Men snälla nån då
Men så tittade jag lite noggrannare på avin och upptäckte att det stod en helt annan adress till utlämningsstället. Jag måste åka till Majorna någonstans för att hämta det. Då tänkte jag att det får bli under helgen istället. Det stod att sista dagen för att hämta körkortet var den 22 december, så det är ju ingen panik.
I dag låg det en påminnelse på hallmattan!
December har ju inte ens börjat än?
Tillbaka
Resan hem gick helt utan problem. Gjorde bara två korta stopp och tankade snabbt. Det hela gick så fort att jag blev förvånad. Det började snöa och blåsa en massa efter Halmstad och ända fram till Göteborg så vägen blev hal och moddig. Men bilen var så tungt lastad att den låg väldigt stadigt på vägen, det bara var att hålla farten uppe så tog jag mig fram helt utan problem.
Det tog en dryg timme att lasta ur bilen, blev alldeles svettig så jag fick ta en dusch innan jag åkte och lämnade bilen. Jag fick nästan träningsvärk av att lyfta alla ölbackar.
I mitt kylskåp finns en gammal ostkant, en tub senap och en burk hallonsylt. Jag glömde att gå in och handla på vägen hem från jobbet.
Men jag har ris, kaffe och hårt bröd i skafferiet.
Och i hallen står en massa ölbackar!
Det blev fyra totalt
Då jag var i Schleswig i dag passade vi även på att kila in och värma oss i ett mysigt café.
Där hittade jag en härligt god nougatmuffins som passade bra till cappucinon. Nu blir det födelsefirande med lite gott att äta. Plus god dryck naturligtvis.
Så, det kom en liten skvätt snö
Fast eftersom det är +1 grad så håller allt på att smälta bort, molnen håller på att dra sig undan och den lysande solen tittar fram mer och mer. På förmiddan for jag iväg till en stormarknad för att göra en del av mina inköp.
På dryckesavdelningen tycker jag det är väldigt trevligt att vara, jag går runt och tittar på det härliga utbudet. Det kan bli ett antal varv. Tänk om jag skulle råka bli inlåst där en natt?
Där spritflaskorna står finns inte bara de vanliga modellerna av flaskor. Det finns även de på 3 och 5 liter. Naturligtvis finns det små flaskor också, t ex mouserande vin av olika modeller på 20 cl. Så finns det även vissa erbjudanden, du får ett eller två glas med eller en praktisk väska att bära flaskan i. Jag såg också färdiga kartonger med en flaska Bacardi och en liten Cola i. På en del flaskor sitter det röda prislappar.
I dag hade de även provsmakning av Baileys.
Tog en sväng till Lübeck
Parkerade på en stor P-plats som låg granne med ett välkänt hotell, på hotellets parkering kunde jag se ett stort antal svenska bilar stå uppställda.
Medan jag tog en sväng bland marknadsbodarna kunde jag också höra en hel del svenskar prata runt omkring mig.
Jag passade på att smaka på en del av det goda som fanns där, speciellt de varma sakerna. Det fanns wurstar av många olika modeller, den ena godare än den andra.
Någon snö har jag inte alls sett, det lyser bara en stor sol från en härligt klarblå himmel!
Tror jag ska gå ut med hunden en sväng och njuta. I kväll blir det födelsedagsfest också.
Här finns inte en gnutta snö!
Temperaturen ligger på +1 och det är hyfsat ljust, det finns ett tjockt molntäcke på himlen men det är inget som stör. Jag har vinterjackan på mig men bryr mig inte om att dra upp dragkedjan, jag är så varm i kroppen. Det skvalpar omkring en del glühwein i magen som också rinner runt i blodet. Jag kan inte köra bil med jackan på heller, den är så stor och otymplig så jag tar alltid av mig den då. Den fluffar upp sig som ett tält så jag inte hittar ratten.
Här i landet är det strängt förbjudet att sitta med mobilen, eller handyn som man säger på tyska, i handen och prata eller skriva eller läsa SMS. Det är höga böter för den som ertappas. Folk följer den regeln också. I bilen jag har så kan jag enkelt koppla in mobilen via bluetooth och prata rakt ut i luften medan jag kör. Bilisterna här följer inte bara den regeln, de kan högerregeln, blinkar då de ska svänga eller byta fil och vet hur man beter sig i en rondell. De släpper även in andra bilar vid köer eller som har råkat hamna i fel fil och vill tillbaka.
Vissa som ringer mig brukar säga "Vad gör du?!" som första meningen då jag svarar. Det är inte varje gång jag kan svara "Runt 170 på Autobahn A7 och kör om 6 långtradare!".
Bilen är fortfarande väldig tom, jag har inte handlat något än direkt. Har strosat runt i några intressanta butiker och tittat på alla skojiga och trevliga saker som finns att köpa. Hittade en liten kudde som jag tyckte kunde få flytta hem till mig, tror den ska få bo i min säng.
Var in till ett stort köpcenter och tog en liten titt i matbutikens drickaavdelning, det är uppladdat ordentligt med glühwein. Det finns t o m på bag-in-box, 10 liter räcker ju till några törstiga personer ett tag. Så slipper man det där med att hålla på och öppna flaskor och springa till återvinningen så ofta.
Mmm... gott!
Då jag gav mig av därifrån hade jag en kartong som innehöll några flaskor underbar dryck och några påsar praliner i famnen.
Jag befinner mig utanför Sveriges gräns
Tog en kort paus strax utanför Odense där jag sträckte på benen och tog en liten matbit. I kväll ska jag på födelsekalas, ska visst vara på en indisk restaurang.
Kylan rullar in lite här och där
Har många gånger genom åren fått höra av min farbor att vädret i Canada kan vara väldigt skiftande. Då jag hälsade på mina släktingar ett par veckor en gång i mitten av maj höll sig temperaturen stadigt runt 29 grader. En dag regnade det lite lätt en dryg halvtimme.
Fick även veta att ju kallare det blir ju färre människor rör sig ute. Vid -25 syns faktiskt en hel del folk ute, men vid -30 eller -35 då håller sig de flesta sig inomhus.
Det är flera år sen jag var med om sån kyla, tror jag ska åka dit någon vinter och känna på det igen. Jag vill se deras mängder av snö också. Den är härligt vit har jag sett på bild, inte grå som den lilla skvätt är som lägger sig på marken i mina kvarter.
Jösses, vad hände?
Bland annat upptäckte jag att det var dags att beställa en pall kopieringspapper så jag loggade in för att göra en beställning. Då såg jag att jag redan hade gjort det för två timmar sen!
Varenda sekund varje dag så hade jag alltid något att göra så jag hann inte ens sitta och surfa något direkt, eller ens logga in och kolla min privata mejl. Fast jag hade 14 kaffekoppar ståendes på skrivbordet i fredags så jag hann dricka några skvättar lite då och då.
Det känns som om jag varje dag bara har varit på jobbet, gått hem alldeles utmattad, sovit tre timmar och sen gått tillbaka till jobbet. En kväll i början av veckan kom jag på mig att stå vid soffbordet med fjärrkontrollen i handen, men jag slog aldrig på TV:n för jag visste inte vad det var för dag och om det verkligen var nödvändigt att titta på något. Sekunden efteråt kände jag en enormt stor trötthetskänsla falla från himlen och fylla hela mig. Jag la ner fjärrkontrollen, gick in i sovrummet, drog av mig kläderna och la mig under täcket och slocknade. Just som jag stängde ögonen såg jag att klockan bara var 21.35.
I torsdags kväll fick jag en liten paus i alla fall. Blev bjuden på restaurang av en leverantör, åt en härligt god lammfilé och till den drack jag gott öl och vin. Till dessert tog jag en slags ostboll i cognac men det var inget att ha. Tyvärr gick klockan alldeles för fort där under kvällen, jag hann inte beställa en Irish Coffee! så plötsligt var vi tvungna att lämna restaurangen och jag åkte hemåt för en liten skvätt sömn.
I dag upptäckte jag att det finns ingen mat i mitt kök! Men det är ju inget nytt.
Ungdomstiden vaknade i mig
Förra veckan fick jag ett kuvert i brevlådan om att det var dags att förnya körkortet. Upptäckte att jag hade fått ytterligare en behörighet bland alla bokstäver jag redan har där, AM för moped. Den behörigheten kan jag klara mig utan!
Jag har bara hemska minnen från min väldigt korta period som mopedägare, vilka jag har lagt ner i ett stort svart hål långt ner i min själ. Då jag var 14 fick jag en moped av farmor som hon i sin tur hade använt och den kom från ett förråd i en kommun i mellansverige. Den var från 60-talet någonting. Jag körde den två gånger, och den gick nästan inte alls vid dessa två gånger. Jag sålde den för 100 kronor.
I alla fall så gick jag till en fotobutik i dag och tog nytt kort till det nya körkortet. Där i butiken fanns en massa kameror från förr. Det var innehavarens privata samling.
Jag såg en Olympys Trip 35, en sån som jag fick låna på högstadiet då jag hade fria aktiviteter och jobbade i mörkrummet nere i källaren. Jag såg en Pentax K1000 som jag fick låna ett par gånger tillsammans med några objektiv ett par dagar. Jag såg en Chinon CE-4 som en klasskamrat hade. Jag såg en Cosina CT-7 som jag fick av mina föräldrar, som jag fortfarande har kvar och ligger i kameraväskan i garderoben. Bredvid den ligger även en Pentax A3.
Jag blev alldeles varm i kroppen och kände en massa minnen komma tillbaka.
På vägen hem undrade jag lite lätt, hade det där något samband med att jag i går surfade runt och tittade på digitala systemkameror? Att jag nästan har bestämt mig för att köpa ett kamerahus plus två eller tre objektiv?
Väldigt klart och tydligt
Efteråt kastade jag en extra blick på min elräkning, på baksidan finns alltid ett diagram med liggande staplar på förbrukningen för hela året hemma hos mig. Jag kunde som vanligt se fyra saker:
1. Förbrukningen ligger på samma nivå varje år, det är bara en liten variation uppåt eller neråt.
2. Det syns väldigt tydligt vilka veckor jag är bortrest, bland annat när jag gör mina veckoresor till Tyskland.
3. I juli är det underligt nog en stor topp, vilket jag inte riktigt förstår. Kan det vara kylen och frysen som får jobba lite extra?
4. I december är förbrukningen störst, kan det vara all glühwein jag värmer när jag myser i vintermörkret?
Tittut!
När jag öppnade lådan för att lägga ner mina nydiskade bestick i dag fick jag en överraskning. Såg något som rörde sig där, det var en spindel som sprang runt runt.
- Du ska inte vara där, sa jag och hade ihjäl spindeln.
Sen sköljde jag av besticklådan, torkade den, la tillbaka den och så ner med besticken.
Ett sånt sätt, bara ockupera min besticklåda så där.
En hutt!
- Du har förtjänat en hutt, eller två!
Känner att det är bäst att göra som rösten säger, annars kanske rösten blir upprörd och börjar ryta på mig. Frågorna nu är bara; Vad jag ska välja? Hur stor får en hutt egentligen vara?
Rybrick
Håller skärmen på att dö, eller är det något med datorn? Båda är ju inte ens 2 år.
Får titta på det här mer under helgen tror jag. Orkar inte nu.
Dagens moderna kundservice
Förra veckan kom en av killarna, gav mig en skanner och sa att den inte fungerade. Vi testade att koppla in den i tre olika datorer och provade även med olika sladdar. Inget hände, den var helt död.
Jag ringde kundtjänsten på företaget i Stockholm där jag hade köpt maskinerna för att reklamera skannern. Tjejen jag pratade med visste inte riktigt hur det skulle göras men tog mitt namn, telefonnummer och mailadress. Dagen efter ringde hennes chef och sa att han skulle maila en länk jag skulle klicka på den och sen fylla i en felanmälan. Innan vi sa hej då till varandra sa han glatt "Lycka till!"? Det kom ett mail, jag klickade på länken och fyllde i namn på företaget, mig, telefonnummer, mailadress, modell av skanner osv, osv och längst ner på formuläret skrev jag; Skannern är död. Har provat med olika datorer och sladdar.
Ett par timmar senare fick jag ett mail; "Write your problem in English!"
Jag gjorde om hela processen och skrev mitt meddelande på engelska. Ett par timmar senare ringer en man angående skannern och pratar engelska, med stark tysk brytning. Det visade sig att han satt på ett kundcenter i en stad i Bayern!
Jag förklarar hur det ligger till med skannern och han säger; "OK, vi får byta ut den. Jag ordnar så det kommer en ny skanner snabbt."
I dag kom det en ny skanner med sladdar och allt. Den kom från ett ställe någonstans i norra England, hade åkt flyg till Sverige och leverades med bud till kontoret!
Priset på skannern är inte ens i närheten av vad hanteringen av ärendet och frakten måste ha kostat.
Återhämtning eller rättare sagt, slappardag
Det jag ska göra i dag är en matlåda att ha med till jobbet i morgon och så välja ut vilken slips jag ska ha på mig nästa vecka.
Jag har ett missat samtal på ena mobilen men det orkar jag inte ta hand om i dag, får ta det i morgon. Är det något viktig ringer personen upp igen.
Nu ska jag bara lyssna på På minuten och existera lite lätt.
Vänta, lottot måste jag ju kolla!
Gjorde en liten utflykt
Där tände jag ett ljus åt pappa.
Medan jag stod där i mina tankar sände jag en fråga ut i rymden, var svävar du omkring någonstans?
Men ojdå!
Plockade fram dammsugaren i dag och svepte runt med den i hela min boning. Passade även på att ta ett svep inne i garderoben och då jag var klar gjorde jag en liten inventering av mina ölbackar. Nu står det 5 backar med urdruckna, tomma flaskor där.
Jag måste höra av mig till min kompis Gerhard i Tyskland och fråga om det går bra att hälsa på hos honom. Det är ju snart julmarknad där borta också, jag börjar känna suget efter glühwein och wurstar.
Vad sjutton är det som luktar?
På väg hem från jobbet släntrade jag lite löst och avslappnat genom kvarteren i centrum. Tänkte att jag behövde ju inte kliva på spårvagnen vid den närmsta hållplatsen utan kunde ta en ordentlig promenad och få i mig lite syre. På min vandring såg jag en massa människor springa fort fram med stirrande blick och flera hade en massa kassar i händerna. I ett kvarter såg jag att julbelysningen hade satts upp!
På Åhléns har julpyntet plockats fram också. Ja ja.
Plötsligt såg jag en liten frisörsalong dyka upp i ögonvrån. Aaa! tänkte jag och stannade till. Jag borde passa på att klippa mig, tänkte jag vidare. Det har jag tänkt i två eller tre veckor men inte kommit mig för, det är inte så noga med hur jag ser ut på skallen, har ingen frisyr ändå. Jag tog i alla fall tag i dörrhandtaget och klev in i den lilla salongen.
Den var verkligen LITEN, bara något större än mitt kontorsrum på jobbet. Det satt en person i den enda stolen som stod där och jag frågade om det gick att klippt.
- Visst, sa kvinnan med saxen, jag är snart klar. Sätt dig där bara, fortsatte hon och pekade på en stol i hörnet vid dörren där jag stod.
Kvinnan klippte snabbt vidare och efter en kort stund fick jag sätta mig i stolen framför spegeln. Jag fick ett skynke över mig och så började hon först tvätta håret, torkade och så satte hon igång att klippa. Hon frågade hur jag ville ha det.
- Klipp det ordentligt kort bara, sa jag, det går inte att göra något annat. Du får gärna ta bort allt om du vill. Men det ville hon inte, hon sa att visst kan du få en bra frisyr och så satte hon igång att klippa.
Nästan en timme senare var det klart. Hon blåste det torrt, fluffade till det med händerna, jag klev ur stolen, betalade och fortsatte hemåt.
Hela vägen hemåt kände jag en konstig doft omkring mig. Det luktade något underligt sötsliskigt, fick en tanke på segt gélégodis, billig kvinnoparfym eller något liknande.
Då jag varit hemma en stund kliade jag mig på huvudet, kände något konstigt på fingrarna och då förstod jag att hon hade antagligen smetat in något smörj i håret!
Trött, matt eller bara slut?
Ibland, nej, oftast rusar allt bara i rapidfart tycker jag och skulle gärna vilja ha en knapp att trycka på så att allt stannade av och jag kunde få en liten paus. Så jag kunde sätta mig ner, få andas ut och in en liten stund och samtidigt hämta lite ny kraft och energi.
På jobbet kan jag få sitta ifred en minut eller två bakom skrivbordet sen är det alltid något som dyker upp. Antingen så ringer det eller så rusar någon in på rummet och vill något. Jag har insett att jag är bara en väldigt liten människa här i det stora universumet och kan inte göra så mycket åt saken så jag härdar ut så gått det går.
En av tjejerna i receptionen har ett trollspö liggandes bredvid sig. Då och då brukar jag gå förbi där, ta trollspöet i min hand, svinga runt det i luften några gånger samtidigt som jag tyst önskar mig några saker. Men inget har slagit in!
Trollspöet är av plast och köpt på Buttericks, kanske det är felet?
På förmiddagen i dag höll jag på med 7 eller 8 olika saker då telefonen ringde. Det var en kvinna som pratade engelska och ringde från ett land i Europa. Hon berättade att hon sålde bland annat mousetrappers och bildskärmar till vårt företags kedja i sitt land. Hon tyckte att jag skulle börja handla av henne så skulle jag få väldigt, väldigt bra priser.
Plötsligt blev jag bara alldeles matt i hela kroppen och frågade;
- Hur kan det löna sig att sälja saker och frakta de genom halva Europa? Blir inte frakten dyrare än produkten?
Hon lyssnade inte alls på det jag sa utan mässade bara på om att det vore så trevligt och bra att göra affär med henne.
I ett kort ögonblick höll jag på att bara häva ur mig;
- Bitte baby, eller om det var Merde, plus ett antal andra väldigt allvarliga ord kallt om vad jag tyckte om det hela.
Men eftersom jag är en sån ordentlig och skötsam person som inte tycker om att brusa upp så var jag väldigt behärskad, sa bara Nej tack på ett vänligt sätt och la på.
Nu ska jag sätta mig i soffan och försöka njuta av ett par chokladpraliner, andas lite lätt och bara existera.
