.

Och jag körde alldeles för fort hela vägen. Precis som alltid.
Lammellerna på den halvårsgamla V70:n fick sig en ordenlig upplevelse. Det var en automatväxlad sak, som tur var. Annars hade jag blivit alldeles knasig.

I dag vräker det ner ett iskallt novemberregn här. Ett sånt där tunt och fint regn som tar sig in på kroppen hur mycket kläder du än tar på dig. En dag att mysa inne i helt enkelt. Med lite god dryck, elden som knastrar mysigt i kaminen och en CD med loungemusik lite halvhögt i bakgrunden.

Jag kanske ska presentera min sängkompis som vakar över mig här på nätterna, han finns där så att jag inte råkar ut för något farligt eller dumt...

Här brukar jag alltid göra ett besök och handla ett par packar öl och lite andra sorters drycker.

Jag är visst känd i den här butiken för en gång letade jag efter en speciell likör men kunde inte hitta den. Jag visste att den fanns där för mina vänner köper den där och jag har köpt den där förut. Då gick jag till kvinnan i kassan och med min underliga tyska frågade jag efter likören.
Kvinnan sken upp och sa; Ja den har vi här! Hur många flaskor vill du ha den här gången?
Jag tittade på henne lite förvånat och frågade om hon kände igen mig.
Javisst, svarade hon. Du är lite kortare än alla andra och så kommer du alltid i en bil med utländska nummerplåtar. Så räknar du lustigt på tyska också.
Jag som trodde att jag kunde få vara anonym någonstans här i världen.

Hit var jag i dag

Den här skylten var ny för mig

Sen susar jag snabbt iväg.

Schnell, ein bier bitte!
Baustelle
Umleitung
Who bist du schöne frau?

Mina tyska kunskaper är något begränsade, men jag brukar klara mig hyfsat ändå. Till slut.

I dag ska jag först ta hand om lite tvätt och sen packa min resväska. Tidigt i morgon åker jag till Tyskland.

Kaffe och bulle. Kaffe och bulle!

Mums!

Tror jag tar en kopp till

Då jag skulle knyta min ena sko i morse drog jag av skosnöret så jag drattade på ändan, jag kanske skulle ha tolkat det som ett omen på hur dagen skulle bli. Att jag kanske skulle ha stannat hemma.
Dagen blev inte alls trevlig utan hemsk och bedrövlig. Kunde skriva en massa om kodlås, montörer och andra inblandade kockar. Eller trilskande måndagsexemplar av maskiner och folk som inte har öron. Eller beslut från folk som inte vet vad dem bestämmer över. Men det orkar jag inte och har ingen lust för heller.
Strax innan lunch gick jag in till min chef, drämde tasken i skrivbordet och sa henne några väl valda ord. Nja, det kanske inte riktigt var så det gick till, men vi hade ett långt samtal där jag la fram synpunkter på vissa saker och tillsammans kom vi överens om att det finns saker som måste förändras.

Nu tänker jag lägga mig i ett hett bad, stänga ögon och öron och bara existera i min egen lilla värld. Kanske jag somnar, glider ner under vattnet och drunknar? Men sån tur har jag nog inte.

Vad sjutton gör datorn när jag t ex startar en ljudfil, Outlook eller något annat och den bara rasslar och rasslar i gem minuter eller kanske en kvart?
Ibalnd både rasslar och väser den?

På väg hem från jobbet kilade jag förbi min frisör, det var ledigt så jag klev in och satte mig i en stol. Frisören tog fram sina verktyg, satte igång så det sa Klipp! Klipp! Klipp!
Då han var klar sa han 140:- kronor tack! Jag plockade fram pengarna och frisören la ner alla sedlar i sin skokartong han har i en låda i bänken.

Nu ser jag ut som en liten 14-årig gosse som kommer direkt från söndagsskolan. Jag måste köpa nytt kvartalskort till spårvagnen i morgon, undrar om jag kanske kan komma undan med ungdomskortet?

är inte roliga utan bara röriga och förvirrande. Nu har jag hällt upp 4 koppar kaffe i rad, men inte lyckats dricka något. Så fort jag har tänkt ta en klunk har jag blivit avbruten av något eller någon.
Nu får jag hälla ut allt, ta en ny kopp och börja om igen!
Kanske jag skulle ta och gå ner i källaren och gömma mig i arkivet? Tror jag ska lägga mig och sussa på en hylla bland pärmarna.

Öppna och stäng så ofta du vill! Så står det på påsen med frysta grönsaker.

Det fungerar ju inte alls. Jag klippte försiktigt som jag skulle, öppnade sen påsen försiktigt. Då visar det sig att förseglingen som ska fungera som ett blixtlås var snett monterad. Plasten revs sönder! Fy!

Så har jag fortfarande ont i min högra vad, sträckte muskeln i fredags natt. Ser ju ut som en skev gås då jag är ute och går!

Kaffe och en skiva kanellängd vid skrivbordet.
Tror jag åkte till jobbet i en frys. Det var kallare i spårvagnen än utanför den!
Får ta en kopp kaffe till, för att värma upp min lilla frysta kropp.

Även i dag råkade jag hitta några härligt goda kakor i köket på jobbet. Tog en fluffig chokladkaka till kaffet på eftermiddan och dem andra la jag diskret ner i en plastpåse och så fick dem följa med mig hem.

Sen kom jag på att det fanns ingen mat hemma, så behövde jag också köra hem den tunga lådan med alla fina handstöpta ljus jag hade köpt förut så jag bokade mig en bil.

Såg att det fanns en automatväxlad sak ledig den tid jag ville ha så jag bokade den. Då jag satte mig bakom ratten så antog jag att den var ganska ny, den hade bara gått 270 km. Fast en V70 Flexifuel som går på E85 är törstig. Jag körde 34 km och det gick nästan en fjärdedels tank. Energivärdet är inte högt i det bränslet.
När jag var på väg tillbaka till garaget med bilen blåste jag på lite extra ner genom Götatunneln, halvvägs igenom blinkande någon med helljuset bakom mig. Så for en bil från G4S förbi, jag tänkte "Vad har hänt nu då?" och ryckte tag i jobbmobilen. Fast då slog det mig att det ringde ju inte!

Nu blir det kaffe och en mazarin!

Eftersom jag jobbar som inköpare ringer det dagligen säljare som vill sälja allt från t ex gem och färgglada notislappar till kaffemaskiner och ergonomiska soffor.
I dag blev jag uppringd av en man som ville sälja kopieringsmaskiner till vårt kontor. Deras företag sålde dem bästa maskinerna man kunde ha och om jag skrev under deras bästa leasingavtal så blev priset per kopia väldigt billigt och bra. Med en väldigt vänligt men också mycket inställsam röst drog han igång sin säljramsa och förklarade att det bästa jag kunde göra i dag var att köpa deras suveräna maskiner.
Jag förklarade både att våra maskiner var väldigt nya och att jag köper inte maskiner bara så där utan vårt företag har ett riksavtal som huvudkontoret har upphandlat.
Då började han igång från början igen och tyckte även att det var dumt att jag inte gjorde affär eftersom jag skulle tjäna så mycket på det hela.
Återigen förklarade jag hur det låg till. Då frågade han vilket företag vi hade avtal med. Jag sa att det säger jag inte utan ville han veta fick han vända sig till huvudkontoret.
Då slog det snabbt över åt något helt annat håll i andra änden på luren. Den vänliga rösten försvann plötsligt, istället blev den högljudd, ovänlig och barsk. Jag fick nästan en utskällning och blev idiotförklarad eftersom jag inte förstod att jag kunde köpa världens bästa och suveräna kopieringsmaskiner till världens bästa pris.
Vid såna tillfällen bryr jag mig inte om att vara vänlig eller diplomatisk, jag lägger bara på.

I dag gjorde jag inte så mycket egentligen. På förmiddan for jag iväg till ett företag som vill att jag handlar av dem. Efter en rundvandring där och handskakning med några av deras anställda for chefen där och jag till en restaurang där jag blev bjuden på lunch.
Då vi var mätta och belåtna for jag tillbaka till kontoret och fick veta att ingen hade varken sökt mig eller saknat mig. Efter en stunds fika med lite tårta hängde jag och en kollega upp en whiteboardtavla.

Sen tyckte jag att jag hade gjort mitt och gick hem.
Punkt!

Nu igen!

Vi ska ut på sjön, äta och dricka gott. Jag kommer nog att bli lite berusad, undrar om jag kanske blir lite oanständig också?

Jag skar mig i vänster pekfinger då jag skar upp en bullskiva!

Tycker det låter som om det skvätter mot fönstren, ser inte riktigt för det är alldeles mörkt ute. Det märker jag då jag kliver ut genom porten.
Ja ja, jag ska strax kila iväg till jobbet och smaska i mig lite kanellängd.
Kanske jag daskar till en rumpa lite lätt också?

På förmiddan såg jag ett ensamt övergivet wienerbröd som hade blivit över ligga på köksbänken. Tänkte att det tar jag till nästa kaffeslurk. Men någon annan hann före mig och snodde det.
Fast jag gluttade in i kylskåpen nu och hittade en bag-in-box med vitt vin istället, Foot of Africa. Var tvungen att smaka en liten skvätt och se om det smakade som det förra...

Hmm...
Jodå, det smakade fint

att jag kommer aldrig att åka till Ullared!
Missade programmet i går men såg det på Kanal 5:s hemsida för en stund sen och insåg att det varuhuset kommer jag aldrig att besöka. Har hört folk prata om hur trevligt och underbart det är att vara där men jag kan inte förstå.
Jag har varit på två av Nordamerikas största köpcenter. Först på Mall of America i Minneapolis, där köpte jag två témuggar och fem slipsar. Så West Edmonton Mall i Edmonton, Canada, där köpte jag två t-shirtar och en sommarjacka. Det räcker för mig.
Visst ja, på West Edmonton Mall var jag även in på Hooters bar och tog ett par öl.

Så har jag låtit hela dagen. Väldigt irriterande för varje gång jag har försökt prata har det satt igång. Mina arbetskamrater vet att jag är kittlig, så ett par roade sig med att smyga på mig bakifrån och sticka ett finger på mig någonstans. Elaka människor.
Men nu tror jag att det har slutat. För en stund sen tog jag en liten skvätt whisky, en 6 år gammal Bruichladdich på 66,5%. Det blev alldeles lent i halsen! Antagligen dog bacillerna tvärt.
Skulle någon bacill vakna till igen så har jag en liten nödlösning, härligt god Strohrom på 80%.
Då jäklar!

Så känns det i halsen, den rosslar och det bara kraxar då jag pratar. Har hostat hela natten och väckt mig då och då så jag känner mig inte sprattlande pigg direkt.
Usch!

Så, titta nu!