.

så har jag hämtat några flaskor ur backarna i garderoben

och lagt i kylskåpet på kylning.

Drömmen jag hade om att jag fick 7 rätt på lotto, det var ingen sanndröm. Jag blev lurad!

Min bror har en Volvo 960 Executive, den är längre än en vanlig 960 så man kan sträcka ut benen ordentligt i baksätet. Den har också en skojig sak, på höger framskärm sitter det en flagghållare och så har han en svensk flagga att sätta dit som fladdrar i fartvinden då man susar fram.

Under min semestervecka i Hamburg hittade jag en egen flagga att sätta på bilen. Den fladdrar också ordentligt i fartvinden då jag susar fram på vägen. Jag kom även på att med den blir det lättare att hitta bilen på någon större parkering. Ifall jag kanske skulle råka glömma det, någon gång...
Om polisen stoppar mig kanske jag även kan säga att jag är turist och förstår ingenting?

I går kväll satt jag vid datorn och försökte skriva några mail. Plötsligt piper det i datorn och Skype frågar om jag vill svara. Jag klickar på knappen och programmet går igång, då tittar min kompis Gerhard i Tyskland fram. Han håller upp ett glas öl framför sig och frågar;
- Ska vi dricka en öl?!
Inte kan jag svara nej till det. Så jag hämtar en öl i kylskåpet, häller upp den och så sitter vi där en stund och pratar.
Det var trevligare än att skriva mail, det kan jag göra någon annan gång.

Det är 4 månader till julafton

Måndagar är inte speciellt skojiga tycker jag, de kommer oftast tillbaka för fort. Många gånger tycker jag att helgen knappt har hunnit ta fart innan måndagen börjar igen. I söndags kände jag mig något uppjagad, avslutade dagen med att träna skiten ur mig på kvällen samtidigt som jag tittade på Poirot för att kunna slapnna av och sova.
Men det sket sig. Vaknade två gånger under natten, ena gången hällde jag i mig tre glas vatten, andra gången var jag tvungen att hälla ur mig allt vatten.
När klockradion ilsket skrek att  det var dag igen stönade jag högt och länge. Jag stirrade på den samtidigt som jag snozzade men den upprepade sitt skrikande efter några minuter. Gick till jobbet automatiskt i någon slags dimma. Jag är sån bara, jag går till jobbet i vilket skick jag än känner mig. Jag har nog inget annat att roa mig med här i livet tror jag.
På jobbet hade vi i dag ett tråkigt men nödvändigt möte. Jag satt med i början eftersom jag är involverad lite i bakgrunden, fick sen gå ifrån och kunde koppla bort det (fast ändå inte) blev informerad efterhand under dagen eftersom jag ändå på ett sätt är inblandad.
Omorganisation. Det betyder ibland att vissa tjänster försvinner och folk måste sluta. Eller, den nya tekniken innebär ibland att människor är "onödiga" och maskiner tar över, eller människor på andra ställen kan ta över och jobba på en annan plats och sköta andras uppgifter på gamla platsen. Ibland har ledningen på en arbetsplats sin syn på saken och förklarar det till personerna en nivå upp. Ibland hjälper det, ibland inte.
Det är inte lätt att säga till någon som kommer tillbaka från semestern en måndag att "tyvärr du är uppsagd." Samtidigt känns det säkert inte alls skoj att komma tillbaka en måndag efter semestern och få beskedet "du är uppsagd."

Jag är inte uppsagd, mig behöver de visst väldigt mycket, vilket jag får höra nästan varje dag och får även ständigt höra att jag sköter mig utomordentligt. Då och då får jag även beröm om hur rakt och fint kartongerna med kopieringspapper står i förrådet. Men vadå? Jag vet hur man packar på bästa sätt för att få in så många backar öl som möjligt i en Volvo V70 eller en Mercedes Sprinter och jag kan fickparkera med en 24 meters långtradare.
Vissa dagar känner jag mig less på mitt jobb och vill göra något annat, men jag vet inte vad det skulle vara?
Fast just nu känner jag inte för att göra något alls, ska bara slölyssna på Klassik radio, och när jag hör tyskan pratas mellan musiken ska jag drömma mig iväg. Till min oas, hästarna, urtidskossorna i skogen och minnas hur gott ölen och wurstarna smakade.
Känner för att äta lite god choklad också, det får bli en hel ask 85%-ig Goldiva. Härligt mörk god choklad jag köpte på KaDeWe i Berlin.

Då jag kom hem i fredags låg två brev på dörrmattan och väntade på mig, det ena var en faktura från Tele2. För en stund sen loggade jag in till min internetbank och skrev in den för betalning. Tittade samtidigt igenom listan med alla SMS och samtal och reagerade på något. Tittade lite mer noggrannt och såg att i början av juli hade jag SMS:at i utlandet. "Men vänta nu!" tänkte jag, vid den tiden var jag inte utomlands.
Tog fram ena mobilen och bläddrade igenom de skickade SMS:en vid den tiden. Jag hittade meddelandet och då klarnade det till. Jag hade skickat ett SMS till en kompis som har flyttat till Oslo, han har ju ett utländskt abonnemang!

Kling-klong! eller nåt?

I dag har jag varit väldig huslig. Först var jag iväg och handlade hem lite mat, det var tomt i alla skåp, igen. Sen fick jag ett ryck och storstädade badrummet, hallen och stora rummet. Det doftar härligt och blänker vackert nu.

Men något jag inte tycker om är sladddjungeln i hörnet vid datorbordet. Hur sjutton ska jag kunna göra rent där på ett enkelt sätt? Jag har förstökt reda upp och förbättra i snårskogen där två eller tre gånger men misslyckats och gett upp.
Nu orkar jag inte göra något mer, jag korkar upp en öl och sätter mig vid datorn istället.

Utsikten från mitt hotellrum

Stranden på andra sidan gatan utanför hotellet

En av de små butikerna jag undersökte utbudet i

Infarten till hotellet, längs trottoaren på gatan framåt låg alla vattenhål jag testade drycker på. Det fanns en hel del mysiga ställen att sätta sig vid längs vägen åt andra hållet också. Jag blev lite matt i värmen så jag fick svalka mig med några öl då och då, därför blev det inga mer bilder tagna.
Så var jag ju tvungen att hinna med att konferera också!

Hittade en ny Absinth, det fanns även en blå och en svart modell också men nöjde mig med den gröna.

Den där modellen av Ballantines har jag inte sett tidigare. Har smuttat på en skvätt redan och den var helt OK, len och fin men har ändå lite sting i sig plus en svag smak av citrus.

Jag glömde kameran på ena stolen i hallen, tog några bilder med mobilen men har inte fått över de till datorn.
Flygresan gick snabbt och smidigt, det fanns gott om dryck på planet.
Vid ankomsten blev jag välkomnad och omsluten av 35 graders värme, klarblå himmel och en stor sol. Incheckningen på hotellet var väl förberedd, alla nyckelkort var klara så jag fick mitt på en halv minut. Bodde på 12:e våningen, havsutsikt, ensam i ett dubbelrum. Efter att jag ställt in väskan gick jag ut till närmaste pub och tog en kall härlig öl.
Det fanns gott om vattenhål längs gatan utanför hotellet, (åt båda hållen) bara två minuters promenad och det fanns ett ställe att sätta sig vid och beställa.
En kväll/natt efter maten var jag till bargatan i Rhodos gamla stan, men blev inte kvar länge. Dunka-dunka musik så högt att jag inte hörde vad jag tänkte. Skrek min beställning till bartendern som inte hörde ett smack, han skrek något tillbaka men jag hörde inget. Fick kliva upp på en barstol, häva mig över bardisken och peka på en flaska Ballantines för att visa.
Efter att ha druckit färdigt tog jag och två kollegor en taxi tillbaka till hotellet. Då det blev rött ljus i en korsning under turen stannade naturligtvis bussen som låg fram oss, taxichauffören vevade då ner rutan, viftade med armen och skrek högt och livfullt ut en lång harang på en dryg minut. Han avslutade det hela med "Woman driver!" Jag och mina kollegor avslutade med en öl och några whisky i hotellbaren.
En eftermiddag/kväll tog jag en promenad längs gatan utanför hotellet och testade ölen på nästan alla pubarna längs vägen åt ena hållet. Alla hade väldigt god öl. Jag hade skor med lädersulor, upptäckte att trottoarerna och asfalten var väldigt hal att gå på där. Blir det så i värmen?
På tisdag förmiddag satte vi oss vid ett café i gamla stan och beställde oss lite dricka. Jag beställde en öl, trodde att jag som vanligt skulle få en Mythos på 0,5 l. Men inte, framför mig på bordet ställdes en stor glasstövel öl, den var på 1 l tror jag, fast den slank ner väldigt lätt.
Jag snodde flera flaskor schampo, tvålarna, en vinöppnare och "Stör ej"-skylten från hotellrummet.

I går kväll var jag iväg på en liten sväng ut till Västra Frölunda, var hem till min kompis med fåglarna. Nymfparakiterna. Då han for iväg på en liten semestertur med sin tjej svängde han hastigt förbi hemma hos mig och slängde in sina nycklar i min brevlåda. Han hade ringt dagen innan och frågat om jag hade möjlighet att titta till de små djuren medan han var borta och eftersom jag inte har något annat för mig så sa jag visst. De små kvittrande djuren hade faktiskt ätit en hel del så jag fick fylla på i skålarna, så bytte jag också till nytt fräscht vatten.
Medan jag gick tillbaka mot Frölunda Torg slog jag en signal till min bror, hade några saker att prata med honom om. Det gick fram en massa signaler men han svarade inte så jag la på. Fast just som jag klev ut från köpcentret genom dörrarna nere vid hållplatsen, när spårvagnen väldigt lägligt gled fram så ringde det, det var min bror som ringde upp eftersom han hade sett att jag ringt.
Vi pratade på under tiden som jag åkte, plötsligt sa vi något båda två samtidigt. Han tystnade snabbt och sa; Nej nej, säg vad du skulle säga, men det hade försvunnit helt ur hjärnan. Hur jag än tänkte efter så kunde jag inte alls komma på vad det var jag hade tänkt säga!
Ungefär samma sak hände i dag. Under eftermiddagen tog jag en liten promenad genom det tysta och öde kontoret. Då jag var på våning två kom jag att tänka på en sak, visst ja, det ska eller måste jag göra, tänkte jag. På väg ner, halvvägs i trappan hörde jag någon ropa mitt namn, jag vände mig om och såg en person som jag pratade några sekunder med.
Så, när jag tog sista klivet från trappan och stod nere på våning ett hade jag fullständigt glömt bort vad det var jag hade tänkt på! Jag var alldeles vilsen och förvirrad så jag slutade och gick hem.


???

En chokladbit kanske hjälper.

I dag hade jag med mig en låda mat till jobbet, den bar jag i en tygkasse jag köpte då jag var i Berlin. Köpte två tygkassar där, en blå och en svart som det står Berlin på. Tycker det är trevligare och mer användbart än att köpa en "vanlig" souvenir som blir stående någonstans och bara blir bortglömd och dammig. En tygkasse är alltid bra att ha.
I alla fall så innan jag gick hem i dag så stod jag i receptionen och skulle lägga ner kassen i datorväskan. Då kommer en av kvinnorna i receptionen förbi, hon ser kassen och att det står Berlin på den.
- Jaså, köpte du den här tygkassen när du var i Berlin?
- Ja, svarade jag.
Hon tog upp den och höll den högt så att alla som stod i receptionen kunde se den, så sa hon med hög, allvarlig och bister röst;
- Lennart har burit en massa flaskor whisky i den här!
Så tryckte hon ner kassen i min datorväska.
- Så! Nu kan du gå hem!

Men vad är det med folk???

I går, måndags, var jag inte alls i form. Körningen genom hällregnet i söndags tror jag var det värsta jag har varit med om faktiskt. Och jag har kört i en massa usla vinterstormar, regnväder och andra bedrövliga förhållanden så jag har en hel del erfarenhet i ryggraden. Under en resa jag gjorde en iskall vinternatt till jämtland i början på 90-talet gick elhissen till rutan i förardörren sönder. Drygt 250 km körde jag med fönstret helt öppet i -20-någonting plus snöstorm.
Av någon underlig anledning fick jag också ont i högerbenet. Det gick inte att köra med farthållaren så jag fick använda foten på gasen, (hela vägen) bilarna som jag hela tiden hann ifatt på vägen körde i olika hastighet, bytte fil kors och tvärs som påtända råttor längs hela E6:an och gjorde underliga omkörningar. Vissa som låg i högerfilen och höll 120 och plötsligt skulle köra om en bil svängde ut i vänsterfilen och sänkte då farten till 100 medan de segade sig förbi den långsammare bilen? Bilarna verkade inte ha någon blinkers heller.
Strax innan Halmstad slängde sig även en liten japansk bil helt överraskande ut sig i vänsterfilen. Jag låg redan i vänsterfilen och höll något strax (eller kanske väldigt drygt) över 120, den lilla japanska bilen höll nog 70 eller 80... Men jag vet hur folk beter sig i trafiken, kan det där med avstånd och spanar alltid lite extra längre fram i bilköerna för säkerhets skull. Den lilla japanen hoppade i alla fall väldigt snabbt tillbaka till högerfilen då jag frenetiskt blinkade med helljuset ett större antal gånger!
Natten till måndag tror jag att jag sov 2 timmar, eller kanske blev det 3? På jobbet gick jag i någon sorts dvala, hällde i mig en massa kaffe och undrade vad jag egentligen skulle göra.
Som tur är har många fortfarande semester, så det är väldigt öde på kontoret. Av runt 140 personer tror jag vi är runt ett dussin på plats just nu. Det kom två nyanställda så jag gjorde två passerkort, delade ut två telefoner och berättade hur larmet fungerar. Så raderade jag en massa mail, bytte en glödlampa i en korridor, skannade några dokument och gick ner en sväng till posten.
I dag gjorde jag ett par beställningar, gjorde ett nytt passerkort till en kollega som hade tappat sitt under semestern, faxade två dokument, slog igång en skrivare som en sekreterare sa var trasig, (någon hade stängt av den?) och slösurfade på Youtube.
Nu känner jag mig inte bara matt, jag blev törstig också. Frågan är, ska jag ta en kaffe med grejer i (whisky, farinsocker och grädde) eller en öl?
Åh, alla dessa beslut!

i ett fuktigt, grått och regnigt Göteborg. Det var så vackert genom hela Danmark och fram till strax innan Helsingborg. Där blåste det halv storm åt ena hållet så bilen höll på att kana av vägen, samtidigt så störtregnade det och jag befann mig i ett genomgrått dis/mörker så jag såg ca 5 meter framför nosen på bilen.
Men jag höll stadigt drygt hundra-någonting och så tänkte jag att kanske jag körde ifrån eländet, men inte.
Det tog ca 45 minuter att lasta ur bilen, det blev en massa springande fram och tillbaka, tur att jag bara bor en trappa upp! I två olika fönster i huset såg jag ett par ansikten skymta till, i det ena fönstret såg jag ansiktet två gånger! så nu har jag återigen gett några av grannarna här i trappuppgången lite att skvallra om mig.
Nu blir det duschen, jag är genomsvettig! Sen ska bilen lämnas, när jag är tillbaka igen ska jag dricka något gott!

Bilen är full med öl, vin, whisky och choklad. Den hänger tungt över bakaxeln och rullade trött och segt från butiken. Jag bryr mig inte om att fota den, jag dricker öl istället.
Här är några bilder på något skoj jag såg i Brunsbüttel.





Visst ja, jag köpte ju tre slipsar också.
I morgon ska jag först på 60-årskalas, sen måste jag tyvärr ge mig av hemåt. Det kommer antagligen att lukta bränt om den lilla bilen.
Oj måste sluta, nu får jag en röd snaps?

I går var jag till Brunsbüttel, en stad som ligger ute vid västkusten alldeles bredvid Nord-Ost-Kanalen. Jag fick förslaget att åka dit och titta eftersom det fanns en mäktig bro över kanalen och så var slussområdet ett trevligt ställe.

Jodå, bron gillade jag.

Först var det en stigning uppåt

Sen lutade det nedåt. Det var så härligt att köra över den så då jag hittade en avfart så svängde jag av och körde över den igen, åt andra hållet. Ja, jag gillar broar. Sån är jag.
Efter det så körde jag in mot stan. Tyvärr hade jag inte fått låna någon karta eller fått någon vägbeskrivning dit jag skulle men sånt hindrar inte mig. Efter tusentals kilometer bakom ratten på bilar och turistbussar kors och tvärs överallt så har jag fått en slags talang att kunna hitta dit jag ska. Även vid nya okända platser. Oftast brukar jag bara köra rakt in mot centrum och sen "känner" jag vart jag ska, som om jag har en mental GPS. Hittar jag inte riktigt ändå brukar jag veva ner rutan och fråga någon, det ger också resultat.

Nu svängde jag lite höger och några gånger vänster och sen var jag framme vid slussområdet där jag först tog en promenad och spanade runt i området och sen gick jag in på Zum Yachthafen och tog mig en bit mat. Jag njöt av en god forell och en smaskig öl. Alkoholfri, eftersom jag körde bil.

Medan jag åt satt jag förstås och tittade på båtarna som gled förbi.
I kväll ska jag träffa den lokala jägarföreningen här. Vi ska ut till en närbelägen naturpark, där ska vi dricka öl och spana på den stora hjorden av de långhåriga urtidskossorna (rustigrinder har jag för mig att arten heter) som strövar omkring på markerna där. Jag ska även få se de nya gömslena och utkikstornen de har byggt där.
Kanske jag får åka Land Rover Freelander också, en av männen i gruppen har en sån, med tre bössor liggandes i lastutrymmet.

I dag tog jag mig en tur till Rendsburg och hälsade på hos min whiskyhandlare. När jag kom så var han ute på ett ärende men hans pappa bjöd mig på 2 nya whiskysar under tiden. Han är strax över 70 och kan ingen engelska, min tyska är lite usel och halvdan men vi pratar på ändå. På något sätt så förstår vi varandra.
Efter en kvart-tjugo minuter kom handlare Thomas, han hälsade glatt och hjärtligt och tog fram ytterligare en whisky jag fick smaka på.
Det är grejer det, stå och provsmaka whisky mitt på dagen i en liten butik. Tänk om det gick att göra så på Systemet?

Efter att ha pratat ett tag så köpte jag mig 5 flaskor härligt rökig single malt och lite choklad till min bror. Så tog jag min låda, sa tack och hej då, och sa att om jag kunde skulle jag försöka hälsa på i december.

Innan jag lämnade Rendsburg slog jag mig ner vid Café Milch & Zucker alldeles vid torget Paradeplatz och njöt av en god nöt-o-chokladkaka med grädde och en kopp kaffe.

Endast en gång vid alla mina besök har jag haft svårt att hitta en parkeringsplats där i stan. Den här gången gjorde jag som jag oftast gör, ställde mig mitt på torget. Det är gratis och så får jag en härlig promenad i kvarteren.

Bland det första jag gjorde i dag var att göra ett kort besök på "min" bank. Nästan varje gång jag är här så har jag alltid kilat in dit, ett fåtal gånger har jag inte behövt eller haft tid.
Något jag fortfarande reagerar på (kanske lite mindre numera, men ändå) och som ofta finns kvar i bakhuvudet efter besöket där är 1) jag blir alltid tilltalad med Herr X----- av personalen, 2) personalen servar alla kunder utan att knorra 3) de tar inte betalt för servicen. I början gick jag flera gånger nästan chockad ut från lokalen och stod på trottoaren och fattade inte vad som hänt.
Står jag vid en disk och blir servad av en ur personalen jag inte har träffat tidigare och som inte känner mig så brukar det nästan varje gång komma fram en de anställda jag oftast har kontakt med där och säga hej till mig och nämna för den som servar mig vem jag är.

Många gånger samlar jag på mig en massa mynt då jag handlar. Brukar ofta passa på att få de större sedlarna växlade till mindre och till slut har jag en större mängd kleingeld. Jag samlar de i en liten påse som jag tar med till banken vid nästa besök. Jag frågar artigt om jag kan få de växlade till sedlar och jag får alltid svaret "Javisst!". Bankmannen eller kvinnan tar mina mynt, häller de i maskinen som sorterar och räknar de och efter en kort stund ligger det några sedlar på disken.
Detta gör personalen utan att säga Nej det kostar pengar, eller knorra och bistert säga Det går inte för sånt har de inte tid med, ni är inte kund här eller ha någon annan undanflykt. Det är nästan som att befinna sig i en annan värld.
Tror jag genast måste gå ut och sätta mig i trädgården och stilla mig med en öl! Solen skiner så härligt.

Bilen är alldeles tom, än så länge...

Men jag ska ju vara här några dagar så jag hinner nog fylla den med något

Tidigt i morgon tar jag väskan, plånboken och mobilerna och beger mig till Tyskland igen.

Richtung Hamburg