Jag kanske skulle sluta med det där
Men det är kanske lite dumt, det stackars tangentbordet blir smutsigt. Vände på tangentbordet för en stund sen och det rann ur en massa brödsmulor ur det.
Så kan ju en lördag också bli
Med morgonrocken hängande på ena axeln, ena armen halvt instucken i ena ärmen, högra foten i en toffel och den vänstra foten på golvet började jag inse att det verkligen ringde i en telefon. Sen slog det mig att jag borde svara så endast klädd som jag var började jag som en zombie långsamt svaja iväg efter ljudet. Jag hittade luren, lyckades trycka på rätt knapp och kraxa fram ett hallå.
Då hör jag en röst som pratar om inbrottstjuvar, röra och polisen. Då jag har kvicknat till förstår jag att det har varit inbrott på kontoret. Det är en medarbetare som då han gick in i huset mötte en stirrig man som rusade iväg och så såg han sönderslagna glasrutor.
När jag gick runt på kontoret och inspekterade det hela på plats såg det inte så farligt ut. Innan jag åkte därifrån fick jag ett meddelande om att polisen hade gripit en person vid ett annat inbrott i stan. Den personen hade vissa saker på sig som var märkta med vår logga på.
Någon på vårt kontor har blivit av med en kostym och skjorta. Det satt på mannen polisen tog.
Magiska fingrar? Kan det vara så?
I dag ringde en medarbetare och sa att hennes dator inte ville starta. Jag tog mig till hennes rum och hittade henne, sittandes vid skrivbordet och klia sig i skallen. Vi trycker i våra bärbara datorer i en docka då vi jobbar där. Till dockan är tangentbord, mus och en extern skärm kopplad, på dockan finns en knapp att trycka på så man slipper lyfta på locket för att starta den och sen stänga locket.
Hon hade tryckt på knappen flera gånger utan resultat. Jag fingrade runt lite på dockan, drog ut strömsladden och stoppade in den igen. Då tändes den lilla lampan i knappen, jag tryckte på knappen och då vaknade datorn till liv!
Min medarbetare tittade med stora ögon på mig.
- Men vad gjorde du?! sa hon förvånat. Hur fick du igång den?
Jag sa att jag bara smekte runt lite med händerna för att hela datorn och dockan.
- Jag har ju ryckt i alla sladdar där! fortsatte hon. Du måste ha magiska fingrar. Tänk om dina fingrar skulle smeka över mig, undrar vad som skulle hända då?
Kanske jag skulle ha funnit en knapp att trycka på?
I dag var jag riktigt flitig!
För att varva ner tog jag en kopp kaffe och lutade mig tillbaka i stolen. Då ringde min chef och vi pratade om ditten och datten och så gav hon mig lite beröm hon hade fått höra och blivit tillsagd att framföra till mig.
Efter lunchen högg en medarbetare tag i mig och sa att det läckte vatten i ett rum. Jag gick till rummet för att titta och såg att i taket hängde det en hel del vattendroppar som dripp-droppade ner på golvet. Jag ställde mig på en stol och petade på taket, gipset var ordentligt vattensjukt så fingret trycktes lätt in i det. Ungefär som i en ung flickas skinka.
Jag ringde efter en händig hantverkare. Efter en stund kom det en man i overall och med en stor verktygslåda. Han tittade på taket, nickade lite, ställde sig på stolen och körde näven rakt upp i taket. Sen drog och slet han bort en massa gipsbitar och som avslutning tog han fram en såg och sågade upp ett stort hål i taket. Sen sa han att han var tvungen att kolla en grej och försvann.
Han kom inte tillbaka på flera timmar, men alla hans verktyg ligger kvar på golvet så jag antar att han dyker upp igen.
Jag tog mig ytterligare en kopp kaffe sen gick jag hem.
Inspirerad? Jag? Nja...
Usch, det blev dyrt
Som en liten omväxling i mitt trista liv tog jag en Volvo C30 på min lilla tur, det blev inte speciellt skojigare tycker jag. Den var törstig, (E85) den lät mycket när jag gasade men det hände inte så värst mycket. Den var stötig också, bilar kortare än 4,5 meter är inte bekväma att åka i. Så var det den där spaken mellan framstolarna jag var tvungen att rycka fram och tillbaka i också.
Men var fanns ABS:en?! Det trodde jag alla nya bilar hade numera?
Hjälp!
Det skulle vara trevligt och praktiskt med en assistent tycker jag. Har inga större krav, blondin eller brunett spelar ingen roll, bara hon har stora bröst och är under 30.
Nu måste jag hälla i mig en skvätt kaffe!
En tanke flög genom hjärnan
Jag tog en kopp kaffe istället, men ingen kaka.
I dag gör jag nog inget vettigt?
Sen skannade jag två dokument, hade ett besök, satt och surfade en stund.
Så blev det plötsligt dags för lunch!
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och en smaskigt god ZEBRA-kaka.
Eller kanske ska jag ta två?
Nej, kopiatorn är INTE trasig
Så, vad kan då lösningen vara?
Mmm... små godsaker!
Jag hittade goda söta saker här i lådan. Blir smaskigt gott till kaffet!
Nja?
Halva dagen har gått, vad har jag då fått gjort egentligen? Har jag fått något gjort? Haft ett möte och köpt pennor.
Inte mycket.
Nej, jag tar lunch istället.
Vadan detta?
Med jämna mellanrum går jag igenom dokument och bilder i datorn. En del lägger jag över på min externa hårddisk, andra slänger jag. Jag klickar radera och dem hoppar över till papperskorgen.
Sen högerklickar jag på papperskorgen och väljer "Töm papperskorgen". Då försvinner papperskorgen?! Det är likadant varje gång! Nästa gång jag startar datorn, ja då finns den lilla papperskorgen där igen.
Jag fattar inte ett smack?
Fast varför bryr jag mig, det är ju söndag.
Jag är chockad!
I går var det en arbetskompis som berättade hur hennes sambo kokar ägg. Hon sa att det var hur enkelt som helst (menat: att t o m jag skulle kunna klara av det) och äggen blev fint löskokta.
För en stund sen tog jag 2 ägg från kylskåpet och satte igång.
Det blev succé! Jag lyckades.
Hur jag gjorde?
La 2 ägg i kastrullen, hällde på med vatten så äggen täcktes. Ställde kastrullen på plattan, vred på till full styrka. När vattnet började koka stängde jag av plattan, då vattnet hade tystnat och låg stilla tog jag bort kastrullen från plattan. Tog aldrig tiden men det blev kanske runt 5-6.
Skalade äggen, tuggade och svalde!
Mmm, trevligt!
Dem flesta av mina brev kommer numera via cyberrymden, då jag knäpper igång datorn och startar Outlook så kan det titta fram något eller några trevliga meddelanden.
I dag låg det en stor hög med kuvert på hallmattan. Lyfte upp högen och tittade på vad det var, fönsterkuvert, fönsterkuvert osv. Innehållet var antingen en faktura eller ett kontoutdrag som visade hur stort beloppet var.
Men! Där låg också ett vanligt vitt kuvert med en blå etikett som det stod Luftpost på, det kändes väldigt skönt, härligt, nästan behagligt på något sätt. I kuvertet låg det ett brevpapper med handskriven text på tyska och engelska blandat.
Det finns visst såna kvar fortfarande. Pappersbrev.
Min kompis på kontoret
Där står han, håller mig sällskap samtidigt som han spanar och skyddar mig.
Visst ja, glömde ju
Får göra det i morgon. Kan ju beskriva honom lite till att börja med. Han är rosa och är en elefant.
Mmmm...
Jag hann inte fråga varför? Och kunde vi inte ha kramats lite mer? Lite längre?
Hur sjutton gick det till?
På många av mina byxor har jag slag nertill på byxbenen. Det är kanske lite dumt, jag får med jämna mellanrum vika upp där och rensa bort en massa skräp. Där har jag hittat en femtioöring, några gem men mest sand och gruskorn.
Fast i går var jag med om en underlig sak. Då jag var ute och gick kände jag hur en sån där stor sten som dem använder för att sanda med hamnade i min sko. Kunde tydligt känna hur stenen först la sig mellan skon och strumpan, sen gled den långsamt ner och la sig under hälen!
Hur kunde den komma upp från marken? Såg stenen min sko komma, tog sats och hoppade upp för att slänga sig ner i skon??
Det var en riktigt vass sten också!!
Tänk vad det virvlar i min hjärna på natten
Jag befann mig i en stor kontorsbyggnad någonstans utomlands antar jag för ingen pratade svenska. Jag var ledigt klädd i byxor och polotröja och stod i receptionen och väntade på någon från personalavdelningen för jag tänkte söka jobb där. Vet inte vilket företag det var på eller ens om det fanns någon ledig tjänst.
Plötsligt kommer det fram en kvinna som ger mig ett paket med 2 kg lammfilé, hon kan prata lite svenska. Så kommer det två herrar och säger att jag ska följa med. Jag tar paketet i handen och följer med herrarna ut ur huset, utanför entrén stannar en stor bil, en dörrvakt öppnar bakdörren och ber mig kliva in. Då vi alla sitter i bilen åker vi iväg.
Har ingen aning om var vi åker men vi är visst ute på landet, stora gröna fält omger oss och jag ser hus här och där. Efter en stund slår det mig att jag har inte plånboken med mig. Så då bilen stannar i en korsning för att svänga kliver jag ur och börjar gå tillbaka därfrån vi kom. Det ser ut som om det är flera km att gå men det struntar jag i. På min promenad hör jag fåglarna kvittra, känner grönskan dofta och solen värmer mig.
Plötsligt blir det ett sekundsnabbt scenbyte!
Jag är klädd i full chaufförsmundering, min förarhatt ligger på höger framsäte och jag sitter vid ratten i en lång Mercedes S-klass. Jag kör snabbt och ledigt fram på en väg som ser ut som en stor infart med en massa korsningar och filer i en stor utländsk stad. Nummerplåtarna omkring mig är utländska men jag kan inte tyda dem. Det är fullt med fordon av olika storlekar överallt men jag kryssar utan problem fram dit jag ska. Fast jag inte har en aning om var jag är och vart jag ska, så vet jag det ändå?
Så ringer det plötsligt, jag tittar på telefonen på instrumentbrädan men den är död. Det ringer igen, drömmen är borta och jag upptäcker att jag ligger hemma i sängen. Bredvid mig ligger en telefon och ringer.
Sjutton vad besviken jag blev, det kändes så skönt att sitta där bakom ratten!
Nyp mig i armen och se om jag lever?
På lunchen tog jag en liten promenad och råkade hamna på Cervera, där jag upptäckte att det hade kommit ut ett nytt glas i Lasse Åbergs serie med Musse Pigg på. Jag tittade och kände på glaset ett tag men sa till mig själv att nej såna ska jag inte köpa.
På eftermiddan satt jag och en kollega och gjorde det vi antagligen är bäst på. Vi diskuterade öl och whisky samtidigt som vi såg väldigt upptagna ut.
Så, blev det riktig vinter här
Snö och minusgrader, då plötsligt blir det svårt för spårvagnarna och bussarna att ta sig fram.
Men det är härligt vackert.
Det blev en riktig mjukstart
Årets första arbetsdag blev riktigt lugn och stilla. Mjukstartade med att på förmiddan göra 2 nya passerkort till ett par medarbetare.
Efter en något lång och stilla lunch gjorde jag mig en pärm för årets inkommande följesedlar och andra papper. Sen åkte jag hem.
Nu känner jag för en kopp kaffe och en skvätt glass.
Antagligen toabesök
Var in en sväng till jobbet på eftermiddan och ordnade ett par saker. Det var alldeles mörkt och tyst där, varken hörde eller såg en människa. På skoj knappade jag mig in på larmdatorn och såg att det var en del personer som hade varit in på kontoret strax innan eller efter tolvslaget på nyårsnatten.
Tror säkert att det var för att värma sig lite och kanske någon som fixade sminket innan nyårsfirandet fortsatte. För inte kunde väl vara någon som gjorde en revision på en BRF den tiden på dygnet?
Själv tog jag mig en kopp kaffe innan jag gav mig av hemåt igen. Nu ska jag ta och svinga runt med skivstången lite, den ligger där och tigger om att få sig en omgång.
Kvitter kvitter!!!
Nu på förmiddan var jag hem till en kompis som är bortrest över nyårshelgen. Jag sköter hans fåglar, byter vatten, fyller på mat osv. Så fort jag stack in nyckeln i låset och vred om så hörde jag hur dem vaknade och började kvittra så det hördes ut i trapphuset. Det var ett väldans kvittrande och tjattrande på alla 3 hela tiden då jag pysslade där, jag försökte prata med dem men dem verkade inte lyssna.
Så tror jag att nu är julen över på riktigt. Utanför Hemköp vid Frölunda torg stod en kvinna och sålde semlor! Det låg drivor av semlor på disken!
Då börjar väl våren nu också, va?
Jag ska nog överleva det här året
Var iväg och handlade en burk ravioli och två påsar broccoli.
Hörde om det här på webradion, folk kan bete sig skojigt i flera länder.
