.

Mitt 10 veckors lottospel gick ut i lördags så i går tog jag mina kuponger och kollade hur det hade gått med vinsterna. 18:- kronor fick jag tillbaka, jag blev varken glad eller upphetsad. Gjorde ingen våg utan spelade 10 veckor till. Inte går det att pensionera sig heller så jag får traska till jobbet den här veckan också.

Hösten är på väg också och i går slog det mig att jag har ju ingen höstjacka, i år heller. Hade en jag gillade i flera år, men först gick dragkedjan sönder plus något annat och bara att låta byta dragkedjan skulle kosta mycket. Var runt i några affärer och letade efter något nytt men hittade inget som passade.
Kanske jag skulle ta en ny tur och se om det finns någon jacka som passar min kropp och smak. Fast snart är väl minusgraderna här och då kan jag lika gärna plocka fram vinterrocken.
Och var finns den där speldjävulen? Honom skulle jag vilja ha ett prat med. Så att han vet åt vilket håll de stora vinsterna ska gå.

I dag köpte jag en Bluetooth-sticka till datorn, tänkte att det måste ju vara enklare att koppla ihop telefonen med datorn via raidovågorna.
Men hej vad fel jag hade.
Jag installerade Bluetooth-programmet, kopplade på bluetooth på mobilen och startade programmet i datorn. Datorn börjar söka, den låter Tut-tut, Tut-tut, Tut-tut men det enda den säger är; "Hittar ingen enhet".
Då jag startar OVI Suite för att göra en synkning hittar den mobilen och säger att jag ska mata in 4 siffror i mobilen.
VAR ska dessa siffror matas in? Jag har knappat runt bland kontrollpanelen och inställningarna men inte hittar jag någon ruta att skriva in 4 siffror i.
I manualen till mobilen står det; välj Val - Sänd - Via Bluetooth. Ja det hjälpte ju mycket. Händer inte ett smack.
Mobilen hittar den lilla hörsnäckan hur lätt som helst.
Jag lägger ner eländet.

För att tanka över bilderna från min kamera till jobbdatorn så måste jag använda USB-sladden, det finns inget uttag för att stoppa i SD-kortet. Min privata dator har ett uttag så jag stoppar bara in kortet, det säger pling-plong och så är det klart.
I morse tänkte jag ta med sladden men den låg inte på mitt datorbord hemma. Jag tittade i lådan med mina andra datorsladdar, där låg laddaren till kamerabatteriet men inte sladden jag var ute efter. Den lilla kameraväskan låg där så jag öppnade den. Nej, ingen sladd där heller. Det enda jag hittade i kameraväskan var det lilla kortet på 16 mb som följde med kameran och 7:- Euro i blänkande 1:- och 2:-mynt.
Har ingen aning om när eller varför jag har lagt pengar där?
Tänkte då att kanske i datorväskan, men nej, inte där heller. Så innan jag gick till jobbet letade jag runt i hela lägenheten utan resultat. Här på jobbet finns den inte alls heller. Har letat runt i hurtsen och mina bokhyllor tre gånger nu.
Jag kommer ihåg att förra veckan såg jag sladden ligga bredvid datorn hemma! Jag tog på den och tänkte "Den måste jag ta med mig till jobbet en dag."
Är det någon liten tomte som spelar mig spratt?
Jag får väl tanka över bilderna i datorn hemma, sen lägga de på USB-minnet och därefter lägga över de i jobbdatorn.
Eller så kanske jag bara ska köpa en ny kamera. Den är 6 år nu och kanske börjar bli utsliten. Varannan gång jag slår igång den så ploppar Setup-menyn fram och jag måste ställa om tid och datum. Vissa gånger säger den pling, objektivet glider fram och så dör den bara. Kan inte ens röra luckan och stänga av den för objektivet är ivägen!
Usch, makterna är emot mig.

Jag fick inte med mig någon matlåda till jobbet i morse, så jag sprang snabbt ut och köpte mig en wok. Väl tillbaka på jobbet satte jag mig för att äta. Då inträffar två saker.
1, jag biter mig på inidan av underläppen
2, jag råkar drälla wok på slipsen
Varför? Jo, en ärta, eller om det var en böna halkade ner i halsen utan att jag var förberedd. Då hostade jag till av ren reflex.
Vad för jag då höra av mina trevliga arbetskamrater? Något tröstande, något uppmuntrande? Nej;
- Sitt inte och väsnas så människa! Ska du skrämma ihjäl oss?
Aj, läppen är både svullen och öm!

Vi håller på att renovera i kontorets serverrum, det byggs om, målas och det ska dit nya och fler maskiner. Jag upptäckte att det behövdes ett serverrack till så jag beställde ett nytt stort sånt. De hade ett på lager så det skulle gå fort att skicka iväg det;
- Du får det på onsdag nästa vecka, sa killen på dataföretaget.
Då jag pratade med honom så påpekade jag flera gånger att till vår lastkaj kan man bara köra med en bil som är högst 3,6 m hög. Han sa att det var bra att få veta det, skulle skriva upp det och framföra det till utkörarna.
På förmiddan i dag ringde en man mig som var på väg till mig för att leverera ett serverrack. Han frågade efter vägen och hur han hittade dit. Han sa även att hans bil var 4,3 m hög och undrade om han skulle kunna komma fram med den till vår lastkaj. Han försökte köra ner till lastgatorna under köpcentret men vid infartsporten blev han stoppad av vakten så han fick backa därifrån.
Då jag var ut och mötte honom på andra sidan av kvarteret fick jag veta att han hade kört halvvägs från Skåne. Jag hade fått veta att racket fanns på ett lager i Göteborg, det var därför det skulle gå att leverera det så fort.
Lyssnar inte folk på vad de får veta eller försvinner en del information på vägen mellan alla inblandade?
Det är inte första gången det här händer heller.
En gång t ex då en stor leverans möbler skulle komma så var flera personer från möbelföretaget på plats ett par veckor innan. Vi gick runt i huset för att se vilken väg som det var smidigast att ta in alla möbler. Nere vid infarten till lastkajen pekade jag på vägskylten som det står 3,6 på. Två av herrarna från möbelföretaget skrev upp det för att komma ihåg det i samband med planeringen av leveransen.
Då möblerna levererades kom två bilar som var 4,3 m höga. Chauffören i första bilen hoppade ut ur hytten, var fly förbannad och undrade varför vi inte hade nämnt höjden.
Mannen med serverracket var lugn och sansad, han sa bara att han skulle åka till en omlastningscentral och ordna med en mindre bil. När det levereras har jag ingen aning om.

En av mina tidningar ramlade för en liten stund sen in i postfacket,

jag ska genast hämta en kopp kaffe, bläddra och se upptagen ut.