Ryggskott
Usch!
Dagen har börjat i upp-o-nervänt kaos och blir bara värre.
Torsdag
Snart är oktober slut också.
Fick några samtal i dag också
Jag svarade, en man presenterade sig och sa varifrån han ringde. Så fortsatte han snabbt,
- Jag är i Göteborg i morgon och tänkte vara hos dig kl 11.00 och visa våra produkter! Vi tar ett snabbt möte och gör affär.
Jag svarade nej tack.
Efter att jag lagt på tänkte jag; Hm, så där har ingen annan sagt förut!
Dagens fundering?
Min telefon ringde i dag, jag svarade och i luren hörde jag en glad och käck röst som sa;
- Hej, jag heter Si Ochså och ringer från Hipp-o-happ!
Det blev tyst en halv sekund så jag sa;
- Hej.
Sen hann jag inte säga mer för plötsligt startade en hejdundrande säljarramsa som gick hurtigt i en rask fart och aldrig tog slut. Ungefär som en Duracell-kanin på speed.
Undrar hur den människan andas, tänkte jag. Med gälar? Eller personen kanske inte behöver andas? Jag kunde inte höra några andetag i alla fall. Jag hörde ord som suveräna, underbara och omtyckta. Jag var inte intresserad så mitt i malandet sa jag bara;
- Nej tack, jag är inte intresserad.
Då gick säljarramsan igång igen, från början, fast nu med ord som jätte-, väldigt och fantastisk instoppade lite här och där. Rösten var även något högre den här gången.
- Nej tack, jag är inte intresserad, sa jag igen.
Då gick ramsan igång igen, en tredje gång och lät likadan. Då brydde jag mig inte om att säga något, jag orkade inte, jag la bara på.
Undrar om jag var ohyfsad? Tänk om jag inte kan somna i kväll utan ligga och skämmas hela natten?
Nu slog det mig, människan i andra luren andades antagligen med öronen!
Nej
Jo, ett par saker finns i hjärnan.
Men jag orkar inte med att skriva.
Om jag tänker intensivt kanske någon uppfattar mina tankar?
Har annat att göra nu, ska titta på mina lottokuponger.
Så är det en sak till, men vad säger jag inte.
Afton på dig, er, eller om det nu är någon som läser?
Jahaja, sköljmedlet
Har haft tvättlördag i dag. Hade annat att göra också så jag tvättade snabbt (hade inte mycket i tvättunnan) och struntade även i att använda torkrummet. Allt eftersom körningen, bara 3 maskiner, blev klara sprang jag upp med det hela och hängde det i badrummet.
Medan jag stod nere i tvättstugan hände två saker:
1. Kom på att jag missade att ta med mig sköljmedlet. Vilket jag köpte för 2 år sen. Strunt samma.
2. Granntanten från våningen ovanför "råkade komma förbi och tittade in" då jag stod och pysslade i tvättstugan.
- Jaså, du tvättar ett senare pass den här lördagen. Sa hon och klappade mig på axeln.
Efter vårt samtal om bostadsområdet, helgens röjardag med contrainar utanför huset att slänga grovsopor i, vilka lägenheter i huset som hade fått nya boende och hur och varför, hennes son, mitt jobb så sa jag att hon fick gärna ta över maskinerna och tvätta för jag var klar.
Då lyste hon upp, gav mig en kram och sa;
- Du är verkligen en snäll kille!
Då jag kom hem för en stund sen slog mig en tanke, granntanten såg och verkade mycket äldre ut än tidigare?
Tänk om...
Måste nog ha lite mat också, springer ut och ser om jag hittar något att stoppa i mig.
Halstrad lämmel kanske? Eller ihjälskrämd grävling?
Sex!
Varken mer eller mindre
Stress, mutlunch och slösa bort pengar
Den här dagen bjöd på en hel del variation. Först kan jag bjuda på några exempel av hur jag kan bete mig då jag är lite trött på morgonen.
Fullt påklädd och klar för dagen öppnade jag min dörr, klev ut i trapphuset, stängde dörren och låste den. Trodde jag. Jag stod där och fattade inte varför det inte klickade och var var den gröna lilla lampan? Jag viftade några gånger till med handen framför dörren, och så insåg jag att jag försökte låsa dörren hemma med passerkortet till kontoret.
Jag la ner passerkortet i plånboken och plockade fram dörrnyckeln ur byxfickan istället. Då gick det mycket bättre!
Precis då jag kom fram till min hållplats rullade min spårvagn lägligt fram och jag klev på. Stirrade på den blå kortläsaren samtidigt som jag viftade med busskortet framför den och undrade varför den inte reagerade. Anledningen var att jag hade nyckelbrickan till ytterporten till kontoret i handen. Jag tog fram busskortet istället och då gick det mycket bättre.
Väl på kontoret blev jag anfallen av en massa förvirrade människor som antingen ville ha eller veta en massa saker. Under hela förmiddan gjorde jag ungefär 3 eller 4 saker samtidigt som telefonen ständigt ringde, eller så behövde jag ringa. Vid ett tillfälle hade jag två olika diskussioner igång, samtidigt som jag pratade i telefon kom en person in på mitt rum och började prata. Jag förklarade att jag pratade i telefon, pekade på den tydligt och pratade i luren men personen framför verkade inte förstå. Men jag tänkte, strunt samma jag pratar väl med båda då och det hela löste sig, båda personerna blev visst nöjda.
Sen åkte jag iväg till ett möbelföretag dit jag hade blivit inbjuden på visning av nya kontorsmöbler och lunch. Såg en massa snygga och smarta möbler, fick veta priserna på en del av sakerna som jag också skulle få mailat till mig sen. Provsatt en fåtölj som var gjord för att stå i en reception eller lobby, den var härligt skön och kostade 60 000:-. Efter visningen blev det god mat, lite allmänt prat och som avslutning kaffe och en härligt smaskig kladdkaka med grädde och jordgubbar.
Väl tillbaka på kontoret beställde jag först två pallar kopieringspapper, sen ringde jag och köpte en fax. På en kvart gjorde jag av med 33 000-. Det var hur lätt som helst. Så läste jag fyra mail, stängde datorn och gick hem.
Jag gjorde rätt på hemvägen, busskortet på spårvagnen och nyckeln i dörrlåset.
Heute ist Montag!
I dag fick jag plötsligt telefon, det var en person som undrade om det var något fel på nätverket på kontoret.
- Det går inte att komma in på servern eller surfa! Varför?
Eftersom personen till en början inte sa var han befann sig kunde jag inte svara på frågan. Jag fick veta att han befann sig i ett konferensrum två trappor ner så jag gick dit. Jag tittade så att nätverkssladdarna var inkopplade där de skulle. Vissa gånger kopplar folk helt galet fel. Passar inte sladden i uttaget, pga att det är fel uttag så trycker man bara lite hårdare och försöker i alla fall. Bara det är ett uttag så...
Jag tittade sen på switchen under konferensbordet, inte en enda lampa blinkade där. Jag gick vidare till anslutningen i väggen. Det satt i det här rummet i ett hörn, bakom ett hörnbord och mörkläggningsgardinen.
Vid uttaget kunde jag snabbt se orsaken. Uttaget var alldeles trasigt, någon hade lyckats med att dra sönder hela jacket. Sladden var faktiskt snyggt instoppad måste jag säga, så där lagom diskret. Ingen kontakt med en endaste liten signal alltså. Då jag visade hur läget var undrade de hur snabbt jag kunde fixa det hela.
- Ge mig en sekund så ringer jag en tekniker som kan komma hit och sätta i ett nytt uttag. Men, när han kan komma har jag ingen aning om.
Jag hörde 5 tunga suckar och såg 5 ansikten som stirrade trött på mig som om deras aktieinnehav plötsligt hade sjunkigt 48 % den senaste kvarten. Så fick jag två frågor; när hände det här och vem har gjort det?
Då gav jag upp och gick därifrån.
Söndag
Men jag vet, den chansen är väldigt liten, faktiskt lika med noll.
I torsdags höll jag på att slå ihjäl mig, eller nja, krossa min högra hand lite bara men kom undan med en bruten nagel. Jag skulle göra några passerkort till ett par besökare på jobbet. Då kommer en av receptionisterna och frågar varför jag inte har köpt en ny fax. Jag förstår ingenting, vilket personen antagligen ser på hur jag ser ut i ansiktet. Jag får i alla fall veta att den ena faxen inte har fungerat i några veckor. Jag förklarar att jag inte visste något eftersom jag inte är tankeläsare och inte kan hjälpa till om någon inte pratar med mig.
Vi har två faxar ståendes i receptionen, ifall den ena lägger av ska den andra vakna till och ta över. Då ska fax 1 tas om hand och då den är frisk lugnar fax 2 ner sig och går ner i dvala. Nu har inte det där hänt på flera år så vi bestämde att vi kunde plocka bort den trasiga faxen och spara den hela.
Dessa faxar är inga små maskiner direkt, utan mäter ca 50 cm i bredd, höjd och djup. De är också väldigt plana runt om, det finns inget att ta tag i om man ska bära de och de väger även en hel del kilon. Eftersom faxen var alldeles död så var det lika bra att plocka bort den. Jag tog dit en rullande pärmvagn som jag ställde bredvid bänken och tog tag i maskinen för att försöka lyfta den. Eftersom det inte gick så skuffade jag den mot vagnen, lyckades få över den på vagnen en liten bit och då rullar vagnen naturligtvis iväg.
Jag försöker ta tag i faxen men misslyckas, förståss, den föll rakt ner på golvet över min högra hand och mitt högra pekfinger. De två kvinnorna som hela tiden stått bredvid med händerna i fickorna och tittat på frågade "Oj, ramlade den? Hur gick det?"
Nageln fastnar nu hela tiden i kläderna, handdukar, allt jag tar i eller kommer emot!
Jag och min mobil börjar bli riktigt bra kompisar. Det går suveränt att surfa med den, jag har hittat en del trådlösa nätverk på olika ställen där jag har befunnit mig och kunnat logga på. Displayen är stor och fin, bilderna jag tar syns bra och radion låter fint. Däremot fattar jag inte varför det nu och då plötsligt ploppar fram att den vill koppla upp sig? Välj anslutning, står det. Det händer även mitt i nätterna, plötsligt lyser den upp där den ligger på bordet bredvid sängen och tycker att jag ska koppla upp mig. Det har jag varken tid eller lust med då, då sover jag ju!
I fredags kväll slet jag till slut av förslutningen på min fina flaska Bowmore single malt jag köpte i Rendsburg i somras. En 16-årig Limited Edition från 1990. Jag vred loss korken, stack näsan över öppningen och satt i soffan och bara sniffade en lång stund. Det doftade härligt underbart, bara det gjorde mig glad och lycklig. Så hällde jag upp en skvätt och smuttade på den, kände den härligt rökiga smaken, med stänk av kryddor och andra smaker från sherryfatet som den legat i. Jag blev väldigt avslappnad, kände hur jag fylldes med glädje och lycka då jag kände whiskyn flyta runt med blodet och fylla min kropp.
Har skrivit en lapp och satt på kylskåpet att jag måste köpa en flaska till då jag är i Tyskland nästa gång!
I dag gav jag mig ut för att se om jag kunde hitta mig en höstjacka. Men det gjorde jag inte. Såg bara en massa parkasliknande saker med stora huvor, fyllda med en massa dun eller någon annan stoppning. Den första tanken jag fick då jag såg de var att en sån tar man på sig en eftermiddag och traskar sen upp på Himalaya på en liten promenad. Den andra var, det där är inget för mig, den försvinner jag i. Men jag måste ju i alla fall prova, hittade en i min storlek, hängde på mig den och letade upp en spegel. Det jag såg i spegeln var; en enormt stor fluffig jacka, med ett litet huvud upptill och nere vid golvet stack det fram två små skor. Jackan hängde ju långt ner över vaderna. Det var inget för mig så jag hängde tillbaka den och åkte hem.
Jag får använda min sommarjacka och mina kavajer ett par veckor till tror jag. Men det stör inte så mycket, jag är så varmblodig och fryser inte i första taget. Jag använder inte handskar så ofta heller.
Nu får det bli en kopp kaffe, sen måste jag putsa mina skor, jag såg att de var lite dammiga.
I dag blir det lite mums
MB Sprinter
Det var det första min bror sa då jag kom körande med en vit glänsande Sprinter och hämtade upp honom i går kväll. Han har flyttat hit till stan och behövde hjälp med att hämta och köra hem lite möbler han hade köpt.
Det andra han sa var;
- Jag såg dig inte först, det såg ut som en mygga satt vid ratten.
Under vår färd blev det lite, nej, en hel del prat om bilisterna omkring oss. Det blir många gånger så. Kan nog vara för att jag har kört både buss och lastbil ett antal tusen kilometer och han jobbar som bilskollärare.
På vår väg åkte vi över Göta älvbron.
- Här har jag förstått att det är fri fart för alla, sa jag Jag blir alltid omkörd här, har kört i drygt 90 och det har blåst förbi ett antal bilar.
- Ja, det är ju dubbelfiligt, det betyder väl att man får hålla minst 110?
Ute på den stora leden höll jag mig i vänsterfilen tills det var dags att svänga av. Blinkade ordentligt, la mig först i högerfilen, vi närmade oss avfarten, då plötsligt hoppade en liten bil utan förvarning från vänsterfilen, in framför oss och skuttade rakt över den heldragna linjen. Efter att bilen åkt en 20, 30 meter längs påfarten kom det två blink från bilen.
- Titta, sa min bror, han hade en liten spak att pilla på.
Vid ett ställe där vi åkte fanns det flera rondeller, en påfart och bussfiler. Där fanns också påbudsskyltar, varningsskyltar och tjocka heldragna väglinjer.
- Här är det skoj att åka med folk. Kan du gissa hur många som slänger sig både tanklöst och handlöst rakt in i de här bussfilerna utan titta sig omkring?
Vid ett tillfälle låg jag i högerfilen, höll god fart och hann upp en bil som låg i vänsterfilen. Vi skulle fortsätta en liten bit till och sen svänga höger, vad bilen till vänster tänkte eller skulle göra visste jag inte riktigt. Den for som en snorloska kors och tvärs över hela vänsterfilen och då jag låg jämsides med den såg det ut som om den tänkte slänga sig in i sidan på Sprintern.
- Men bestäm sig nu, sa jag till den vimsiga bilen.
- Äsch, sa min bror, ge den en knuff så lär han sig. Vi är tyngre.
Men vi kom fram till avfarten så jag svängde av, den andra bilen försvann vidare på sin vingliga färd.
Det verkar visst vara OK att köra utan lyset på halv 9 på kvällen. Såg två bilar som for omkring med alldeles svarta strålkastare i kvällsmörkret. De kanske försökte spara på bensin, bilen drar ju lite mindre ju färre saker man har på.
Nästan lite Hitchcock
Plötsligt ryckte jag till, öppnade ögonen och stirrade på klockradion, 06.52 visade den. Det blev många lååånga minuter... Jag suckade, slet av mig täcket, hasade in i badrummet och gjorde mig i ordning. Så traskade jag iväg till hållplatsen och tog mig till jobbet.
Om jag kommer till jobbet en aning för sent gör inget, jag har flextid. Fast drar jag mig allt för länge så brukar det ringa på min jobbmobil. Oftast är det från receptionen, frågan jag alltid får då är; Men Lennart, har det hänt dig något? Ibland är det folk som har andra frågor, som Jag har tappat mitt passerkort, hur gör jag? eller Jag behöver ett USB-minne, hur gör jag?
Väl på jobbet så skulle jag upp i huset så jag klev ut i trapphuset och tryckte på hissknappen. Då sa det Kriiitsch! lamporna i trapphuset blinkade till ett par gånger, hissknappen slocknade och jag hörde hur hissen snabbt stannade till med ett skrik. Nu har vi två hissar i trapphuset och det var den högra som la av. Så jag tryckte på hissknapparna vid den vänstra, knappen tändes och jag hörde hur hissen gick igång och såg på displayen att den rörde sig. Den kom till mitt våningsplan, dörrarna öppnades, jag klev in, tryckte på 3 och dörrarna stängdes.
Så blinkade ljuset i hissen till ett par gånger, det blev mörkt några sekunder, knappen slocknade och plötsligt for jag ner till källaren! Då hissen stannade i källarplanet blinkade ljuset till igen, jag tryckte på knappen för våning 3, den tändes och då for den uppåt.
Jag hamnade på våning 3, till slut.
Kändes som att vara med i en film av Hitchcock, var tanken som slog mig då jag klev ur hissen.
Oj, måndag!
Jag vann inga miljoner på lotto så jag får väl gå till jobbet den här veckan också.
Men, vad nu då?
Den här lördagen var min tvättstugedag. Nu hade jag inte så mycket att tvätta, bara tre små maskiner så det gick fort undan. Jag hade två par byxor som måste lämnas in till temtvätten så jag slängde med en laddning skjortor samtidigt, så slipper jag strykningen!
Under tiden som jag torkade mitt i torkrummet så passade grannkillen som bor under mig på att köra ett par maskiner eftersom jag inte behövde de mer. Vi brukar göra så ibland. Vid andra tillfällen brukar en granntant en trappa upp ringa på och fråga om hon kan låna en maskin eller två.
Tyvärr hade jag råkat kladda ner duken jag har på mitt soffbord (det var några chokladfläckar) så jag slängde med den i en av körningarna. Då den var färdigtvättad och jag tog ur den ur maskinen upptäckte jag att det hade blivit några hål i den! Vad är det för en elak tvättmaskin? Så får den inte göra, det är ju min favoritduk!
Lite mums så här på fredagen
Som vanligt började jag fredagen med vår sedvanliga fredagsbulle. Skar mig en bit efter lunchen också.
Efter lunch kom det in en klient som ville visa sin uppskattning och lämnade ett par lådor med bakelser.
Det blev lite kvar av den goda bakelsen så jag gjorde slut på den innan jag gick hem. Det vore ju dumt om den låg där under helgen och blev dammig.
Har gjort en liten inventering
Jag har 4 tomma ölbackar i garderoben. Så har jag plockat ut några flaskor från ytterligare 2 backar och lagt på kylning i kylskåpet.
Får snart höra med min kompis Gerhard i Tyskland om det går att ta en liten tur och hälsa på där. Så jag kan köpa några nya backar och även besöka den trevliga whiskyaffären i Rendsburg.
Gärna i samband med att julmarknaderna har kommit igång. Det är så mysigt att gå och dricka glühwein och titta på de små stånden med allt annat gott att smaka på. Marzipan till exempel.
Måste även komma ihåg att köpa choklad. Fast det har jag fortfarande kvar en massa i lådan.
Fastän jag rensar min inbox
Ett evighetsgöra
Fick ett mail på jobbmailen om att jag hade för mycket i maillådan. Jag rensade bort en massa sända mail med bilder och skannade dokument, de tar ju en hel del plats och det var inget jag behövde spara längre. Så passade jag på att titta på gamla mail i inboxen. Rensade bort drygt 40 mail som inte var viktiga att ha kvar.
Fast under dagen ramlade det in 22 nya mail.
Tror det där är en evighetsmaskin, jag raderar och någon annan fyller på.
Det tar aldrig slut.
Kanske därför jag känner mig lite slut ibland?
Gamla pengar
Tror jag ska ta en sväng förbi mynthandlaren igen och se om han har kommit tillbaka och öppnat. Det kanske kan ge några kronor som går att använda. Jag hade en hel del gamla en-kronor tidigare, även de kom från farmor, som jag gick till mynthandlaren med. De fick jag drygt 2 000:- kr för.
Ett besök på Liseberg
När vi var klara med besöket körde han hem mig. Jag frågade om han skulle hitta ut från stan själv den här gången. Då fnös han åt mig och sa Visst! En gång då han skulle komma hem till mig berättade jag klart och tydligt hur han skulle köra. Jag väntade och väntade, plötsligt ringde han och sa att han trodde att han råkat hamna i Mölndal. Jag ledde honom rätt via mobilen så till slut kom han rätt.
Då han skulle åka hemåt svängde han fel någonstans, men efter någon timme hittade han visst ut ur stan.
Mumsich!
Det är jag som har tagit en bit där!
Ska ta en bit till strax.
