att till det där behövs det en så stor kartong.
Fast det är inte första gången det där händer. Vid ett annat tillfälle skulle min chef skicka några saker till hennes dotter. Hon visade mig vad det var, jag tog fram en kartong, packade ner allt och så var det klart.
En gång då jag var på ett stort köpcenter i Neumünster tillsammans med min kompis Gerhards fru och handlade frågade hon mig om jag kunde hitta en kartong vi kunde plocka ner matvarorna i. Jag kastade en blick över vad som låg i kundvagnen och gick sen till hörnan där man kunde hämta sig en låda. Jag tog en som jag tyckte passade och så plockade jag ner allt. Allt fick plats som det skulle.
- Så snyggt och organiserat! sa Gerhards fru, pekade på det som låg i lådan och log stort.
En annan gång hjälpte jag min bror att flytta. Han hade packat bilen, den var full och det fanns ingen plats över. Fast han hade saker kvar utanför porten som han ville ha med sig.
- Så kan du inte lasta! sa jag och slet ut nästan allt.
Sen stuvade jag in allt och stängde bakluckan.
Det ruskiga är att ibland blir jag nästan lite rädd och undrar lite, hur går det där till, hur vet jag?

En ganska så trevlig helg blev det. Först så flyger det in en trevlig påskhälsning via ett SMS i mobilen, sen blir det vinst på lottot. Tack, säger jag.
Jag har även hunnit med att stryka 12 skjortor, vika några lakan och äta tre ägg.

På mina kavajslag har jag en del olika pins. De flesta har jag köpt på mina resor, köper hellre några pins eller ett par temuggar istället för någon souvenir. Andra pins har jag fått t ex från min brevvän i Tokyo eller på något annat sätt i gåva.

En av mina pins är en svensk flagga. Den brukar jag använda då jag beger mig till Tyskland, som en liten vink till folk varför jag pratar så underligt. De tittar min pin och ler medan de lyssnar på vad jag försöker säga. Fast många gånger behövs den inte, folk ser nummerplåtarna på bilen jag kliver ur, lyfter på armarna i luften, ler och säger; "Ah, sie kommen auf Schweden!". Fast här hemma brukar det bli andra reaktioner.
Då jag har på mig min pin från Science Museum i Minneapolis eller den från Science Museum i Edmonton brukar en del helt obekanta människor se den, peka på den och börja ställa en massa frågor. Då jag har den svenska flaggan ser de den, så stelnar de plötsligt till och ser väldigt allvarliga ut i hela ansiktet. Sen stirrar de på mig och försvinner?
För ett antal år sen frågade min vän Gerhard i Tyskland mig om jag kunde köpa en ny svensk flagga åt honom. Han brukar alltid hänga ut en på fasaden på huset sitt då han har besök från Sverige och den han hade då hade blivit väldigt sliten efter alla år. Jag sa; "Visst, det kan jag göra".
En dag på väg hem från jobbet gick jag och köpte en flagga, så satte jag mig på spårvagnen och åkte hemåt. Vid en hållplats klev tre kvinnor runt 50 ombord på spårvagnen. Då de såg sig om efter en sittplats fick de syn på mig med flaggan framför mig. Jag såg sex stirrande ögon som blixtrade mot mig.
Är det något fel på den svenska flaggan? I andra länder gillar folk sin flagga. Då jag var i Minneapolis fick jag en privat rundtur runt om i University of Minneapolis, där stod det stora flaggor i alla kontor och klassrum. Jag var på andra kontor och ställen där folk hade en flagga, antingen på väggen eller skrivbordet. Jag har en släkting i obygden utanför orten Lindstrom som driver en bilverkstad, han har en stor flagga hängandes på väggen i garaget. Bredvid flaggan hängde en stor verktygstavla med en massa skiftnycklar.
Kanske jag ska slänga min lilla svenska flagga? Jag kan ju köpa en pin med en dödskalle och två korslagda benknotor under på en svart bakgrund istället?
Folk kanske blir gladare då?

I dag fick jag frågan "Vet du om vi får lön innan eller efter påsk?" av en kollega. "Det vore bra att veta eftersom jag måste handla påskmat och betala hyran." Eftersom jag inte håller reda på när alla dessa speciella helger är och inte heller bryr mig om ifall lönen har kommit in på kontot eller inte eftersom det finns pengar där ändå så det räcker att betala mina räkningar så blev mitt svar; "När är det påsk då?".
Min kollega tittade förvånat på mig ett kort tag, sen ruskade hon på huvudet och sa "Så dum jag är, varför frågar jag dig??? Du har ju plånboken full och tjock med sedlar av både kronor och Euro." Sen fortsatte hon med "Men du måste tänka på det finns lågavlönade personer här, vi som har inte möjlighet att åka till Tyskland stup i kvarten och köpa flera flaskor med fin whisky eller ha ett bankkonto med massor av pengar. Det är påsk nästa helg, vi är lediga på fredag och måndag då!"
Jaha, svarade jag och sa att hon kunde höra med sin sekreterare eller ringa kontoret i Stockholm, där borde hon få svar.
Jag ska handla hem en laddning mat i morgon, kanske jag skulle köpa ett paket ägg då? Så jag har något att skoja upp mig med under nästa helg. Jag har bokat tvättstugan då, tänk om jag skulle äta några ägg medan jag plockar i tvättmaskinerna? Det kanske skulle göra det hela mycket roligare.